Kajsas liv å leverne

Skridskor i Sjöhagen.

2012-02-12T21:00:00.004+01:00

Efter den vanliga kusingympan i Velanda gick i eftermiddag ner till stranden. Hade hört att det skulle vara fin is för skridskoåkning. Och det stämde.

Fick chans att för andra gången prova mina långfärdsskridskor. Får väl konstatera att jag har en del kvar att lära.

Urbans bror Tommy med lille Norton tog isvägen från Andekärr till Sjöhagen där vi höll till.

Troligen finaste vintereftermiddagen hittills.

Kajsa, farbror Tommy, kusin Norton, Algot och Måns.

Algot och Urban.

Måns blev lite trött.

Skridskor i Sjöhagen.

Kajsa och Algot.

En aktivitetshelg är till ända

2012-01-22T21:44:00.000+01:00

Den här helgen har vi verkligen rört på oss.
Gick ut hårt igår morse med Måns första simskolelektion.
Eller, för att var lite mer exakt, "Lek och plask" med Uddevalla Sim.
Han var väldigt avvaktande till en början. Men gick såsmåningom med på att hoppa i och doppade faktiskt hakan innan det var dags att gå upp igen.

När vi kom hem drog Urban och Algot till Fridhemshallen där det var allmänhetens åkning.
Algot gjorde framsteg på sina nya skridskor och kom hem rosig och fin om kinderna.
Sen, när snön kom, gick vi ut och åkte pulka, hade snöbollskrig och gjorde snögubbe med kusin Norton och farbror Tommy.

Idag var det "kusingympa" i Velanda. Och även om det, på grund av diverse åkommor, var en decimerad skara som spelade innebandy, fotboll och pingis så hade vi himlans kul.

Eftermiddagen ägnades åt tuff bandymatch mellan Algot och mig på vår alldeles egen bana på tomten.
Skönt att äntligen få lite nytta av våra, annars mest störande, våtmarker.

Det var trötta barn som vilade sina huvuden på kuddarna för en stund sedan.

Morfar Olle, Algot och mormor Maj-Lis i Velanda gymnastiksal.

Kajsa och Algot i närkamp på Västerbys isbana.

Lycklig vinnare.

Kahlo, Lööf och Disney

2012-01-15T21:33:00.000+01:00

I dag har vi verkligen hunnit med.

Klockan 10.22 klev Algot och jag på tåget i Ljungskile.

En timme senare var vi framme i Göteborg.

Tog sjuans spårvagn upp till Valand och knallade upp till konstmuséet.

Som den lantlolla jag är blev jag uppriktigt förvånad över att det var fler än vi som tänkt ta en titt på Frida Kahlo och Diego Riveras målningar. Och/eller kolla in Jan Lööfs fina teckningar.

Kön till kassan ringlade lång. Men Algot var faktiskt tålmodigare än jag och snart var vi inne.

Frida Kahlos målningar fascinerade mig redan på konsthistorien på gymnasiet. Minns att jag blev tagen av hennes livsöde, med trafikolyckan, den otrogne konstnärsmaken och missfall.

Att hennes bilder, till skillnad från många andra moderna målares verk, (som vi fick ta del av i det nedsläckta klassrummet då en rätt trött vikarie lät rullbandet gå), var både mer lättbegripliga och gripande.

Trodde väl aldrig att jag skulle få chans att se dem i verkliga livet.

Men det fick jag idag!

Och jag är fortfarande väldigt fascinerad.

Ska nog ta och gå och låna mig en bok om hennes liv.

Sen kolla vi även in Jan Lööfs finfina teckningar.

Och alla som klagar på att det saknas tjejer och kvinnor i berättelserna.

Det skiter jag i!

Jag gillar både Skrotnisse och Pelle på äventyr. Sådesså!

Damer fick vi förresten se så det räckte till när vi avsluta dagen med att, i sällskap med övriga familjen samt kusin och svåger, gå på Disney on Ice på Scandinavium. Barnens julklapp från kusin och faster.

Frida på bänk, Nickolas Muray, New York, 1939

Pelles planetfärd, Jan Lööf, 2009

Disney on ice, Göteborg 2012

Maltes stig

2012-01-14T23:49:00.002+01:00

Idag testade vi Maltes stig.

Den går runt Rödberget vid Saltkällan, längst in i Gullmarsfjorden, strax söder om Munkedal.

Så fint det var!

5,5 kilometer promenadstig, med vattnet alldeles intill och massor av fina fikaplatser.

Nästa gång tar vi med oss korv så vi kan grilla.

Urban, Algot och Måns på Maltes stig.

Lenas holme.

Algot på Gullmarn.

http://www.maltesstig.se/

Vinter i koncentrat.

2012-01-10T21:32:00.000+01:00

Ibland har man tur.

Som när man råkar vara ledig den dag då vintern äntligen kom...och gick.

Vakna och titta ut på ett vinterlandskap.

Gick ut och åkte pulka och bobb med Måns och mormor.

Takdropp och fågelsång.

Skaren blev till kramsnö och när Algot kom hem från skolan gjorde vi en vampyrsnögubbe.

Tänk att det äntligen blev vinter.

Om än för en enda dag.

Måns och mormor Maj-Lis i pulkatagen.

Kajsa och Måns.

Måns och Kajsa.

Algot och vampyrgubben.

Hej konsument!

2012-01-06T00:05:00.001+01:00

Har just gjort min egen lilla marknadsundersökning när det gäller kontaktlinser.
Och GP:s jämförelse från i höstas verkar stämma fortfarande.
Billigast på den typ av linser som jag vill ha är Lensstore.se.
Så varsågod, behöver ni endagslinser av märket 1-Day Acuvue Moist så är det där ni ska surfa in.

För övrigt undrar jag just nu om:

1. Tom Cruise verkligen springer så fort som det ser i alla filmer han är med i. Har just sneglat på Mission Impossible 2 och där ser det ut som han har en rasande fart.

2. Storasyster Britt i filmen "Kokvinnorna" som jag såg häromkvällen lever och har kvar några av sina kor. Fantastiska systrar i en film av Peter Gerdehag och Tell Aulin som kommer följa mig länge. Det var förresten Gerdehag som gjorde underbara filmen Hästmannen år 2007.
Här får ni en länk till filmen på SVT Play: http://svtplay.se/v/2659320/kokvinnorna

3. Peter "the Swede" Mattsson, som jag intervjuade i veckan har kommit lyckligt hem till sitt Bella Coola i Brittish Columbia. En sanslös kille som ni troligen kan läsa om i Bohusläningen nästa lördag. Här är en länk till hans helikopterskidföretag: http://www.bellacoolaheliskiing.com/team/member/peter-%E2%80%9Cswede%E2%80%9D-mattsson-president-and-operations-manager

Julen 2011

2011-12-25T22:05:00.002+01:00

Jul i vårt hus.
Finaste pyntet har vi på dörren.

Julaftonsdopp i Skeppsviken.
Blev medlurad av ett par arbetskamrater. Klockan 10.00 sprang vi ut i Byfjorden. Efter det kunde resten av dagen inte gå snett. Vem vet, kanske början på en ny tradition...

Juldagenpromenad.
Vindpinad bod på Andekärrs strand.

Juldagen är julens bästa dag.

Idag har jag sovit ut.

Ätit långfrukost.

Promenerat längs havet.

Träffat släkt och ätit goda rester.

Och spelat pingis i hallen.

Ny tidning och halloweengodis

2011-10-27T21:21:00.001+02:00

Hitta en ny tidning om skrivande idag. Verkade riktigt bra!

http://www.tidningenskriva.se/index.php

Här hade jag tänkt lägga in en bild på halloweengodiset som vi gjorde idag, grabbsen och jag.
Men minneskortet verkar fullt och jag orkar inte meckla.
Bra och gott blev det i varje fall!

Filmtips

2011-10-23T21:55:00.000+02:00

Måste få rekommendera en riktigt bra film:

Niceville

Om rasismen i 1960-talets Mississippi.
Om systerskap över gränser som mot alla odds leder till förändring, till förbättring.
Omväxlande och rent av befriande med en film med och om enbart kvinnor. Kvinnor som för en gångs skull inte bara är goda eller offer som måste räddas. Nej, här var det grymma, elaka, trångsynta kvinnor som gjorde upp med starka, kloka ooch modiga kvinnor.
Jag och vännen Sofia skrattade och grät om vartannat och de två timmarna och tjugosex minuterna bara flög iväg.
Film när den är som bäst.

Här en liten text om handlingen:

"Baserad på den omtalade och bästsäljande boken Niceville skildrar berättelsen om tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Missisippi. Socitetsflickan Skeeter återvänder från universitetet fast besluten om att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där dem bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem. Hushållerskan Aibileen är den första som berättar sin historia -vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvettsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot socitetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring."

Modershjärtat uppvärmt

2011-10-02T23:35:00.002+02:00

Måns avtryck på mitt nattduksbord ikväll.
Glittrande hjärtspänne.
"Upphittat" det på dagis.

Hur blev det så här?

2011-09-24T23:16:00.001+02:00

Lördagkväll.
Ensam hemma.
Vad göra?
Bjuda in till fest?
Unna sig ett glas rött?
Köpa hämtpizza.

Näpp, då drar man raskt på sig jobbarbyxorna.
Och hörselkåporna.
De där supersexiga med antenn och inbyggd radio.
Ut till gräsklipparen.
För att sedan ägna den närmsta 1,5 timmen åt idogt klippande.

Med,
och nu kommer kanske det bästa av allt,
Mix Megapols "Förfest" i lurarna!?

Så till tonerna av Michael Jacksons "Billie Jean", Jon Bon Jovis "Living on a prayer" och Shaggys raggiegungande "Angel" såg jag till att vår gräsmatta blev en decimeter kortare.

Samtidigt som tjommarna i reklamradiostudion Jesse & Sven vrålade "Paaaarty" mellan åttiotalsklassikerna och blev så exalterade av Gun´s and Roses Slash gitarrsolon att de spelade luftgitarr i etern.

Först när mörkret över Västerby blivit så kompakt att det omöjligt gick att se var jag klippt och inte klippt tog jag av mig kåporna och gick in.

Vem hade kunnat ana...
...att en lördagskväll utan man och barn kunde tillbringas på detta både charmerande och spännande vis.

För övrigt anser jag att Niklas Strömstedts program "Tack för musiken" är det bästa som visas på televisionen för tillfället.
Hans ärliga intresse och beundran inför de gäster han bjudit in går rakt genom rutan och landar i min tevesoffa. Programmet med Annika "Säkert" Norlin häromveckan var skitbra. Och kvällens avslappnade samtal med myspysen Lasse Winnerbäck var inte sämre.

Fick mig att leta fram debutplattan "Dans med svåra steg" från 1996.
Fick mig att minnas när lördagkväll betydde något helt annat än gräsklippning i hörselkåpor.

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=DX6gsdXczW4

Önska måste man få göra

2011-09-20T09:58:00.002+02:00

Här år några Tankar i kanten, som finns publicerade i Bohusläningen idag:

På min tid var det luktsudd och bokmärken med glitter på.
I dag är det Pokémonkort, Hello Kitty-hårspännen och Spidermanskor.
Jag talar om prylarna som betyder allt när man är så där sex, sju år.
Attributen som visar om du hänger med, passar in, duger något till.

Tänk att komma till skolan med ett sprillans nytt jordgubbssudd. Ett sudd som doftade så starkt av artificiell jordgubbe att man fick huvudvärk så fort man stack näsan under bänklocket.
För att inte tala om änglabokmärkena med glitter på. Med ett sånt i samlingen kunde man till och med få några ord med tjejerna i trean. De som verkade så världsvana att hälften vore nog.

Antar att mina föräldrar suckade lika uppgivet över mitt tjat om nya sudd och bokmärken som jag gör över sonens önskningar i dag.
För honom står just nu Pokémonkort högst på önskelistan. Ett gäng obegripligt dyra spelkort, med japanska seriefigurer på. Kort som man samlar på, byter till sig och slutligen spelar med. Fast det där sista har jag faktiskt aldrig sett någon göra.

Ett tag försökte jag få honom att tänka om. Föreläste om den kommersiella bluffen. Intalade honom att han borde vara klokare än så. Att han, som har så många egna egenskaper, inte behöver släpa med sig några fåniga kort för att bli accepterad på skolgården.
Fast redan när orden svävade i luften insåg jag hur dumt det lät.

Är man sex år och vill vara nåt att räkna med då är det Pokémon som gäller.
Eller kanske hårspännen med den söta Hello Kitty-katten. Alternativt gympadojor med Spiderman och Batman på.

Och förmodligen blir det både kloka och självständiga människor även av våra små sexåringar. Kanske till och med lika kloka och självständiga som denna snart 40-åriga mamma som förväntansfullt hoppas på komplimanger för sina, på tok för dyra, nyinköpta höststövlar.

Dagens verb

2011-09-19T23:27:00.000+02:00

Vakna.
Duscha.
Gröta.
Tjöta.

Skynda.
Hinna.
Pussa.
Krama.

Bila.
Parka.
Hasta.
Kvasta.

Ringa.
Fråga.
Skriva.
Kasta.

Skriva.
Spara.
Stänga.
Hasta.

Handla.
Sucka.
Bära.
Pusta.

Laga.
Äta.
Diska.
Plocka.

Tvätta.
Borsta.
Läsa.
Natta.

Vattna.
Hänga.
Titta.
Skriva.

Sova.

Ambivalens

2011-09-18T22:42:00.003+02:00

För en sekund retar jag upp mig som fan på att det är jag som kommer ihåg....
...att logga in på rätt sida och beställa barnens skolfoton.
...att packa A:s gympapåse.
...att fixa nya gummistövlar till M.

Nästa undrar jag om just detta verkligen spelar någon roll.
Om just detta är tecken på att jag/vi trillat dit och blivit ett sånt där ojämställt par där mamman är "familjens projektledare" och alla andra bara åker snålskjuts.
Om jag/vi måste göra något åt det. Innan det hela spårar ur fullständigt.

Eller om det är så att jag gör de här grejerna för att jag år så jädra bra på det.

Fast då blir förstås nästa fråga. Vad gör mannen i huset som jag inte gör.
Säkert massor.
...
Klipper häcken.
Bygger vedskjul.
Byter avgasrör.

Under period läste jag en väldig massa böcker på just det här temat.
"Baby Blues" och "En ska bort" av Pia Hintze och så "Bitterfittan" av Maria Sveland.
Böcker som beskriver unga människors, eller nej, unga kvinnors jakt på jämställdet.
Och visst var det trösterikt att läsa om deras vanmakt och frustration.
En bekräftelse på att man är långt ifrån ensam.

Försökte mig till och med på ett nytt försök med Simone de Beauvoirs "Det andra könet", som jag gav mig i kast med redan på gymnasiet.
Då, mest för att jag ville se cool och intellektuell ut på Trollhättans caféer.
Den här gången för att jag verkligen ville förstå.
Men, fick ge upp.
Feminismens historia intresserar mig föga.
Ändå lät jag denna "Kvinnobibel" liggar kvar på nattduksbordet ett bra tag.
Som ett statement.
Meningslöst.
Tror inte att herr U. vet vem den stora Beauvoirs var.

Och det var väl där någonstans jag la de där bitterfitteböckerna på hyllan.
De gjorde mig varken gladare ett starkare.

Men ändå, tankarna om vem som packar gympapåsen sticker till som en tagg då och då.

http://www.wwd.se/Forfattare/Forfattarpresentationssida/?personId=16903
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170015627
http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_andra_k%C3%B6net

Pokemonkorten

2011-09-17T01:16:00.003+02:00

Det är något väldigt rörande med tio pokemonkort i en sexårings hand.
Min sexårings hand.
Kom till skolgården några minuter innan det ringde in.
Lille A. uppspelt.
Har efter visst motstånd från föräldrarnas sida fått ta med sig sina tio pokemonkort.
Kort som han fått av någon snäll släkting.
Kort som varken vi, eller för den delen A. själv, förstår så mycket av.
Fast nu, på skolan, har A. fattat att de har ett värde.
Ett värde för om man får vara med eller inte.
Ser några killar som lägger upp sina kort på en bänk.
Vi går dit.
Lille A. både vill och vill inte visa sina kort.
Är de coola nog?
Här är mamma en värdelös ledsagare.
Har inte en susning.
Kommer på mig själv med att innerligt hoppas att åtminstone något av A:s tio kort ska falla de andra på läppen.
Samtidigt kommer frustrationen krypande.
Tänker, hur ska jag få min sexåring att stå över både pokemonkort, fräcka kläder och frisyrer.
Få honom att vara stolt över sig själv och se andra för dem de är.
Inte vad de har.
Nu har lille A. visat sina kort.
Något, kanske till och med ett par, väcker de andras intresse.
Det lilla sexåringsansiktet spricker upp.
Han duger, han får vara med.
Kram och hejdå.
Jag går mot bilen.
Det här kan nog bli en bra dag.
Eller...

Om du är lika okunnig om pokemon som jag kan du lära dig något nytt här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pok%C3%A9mon

Efter regn...

2011-09-15T23:18:00.002+02:00

...kommer solsken.

Idag har Måns och jag varit lediga.

Gott så!

Föreslog en picknicktur ner till stranden. Måns ville hellre leta svamp. Gick genom hästhagen och upp på berget. Hitta en massa svampar fast inga vi våga plocka. Sen hitta Måns en väldigt intressant pöl:

Då tog jag förmiddagskaffet.

Även Måns hann med lite fika

Vid halv ett var det dags att hämta storebror på skolan

Algot visar Måns hur det går till på rasterna.

En stolt förskoleklassare på Forshällaskolan.

För övrigt undrar jag om...

...dagens gräsklippning kan vara säsongens sista. Eller åtminstone näst sista...snälla

...det finns mammor som aldrig skriker åt sina barn.

...hummerfiskarna där ute har börjat lugna sig.

Kvällsgrubbel över en läsarstorm

2011-09-14T22:09:00.003+02:00

Jahapp! Så har man skapat sin första läsarstorm.
Och inte var det genom något stort avslöjande elller ens ett mindre sådant.
Nej, för mig räckte det rätt och slätt att tidigarelägga hummerfiskepremiären med en vecka.
Jisses, vad folk hört av sig!
Purkna fiskare längs hela kusten har ringt, mejlat och gastat.
Över femtio samtal till mig och övriga redaktionen och säkert trettio mejl.
De flesta nöjer sig med att relativt vänligt påpeka felaktigheten. Andra är mer aggressiva och vräker ur sig både de ena å de andra. Eller vad sägs om gubben från Bovall som absolut avrådde mig från att schavottera med bild-byline under morgondagens rättelseartikel. "-Nej för hundan! Visa sig inte på bild. De kommer aldrig förlåta dig härute!"
Har svarat så vänligt jag kan på alla samtal och mejl. Erkänt misstaget, gjort en pudel och blottat strupen.
Sagt att jag aldrig kommer att göra om det. Vilket med all säkerhet är sant. För en sån här dag vill jag för allt i världen inte uppleva igen.
Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera.
Under de drygt tio år jag jobbat på Bohusläningen, i de tusentals artiklar jag skrivit, har inget, INGET, väckt så starka reaktioner som detta fel.
Kanske säger det mest att mina artiklar är osedvanligt slätstrukna. Men i mängden av dussintexter har jag även berättat om barn som farit illa, märkliga politiska beslut, arbetsgivare som utnyttjat sina anställda, miljöbrott, tragiska flyktingöden, riskfyllt stora barngrupper på fritids och en hel del annat. Några av dem har gett upphov till ett par tre kommentarer. Oftast är det dock helt tyst. Ämnen som man tror ska engagera, som borde göra det, ger noll respons. Och så detta! Ett felaktigt datum för en hummerfiskepremiär och telefonen går varm.
Ja, jag låter säkert bitter. Och det är nog just vad jag är.
Bitter över att jag inte lyckats engagera människor bättre.
För med tanke på dagens hysteriska reaktioner så är det ju tydligt att glöden finns där.
Nu gäller det bara att blåsa liv i den.
Jag vägrar tro att det bara är några blåsvarta kräftdjur som ska kunna få Bohusläningarna att reagera.

En tur till Tureborg

2011-09-07T21:20:00.004+02:00

Idag trotsade vi vädrets makter och tog en tur till Tureborg.
Har något svagt minne av att jag fick följa med farbror Simon och kusinerna dit som liten. Men hade ingen aning om hur häftigt det stället är.
Vi parkerade nere vid höghusen och hittade en brant och blöt stig upp på berget. På ena sidan forsade regnvattnet och på den andra tvära bergsväggar. Så mitt i skogen, en gammal stentrappa och något som liknade en väg. Vi fortsatte uppåt och tappade nästan andan när den stora ruinen reste sig upp framför oss.
Flera meter höga murar, valv, gångar, galler och gluggar. Farliga gropar och stup. Ett helt intakt runt torn som vi klättrade ända upp i. Milsvid utsikt över stan.

Vet inte om grabbarna eller jag var mest fascinerad.
Är dock rädd att jag skrämde upp Måns lite för mycket med mitt snack om fängelsehålor och spöken. Fick lova att allt bara var på låtsas, till och med stenarna, när han skulle somna ikväll.

Här kan du läsa mer om Ture Malmgren som lät bygga borgen. http://uddevallare.blogspot.com/2007/04/tureborg-och-ture-malmgren.html

Förresten är det just den mannen jag har och tacka för mitt jobb. Det var han som grundade Bohusläningen en gång i tiden.

Tureborg cirka 1920, Okänd fotograf

Måns och Algot Wedberg i tornet på Tureborg 7 september, 2011.

Denna dag, en dag av kontraster.

2011-08-23T22:11:00.004+02:00

På förmiddagen bevittnade jag min första mordrättegång.
Obegriplig grymhet beskrevs.

Märkligt oberörd åtalad.
Svårt pressade anhöriga.
Formella jurister.

Och taggade journalister.

Fick mig att undra över människans själva väsen.

Vad är vi för ena egentligen.

Sen, när artikeln var skriven, hämtade jag mina barn på dagis och fritids.
Storebror skulle på bio.

Lillebror följde med mig ner till stranden.

En varm liten hand i min.

Solens glitter i augustivattnet.

Några snabba simtag.

Stannade i björnbärssnåren på vägen hem.

Livet är så fantastiskt vackert.
Och så fruktansvärt hemskt.
Idag är jag tacksam för det liv jag har.

Måns och jag

I dag hände det!

2011-07-11T23:19:00.002+02:00

Vi kom ut med båten!
Grabbarna, mor och far och jag.
(Stackars Urban fick åka in till jobbet för att avsluta några grejer).
Motorn startade (nästan) direkt.
Vi puttrade ut till Oxholmen. Eller "Fårön" som jag kallade den när jag var liten på grund av fåren som beta där då.
Seglen fick vara.
Kändes som vi hade händerna fulla.
Eller som pappa uttryckte det, när vi kom i hamn fyra timmar senare: - Det här gjorde du ju riktigt bra, med två illbattingar och senila gamlingar ombord.
Själv börjar jag visst bli rejält blödig.
Eller hur ska man tolka glädjetårarna som rann ner för kinderna när vi styrde ut ur Ljungskile småbåtshamn.
Sol, vind, bad, fika, kaffe, bad igen.
Den här dagen ska jag plocka fram ur minnet i november.

Springtur, kantaraller och grönt

2011-07-01T23:25:00.009+02:00

Gav mig ut på en löptur och kom hem med de här:

De gick bara inte låta bli.
Fick ta att bonden i traktorn titta lite konstigt på mig där jag kom med tröjkanten uppvikt som påse för skogens guld.

Titta så det grönskar å blommar i vår trädgård.

Första juli är en bra dag på året.

En dag på Fregatten

2011-05-03T22:55:00.004+02:00

Idag tog killarna, mormor och jag en tripp till Stenungsund.
Ville kolla in Molekylverkstan i deras kulturhus, Fregatten.
Vi blev inte besvikna.
Vilket fint bibliotek, fik och experimentverkstad för barn.

Algot testade klätterväggen.

Mormor och Måns kollade in molekylluckorna.

Algot som fakir.

Den jämställda generationen gror

2011-03-30T21:07:00.009+02:00

Den här historien http://op.se/ostersund/1.2893836-olle-i-bjornidet-var-beredd-pa-att-do om 12-årige Olle Frisk, som häromdagen råkade i luven på en livs levande björn när han åkte skidor i Funäsdalen, har väckt stor fascination här hemma. Särskilt Måns har haft mycket huvudbry kring björnens vassa klor, Olles sjukhusvistelse och björnungarnas väl och ve. Det sista mynnade ut i följande konversation: Jag: - Nu när björnmamman inte återvänt till idet på flera dagar har de börjat fundera på att flytta ungarna till en djurpark eller kanske till och med avliva dem. Måns: - Det behövs inte! Jag: - Jo, det gör det nog. För nu när mamman lämnat dem så kommer de inte att klara sig själva. Måns: - Men jag säger ju att det inte behövs! De har ju en pappa också. Behöver jag tillägga att det blev glass till kvällsmat? För övrigt har jag ingen aning om varför det inte går att göra en endaste radbrytning i mitt blogginlägg idag.

Dagens skogskoja

2011-03-23T23:05:00.002+01:00

Har vi visserligen besökt förut, men eftersom den ligger så väldigt spännande till (på kanten till en ravin) och är i få farligt skick (ruttna plank och rostig spik) är den förstås väl värd ytterligare en visit.

Måns fick INTE klättra in i den här kojan.

Idag har jag även lyckats finna ut att:

- Det, trots allt , är rätt sött att bli väckt av en överlycklig treåring som just upptäckt att hans självspelande piano under natten fått nya batterier. Varpå han helt sonika tågar in till sin mamma, placerar leksaks-piano-keyboarden vid hennes öra och drar igång en riktig grodsång.

- Det är hög tid att få alla mina små frön i jorden.

- Electrolux, eller rättare sagt, Husqvarna INTE kan erbjuda nya knapp-vred till sina 20 år gamla spishällar.

- Algot är ett riktigt modelejon, för vilken bara det bästa duger. I det här fallet en riktigt tuff jeansskjorta samt en grym hip-hip-mössa.

- Det troligen finns en seriös köpare till pappas båt. Kul å vemodigt är vad det är!

Vår på Emaus

2011-03-23T00:08:00.007+01:00

Idag har vi varit på Emaus.
Uddevallas finfina öppna lantgård. Grisen Pigge mötte oss redan vid grinden. Bockarna bruse mumsade halm, kaninerna försökte smita och hästarna tycktes njuta i vårsolen.

Men Måns och Algot föredrog de här hästarna framför de riktiga ponnysarna.

Algot besteg, som vanligt, ett litet berg.

Måns i fäktartagen.

http://www.uddevalla.se/kulturfritidnatur/emauslantgard.4.6f3a21fb118d12a0969800011621.html

Och ikväll fick Algot premiärtesta klätterträning i nya Rimnershallen. Verkar vara hans grej!

Själv är jag väldigt nöjd med att jag äntligen lyckats röja i översta hallbyrålådan.
Det måste varit ett ta sedan med tanke på hur många avlagda mobiltelefoner, gamla telefonkataloger och (tyvärr) utgångna blomstercheckar jag hittade.

Kalas, pannkaka och stenplockning

2011-03-20T23:02:00.004+01:00

Så kan man sammanfatta denna dag.
Det var framförallt Algot som stod för kalasandet.
En av kompisarna på dagis fyllde 6.

Så här fräck var han då!

Palestinaschalen hitta in själv i mina gömmor.

Sicken cooling.

Måns å jag gjorde ugnspannkaka och knäckte ägg så det stod härliga till.

I väntan på att den skulle gräddas drog Mr Måns ett trumsolo i köket.

Sen ville han testa kameran på mor i mormorsförkläde.

Eftermiddan har ägnats åt stenplockning. Det är helt enkelt inte klokt hur mycket sten det kan hamna på en gräsmatta efter en vinter av snödumpning från grusinfarten.

Men fint blir det!

Sol i sinne

2011-03-20T00:16:00.002+01:00

Utflykt till stranden.
Algot hade en ny kompis med.
De besteg ett berg, tog sig ner och gilla varandra då bra att de ville leka på eftermiddan med.

Mammalycka

Kan kvinns dra till skogs?

2011-03-08T23:49:00.009+01:00

En fundering så här de sista minuterna av internationella kvinnodagen.

Har blivit helt såld på Lars Monsen......s liv.
Om ni missat honom, så är han den där otroligt godmodige norrmannen som tillbringar ett helt år i Nordkalottens vildmark. Programmet heter just Nordkalottten 365 och går på måndagkvällar i SVT.

I utstuderad vilda västernstil trotsar han isande vindar, mygg och skavsår. Med jycken som enda följeslagare vandrar, paddlar och skidar han fram i Nordens nordligaste nationalparker. Bär det han måste ha för att klara sig på ryggen, njuter av årstidernas skiftningar och vrålar av lycka när han får en präktig harr på kroken.

I Norge är den här äventyraren tydligen något av ett nationalhelgon. Själv såg jag honom första gången i Skavlan där han berätta om en fjälltur tillsammans med ett gäng funktionshindrade. Och efter lite googlande så vet jag nu att han korsat så väl Kanada som Alaska och Grönland till fots.

Hur som helst. När jag uppkrupen under fleecefilten i soffan följer hans färd genom teverutan kan jag inte låta bli att låta tankarna flyga iväg.

Skulle jag fixa att göra något liknande?

Skulle jag få lappsjukan redan efter en eftermiddag i ensamhet eller skulle ett sånt där norskt självklart Monsen-lugn infinna sig?

Sen glider tankarna in på nåt slags man-, kvinna-, jämställdhetsperspektiv.
Jag försöker se en kvinna göra ett liknande program, leva ett liknande liv.
Börjar plötsligt flina lite förläget.
Vad skulle jag själv tycka om en kvinna som väljer att leva ett sånt liv. Som lämnade allt, som för de flesta anses viktigt, och gav sig ut i vildmarken.

Ärligt talat skulle jag nog undra vad som fattades henne.
Vad har hon varit med? Vad flyr människan ifrån? Vad vill hon bevisa?
För inte kan hon väl frivilligt utsätta sig för allt det där?

Själv vet jag förstås att jag inte skulle klara mig ensam utan min familj i ens en vecka.

Men, det är inte det den här frågan handlar om.

Frågan är helt enkelt kan ett kvinns dra till skogs?

Avslutar med en bild från dagen som gick.
De är inte från det vilda Nordkalotten.
Men, vi hitta faktiskt en äkta rådjursskalle:

En något fundersam Algot

http://www.nrk.no/nordkalotten365/

Det som göms i snö...

2011-03-06T23:09:00.005+01:00

Vi har ett problem.
Eller för att vara helt exakt:
JAG har ett problem.

I höstas grävde vi upp halva vår trädgård.
Vatten- och avlopps å berg-/jordvärmeledningar skulle dras.
Det såg för bedrövligt ut där skopan gått fram .
Men så kom vintern och gömde alltihop under sitt snövita täcke.
Och jag måste erkänna att jag glömde/förträngde vår gräsmattas tillstånd.

Idag gick det inte att förtränga någe mer.
Det såg bröderna geggamoja till!

Att säga att de var gravt, gravt leriga är en kraftig underdrift.
När de gått loss var det som om mitt minne av Roskildefestivalen, den där tokregniga sommaren nån gång på 90-talet, då vårt tält formligen regnade bort bleknade och blev rent löjligt i jämförelse.
Min man måste ha sett paniken i mina ögon, för när vi kom in var det han som, utan ett ljud, ställde sig å skrubbade skor och byxbakar i säkert en timme.

Det tycks bli en lååååång vår i Västerby.

Utflykt till Sparreviken

2011-03-05T23:22:00.010+01:00

Lagom lång lördagsutflykt till Ljungskile-
Tror platsen heter Dirhuvud, vid Sparreviken.

Måns över stock å sten

Ännu ligger isen

Måns utforskaren

Måns på språng

Korvgrillning

Utan snus försmäktar vi på denna öööööö

En halv seger...

2011-03-03T23:32:00.002+01:00

...lyckades till slut få ut en annons på farsans båt.
Visserligen inte på den tyska marknaden
men väl på den danska...
Och visserligen inte med mer än en stackars bild
(är för trött för att fatta hur jag packar mina megabilder så de för plats)
och visserligen inte till det pris han sa.
Lite måste väl annonsbiträdet ha för mödan...

Ser fram emot att få en fryntlig dansk i luren som vill pruta på obegripligt grötmål.
För numret i annonsen går till mig!?

Tre timmar i den tyska slasken

2011-03-02T00:54:00.007+01:00

Sliter mitt hår efter tre timmars pillande med att försöka lägga ut min fars båt till försäljning på den tyska båtmarknaden.
Just som jag lyckats översätta varenda båtterm, tankat in bilderna, dubbelkollat fot, djupgående och deplacement så fixar jag inte sista fasen i annonsproduktionen och hela arbetet är till spillo!?

Får glädja mig åt att jag fått skratta högt åt översättningsprogramsdamens tyska uttal på webben.
Förbaskat roligt!
Tänk om det funnits såna möjligheter när en annan gick på gymnasiet.

Nä, nu slaggar ja!

Vem vet, det kanske är nån som nappar om jag lägger ut en bild på den gamla Vindö 30:an här:

Fin som snus är den.

Det här tycker jag är viktigt:

2011-03-01T21:58:00.000+01:00

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1135935--de-redan-utsatta-drabbas-hardast

Vad tycker du?

Lång dags färd mot natt

2011-02-28T22:35:00.004+01:00

Efter en dag med:
- onödigt spännande biltur direkt till verkstan
- telefonsamtal om ungar som trillat så tänderna blivit lösa
- en stackars vän som tuppa av
- och hemfärd betydligt senare än beräknat

...var det obetalbart att komma hem till en bricka med mackor och te å det här dagispärlade hjärtat på min kudde.

Bragdmedalj till Algot

2011-02-23T21:26:00.005+01:00

Passa dig Petter Northug, här kommer Algot Wedberg!

Idag var det sportlovsaktiviteter på Hunneberg.
Barnens Vasalopp bland annat.

Såväl Algot som Måns kom till start.
Startskottet gick.
Efter några tiotal meter vände sig storebror om.
- Kommer ni då? undrade han otåligt.
- Jodå, men du får nog åka i förväg. Det tar lite längre tid för Måns och mig, sa jag och skicka honom vidare ut i spåret.

Sagt å gjort.
Algot drog iväg.
Efter några hundra meter vek Måns å jag av in mot mål igen. 800 meter för en 3-åring fick räcka.
Vi kom i mål och började så smått vänta på Algots ankomst.
Vi vänta å vi vänta.
Ungar som startat långt efter honom och som inte verka ha haft så särdeles mer bråttom i spåret kom i mål.

Tiden gick.
Jag får väl gå å möta honom, tänkte jag å knalla iväg bakvägen på 2,5 kilometerspåret.
Inte hade jag en aning om att de skickat iväg småknattarna på en såpass lång bana.
Efter en bit mötte jag några pappor med barn, som jag vet hade kört om både Måns å mig för bra länge sedan.
- Har ni sett nån ensam kille i spåret med svart-gul overall? undra jag.
Nej, nån sån hade de inte sett till.
Skynda tillbaka till start/mål-platsen.
Ingen Algot där heller.
- Då måste han ha gett sig ut på 5-kilometerspåret, sade ett par av arrangörsgubbarna.

5-KILOMETERSPÅRET!? Han som knappt åkt en kilometer tidigare, tänkte jag, och såg framför mig hur en gråtande lill-Algot satt där långt ut i skogen och undrade var alla människor var och framförallt var målet för det lilla Vasaloppet var.

Grämde mig över att jag lämnat mina egna skidor hemma. Att springa iväg längs femkilometarn i snön kändes inte som nåt jättebra alternativ.

De snälla pappor såg min gryende panik och tog genast saken i egna händer.
- Jag tar ena vägen och han den andra så hittar vi honom på 5-kilometarn och följer honom hit, sa de och drog iväg.

Minuterna som följde var ruggiga.
Och inte blev de bättre av att en av arrangörerna råka säga nåt om att "vi får hoppas att vi hittar honom innan det blir mörkt".

Men, så till slut. Den ene av papporna kom tillbaka i en väldig fart.
- Han är på väg! Har bara en bit kvar på 5-kilometersspåret. Och han har sällskap av en mamma som har åkt med honom en bit. Vi fråga om han var trött, men han sa nej. Sa bara att han saknat mamma lite.

Där var tårarna inte långt borta kan jag säga.

Och sen, så kom han. Som ett jehu ner för backen och in på målrakan!
Målmedvetet stakande.
Stolt.

Lyckligare än så kan en mor inte bli!

Måste förstås visa en bild på Måns premiärtävling.
En bragd även det.

PS. Och för er som undrar över Algots tid. 63 minuter! Och inte var han trött för det inte.

En så lyckad affär att jag nästan skäms...

2011-02-22T23:00:00.004+01:00

...måste bara få berätta om min första Tradera-affär som just avslutades.

Först en bakgrund:
I min garderob har det sedan många år funnits en riktigt fin "pippitröja". Ni vet en sån där äppelkäck gräddvit fiskartröja i bomull med röda och blå ränder på tvären.

Köpte den på Kärringön och har haft den vareviga sommar sen dess.

I år, på båtmässan, fann jag plötsligt mig själv köpa en ny, precis likadan, ....fast ny!
Dyr som skam.
Väl hemma undra jag hur i all sin dar det här köpet skulle kunna motiveras.
Inte så mycket för mannen i hushållet (han är faktiskt förvånansvärt förstående inför de flesta av mina klädköp).
Nej, nu var det jag som behövade övertygas.
Fast det var i sanning svårt, så länge den gamla tröjan låg på samma hylla i garderoben.

Så kom jag på den brilljanta idén.
Jag säljer den!
Logga in på Tradera, skapade en annons med solig bild på den ratade tröjstackarn, skrev att den var begagnad men i fint skick, angav vad en tröja av detta märka kostar ny idag (vilket alltså är så dyrt att jag inte tänker skriva det här), satte in en solig bild och ett utropspris.

Sen hände det ofattbara!
Buden började rulla in och innan jag visste ordet av hade en kvinna i Visby bjudit mer än hälften av vad jag betalat för den nya tröjan.

Alltså, min gamla trotjänare har just bytt västkust mot ostkust och kommer pryda en gotländsk kvinna i sommar.
Och framförallt, jag kan dra på mig mitt nya inköp utan att skämmas över hur mycket den kostat mig.

Undrans just vad jag mer kan rota fram ur den där garderoben.

Shit pomfritt!

2011-02-22T21:55:00.009+01:00

Tisdag = Föräldraledighetsdag

Very Nice!

Tog med grabbarna och mamma/mormorn till Lödöse museum.
Vi har vart där förut, men det stället är väl värt ett nytt besök.

Fördelar:
1. Gratis entré (kanske synd för museet, men tur för oss)
2. Lite folk (väldigt synd för museet, men tur för oss)
3. Barnvänligt (visst finns det saker de skulle kunna ha sönder, men det mest ömtåliga är inburat och det finns både en "lekbåt", ett "lekhus" och en ordentlig lek och pysselavdelning.

Tog några bilder:

Algot och mormor studerar en modell av det medeltida Lödöse.

En sån här örtaträdgård tänkte jag anlägga till sommaren. Tssss...sicken dröm...
I bakgrunden syns baksidan av den läktare där publiken sitter när det är skådespel i Lödöse.
Vet inte hur frekvent det är med det där nu. Men för en herrans massa år sedan var jag på föreställningen "Vid Ljuda Os" där. Minns framförallt myggen!

Algot i målartagen.

Snacka om förspännt. Här kommer man till ett bord med kritor, papper, målarfärg och penslar framdukat.

Så här nära kan man fota med min finfina kamera.

Tuff drabbning i båten.

Skelettpusslet är lika fascinerande för ung som gammal. Hur är det nu skulderbladet är placerat?
Lägg märke till den lille svärdförsedde marodören i bakgrunden...

Scen ur bilen på hemvägen:

Algot har smusslat med sig en Metallicaskiva som han vill köra i bilstereon.
Mamman gör honom till viljes.
För att konversationen ska kunna fortsätta höjer samtliga rösten och börjar småskrika till varandra.
Inom en halv minut har mamman stängt av stereon.
(Skööööönt!)
Algot: - Mamma, varför stängde du av?
Jag: - För att jag är gammal och inte orkar höra på så mycket ljud.
Algot: - Nääääääj, du är inte gammal.
Jag:- Jo, jag fyller faktiskt 39 i år.
Algot: - Shit pomfritt!

End of discussion

Teknikhybris

2011-02-21T23:22:00.003+01:00

"Call me the King of sladdar å teknik".
Har just lyckats installera vår nya "helhetslösning för bredband, tv och telefoni".
Det det där med teve får kvitta. Hur damen på telia än försökte gick jag inte i fällan och tackade ja till hundra nya kanaler. Tycker redan vi har för många med dagens fyra.
Finns det över huvud taget nåt som får en att känna så så överlägset smart som när man lyckas få en dator att fungera?
Frågan är bara vad man ska göra med alla överblivna boxar, sladdar, dosor, rautrar och kablar?
Förslag någon?

Kusin vitamin å djungelmums

2011-02-20T22:26:00.004+01:00

Idag har vi varit på "kusin-gympa" i Velanda.
Det är vårt lilla söndasnöje.
Att tussa ihop våra pojkar med min brors tre (äldsta) och Urbans brors lillpojk.
Idag blev det hinderbana, häng i ringar och en hårda drabbningar av såväl innebandy som spökboll.
Också mormors goa fika förstås. (Mormor och morfar är trogna deltagare vid dessa aktiviter).

Sen följde svågern, svägerskan och deras grabb med hem till oss.
Sopplunch och försenat födelsedagsfika för Måns.
Cia hade med sig en helt gudomlig cheesecake. Bättre gäster en så får man inte!

Därefter var jag nödd och tvungen att försöka röra lite på dököttet.
Rodde (typ fem minuter) på roddmaskinen och lyfte pliktskyldigt några vikter.
Kändes mest fånigt. Fast intalade mig att det hade varit ännu fånigare att låta bli.

Ska ta tag i att göra ett ordentligt träningsprogram.
Bikinisäsongen närmar ju sig.

I övrigt vill jag skänka en tacksamhetens tanke till Lasse Åberg.
Sedan vi fick låna mammas skiva med Trazan och Banane för några dagar sedan har vi inte lyssnat på något annat.
Och när Måns, med exakt rätt uttal, undrar om "banananerna e fiiiiiina ida´?" blir mammahjärtat överfyllt av stolthet.

Tänk, att mina ungar fattar storheten med mitt gamla favvobarnprogram!

Finfin lördag

2011-02-19T23:22:00.002+01:00

Dagen började med simskola.
Klockan 8.20. ombytt å klar stod Algot vid bassängkanten.
Den sömniga mamman satt på läktarn, med alla andra lördagströtta föräldrar.
Men, kursen är värd besväret. Eller rättare sagt "kurserna" (tror minsann han är inne på sin tredje termin + sommarsimskola i somras).
Hur som helst. För ett par veckor sedan lossna det. Och nu tar han sig minst 12 och en halv meter på det djupa!

Tog vägen om Centralens konditori på hemvägen och köpte med oss semlor. Helt makalöst stora, med ofattbart mycket mandelmassa. Alldeles i min smak.

Fixa matsäck med mackor och varm choklad. Sen gick hela familjen ner till stranden. Fika i solen och tog en tur på isen.

Kajsa, Urban, Måns och Algot. På andra sidan syns Lilla Hasselön och Orust.

Hem och åt soppa.
Sen åkte Algot och jag på musikteater. Mumindalen i riksteaterns regi på Östrabo.
Algot gilla´t.
Spela luftgitarr och kunde inte sitta still i bänkraden.

Laga Ronny´s goda fiskgratäng och kollade på melodifestivalen.
Hejade på Shirleys angels.
Inte för att den var bäst. Men om de går vidare kanske jag får ta en tur till finalen i Globen. En av tjejerna kommer från Grebbestad och det ska förstås uppmärksammas av Bohusläningen.
Skulle vara kul att få göra ett rep där och kika lite bakom kulisserna. Om man nu får det när man kommer från tidningskusinen från landet.

Bäst på teve var annars Down Abbey om intrigerna på det brittiska godset. Love!

Dags att koja. Tänkte drömma om sommar, sol å segel.

Onsdag på isen

2011-01-26T23:14:00.010+01:00

Måhända var det dumdristigt men efter att ha suttit och lapat sol vid Kjells sjöbod. Ätit mackor och druckit varm choklad samt sett både folk och fä stapsera fram på isen...

tog vi mod till oss och klampa ut vi med.

Det knirra och knarra så där otäckt i strandkanten men...

...annars gick det bra.

Kärt återseende

2011-01-23T22:36:00.002+01:00

Har haft besök av gamla gymnasievänner i helgen.
Åtta glada töser som inte såg en dag äldre ut än när vi tog studenten för 20 (!!!?) år sen.
Skratt, minnen, vin och tjatter fram till tre i natt.
Måtte det inte dröja lika länge tills vi ses igen.

Julkrubban del 2

2011-01-02T22:28:00.002+01:00

Måns kom flaxande med heliga guds moder i handen.
-Mamma, mamma vad heter hon nu igen?
-Jungfru Maria.

Rusar tillbaka till leken med storebror i soffan, där de tre vise männen, Josef och Jesusbarnet just fått ta plats i ett drama där även Batman och ett Star Wars skepp spelar nyckelroller:
- Algot, här kommer jag med Djungel Maria.

Blommor i juletid

2010-12-30T00:28:00.007+01:00

Hyacinter, amaryllis och orkidé

(Hyacinthus orientalis)

Har fått sitt namn efter Hyacintos som var en grekisk kungason.

Barr på burk

Lyckades, efter viss vånda och en del besvär, koppla upp

lilla mors dator på nätet idag.

Så nu gäller det att börja uppdatera så att den här bloggens allra trognaste läsare får nåt nytt att titta på.

Annars myser jag mest över att ha fått hem grabbarna från farmor och mormor.

Finaste känslan, att tassa in till de sovande små, stoppa om täcket och sno åt sig en puss.

Redecorating vår krubba

2010-12-19T00:08:00.005+01:00

Bad mamma leta fram mitt allra käraste julpynt.
En lite träkrubba, med Josef, Maria, de tre vise männen, herdarna, fåren och åsnan och så lille jesusbarnet förstås.
Speldosan med "Stilla natt" sjunger verkligen på sista versen. Låter mest som någon mystisk melodi i en svartvit samurajfilm när Måns vrider upp fjädern.

Placerade den på fönsterbrädan, rullade ut ett mjukt lager av bomull på golvet och tryckte ner de vä nötta figurerna i den.

Då kom Algot med ett litet förslag.

- Mamma, kan vi inte måla om väggarna, lägga på lite nytt tak och kanske sätta dit en riktigt dörr. Det huset är verkligen inte mysigt, som det ser ut nu.

På hal is

2010-11-25T23:05:00.003+01:00

Med lillebror insnöad hos mormor i Lilla Edet och mannen i huset nedbäddad med feber passade Algot och jag på att ta en tur till Fridhemshallen.

Fick isen för oss själva och efter några vingliga skär gick det riktigt bra, ...för oss båda.
Mindes plötsligt hur kul det är att åka skridskor.

Hur klasskompisen Malin Lintala och och jag, med våra Peggy-skrillor och benvärmare, övade på piruetter och baklängesåkning på den bottenfrusna dammen bakom Strömsskolan i Lilla Edet. Tror vi var där varenda frusen vinterdag hela mellanstadiet.

Så otroligt lyxigt att få åka i en uppvärmd hall på blank is. Gratis dessutom.
Sorgligt bara att det bara var vi där.

Förstår att de allra flesta potensiella åkare var i skolan. Men nog måste det väl finnas fler lediga och skridskosugna mammor/pappor och barn, än jag och Algot.

Vi har hur som helst inte gjort vår sista rova på den isen.

Algot i Fridhemhallen, Uddevalla

Dagen i siffror

2010-11-04T23:03:00.004+01:00

Antal gånger jag, tillsammans med barn, mor, svåger och svågerbarn gått runt Strandön: 1
Antal personer som ringt angående min säljes-annons på gamla järnsängen med mässingsknoppar: 0
Antal fiskpinnar jag stekt: 4
Antal skottkärror löv jag lyckades kratta ihop innan jag blev galen på ungarna och fick gå in och koka gröt: 1
Antal koppar kaffe: 2 (varav den bästa i sol å lä på Strandön)
Antal sagoböcker jag läst: 3
Antal legohus jag inspekterat: 2
Antal gånger jag blivit så arg på mina barn att jag sagt saker de inte borde få höra: 2 (Jag tycker genuint illa om att försöka spänna fast mina två vildar till boys i bilbarnstolar)
Antal äpplepajer jag bakat: 1
Antal teveprogram jag sett: 2 (nyheterna och Robinson. Vet inte vicket som var värst. Tycker faktiskt inte det är kul att se vår stackare till Kung stå och stamma i rutan)
Antal blommor jag vattnat: Varenda en i huset
Antal minuter för sent jag nu går och lägger mig: Minst 75

Smärtfri skilsmässa, enligt Algot

2010-11-02T22:38:00.004+01:00

Igår, just när jag skulle lämna förskolan, efter att ha fått en hejdåkram av Algot tog dagisfröken mig lite avsides.
Hon hade en personlig men viktig fråga.
Vår förstfödde hade nämligen vid flera tillfällen vitt å brett berättat att hans föräldrar numera hade var sitt boende och att han ibland sov och åt frukost hos pappa, som för övrigt hade byggt sig ett hus i Göteborg, och ibland gjorde detsamma hos mamma.
- Hur tycks han ta den här skilsmässan då? undrade jag.
- Oh, hur bra som helst. Han verkar må väldigt bra faktiskt, svarade fröken.

Ja, vad säger man.
Att det var ju en faslig tur att hans fantasi inte sträckte sig till inlevelse i hur ett skilsmässobarn verkligen kan känna sig.

För er som undrar.
Urban och jag är fortfarande gifta, bor ihop och har inga andra planer.
Tror inte ens att Ubbe har några tankar på att slå upp ett hus Göteborg...

Våffelkärlek

2010-10-25T21:05:00.002+02:00

Idag var jag hemma hos ett pensionärspar.
De hade varit gifta i nästan 60 år och verkade fortfarande kära.
- Vad är knepet undrade jag?
- Att ge och ta, svarade söta tanten.

Så enkelt och så jädra svårt.

Ett möte som gav en väldig massa hopp
och en riktigt god norsk våffla!

Oktoberkväll

2010-10-18T21:27:00.002+02:00

Snygg advokatserie på teven.
I soffan med datorn i knät.
Mannen brevid, försjunken i mejlskickande.

Grabbarna sover.
Den yngste med panodilnedsattfeber.

Utanför vinande vind och höstmörker.

En kopp te får ge mig ro.

Solig valdag

2010-09-19T10:23:00.004+02:00

Har du röstat än?
Om inte, gör det!

I andra länder dör folk för att få göra sin röst hörd.
Det hände senast häromdagen i en vallokal i Afghanistan.
Det borde vara skäl nog för varenda röstberättigad kotte att pallra sig iväg till vallokalen idag.

Så, ge dig ut i septembersolen och värna demokratin.

För att få lite inspiration kan jag rekommendera den här artikeln om Skolvalet på Ramnerödsskolan i Uddevalla.

Efter veckor av politisk debatt, med bitvis ganska låg nivå, fick två kloka sjätteklassare mig att inse vad valet verkligen handlar om.
Nämligen, vilken framtid vi vill erbjuda våra barn.

Här är en länk till artikeln:
http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.960474-demokrati-i-praktiken-for-elever

September

2010-09-12T22:56:00.002+02:00

Tid för

födelsedag
skörd
skateboard

Tomater, ärtor och morötter från Västerby

Algot testar sina nya ben- och armskydd. Pappa sopar banan.

Jodå, jag lever eller behöver du en båt?

2010-09-10T21:28:00.004+02:00

En kompis sa till mig att om man skriver så här sällan på sin blogg så borde man inte få ha någon över huvud taget.
Så sant, så sant.
Men, lägga ner helt vill jag inte.
Så här kommer en lite lägesrapport.

Sitter i soffan.
Grabbarna sussar sött.
Det sprakar i spisen.
Spattige Jack Sparrow på teven.

På övervåningen slås det in paket.
Någon fyller visst år i morgon...

Ser fram emot helgen.
Funderar på om det räcker att bjuda på tårta, eller om det bör vara tårta på tårta med sju sorters kakor.
Borde rädda pelargonierna före frosten kommer.
Hoppas någon ringer på vår lilla roddbåt som är till salu.

Är du förresten intresserad så ser den ut så här:

Jolle/roddbåt i plast, 3,70 X 1,58 meter. Åror och trädurk medföljer. Styrbords reling något skadad. Obs! Kärran medföljer ej. Pris: 2 000 kronor el. högstbj. 0522-831 08.

Jahapp! Så har fixat sig en egen prylbörs.

Vem hade kunnat ana?

Visst är det märkligt...

2010-07-29T23:46:00.002+02:00

...hur snabbt man tröttnar på regn.
En dag med väta och man börjar redan gnälla över "att det mesta regnar bort" och det var allt en "typisk svensk sommar".
Plötsligt är alla soliga dagar som bortblåsta.
Sol???! När hade vi det senast egentligen.

Har i varje fall lyckats fördriva den här dagen på i mitt tycke bäste möjliga sätt.
Fick med mig vännen Sofia för att fixa present till Algot.
Den lille gynnaren fyller ju fem (!?) på söndag och jag tror han kommer bli mycket nöjd med det han får. ;-)
Sen tog vi en tur på Strandön. Vacker ö i vilket väder som helst.

Och ikväll har vi kolla på dvd:n Påven Johanna.
En fascinerande historia om en kvinna som mot alla odds lyckades bli katolska kyrkans överhuvud.
Inte sant förstås. Fast å andra sidan vet man ja aldrig. Sist jag såg påven var han ju klädd i klänning...

Göta petter, vilken kanal!

2010-07-18T23:14:00.017+02:00

Vi tog en tur till Göta kanal.
Algot, Måns, Urban, mina föräldrar och jag.
Hyrde en campingstuga i Vassbacken.
Mitt emellan Tåtorp och Töreboda, om det nu säger dig något.
Hur som helst, det var vackert som tusan.
Cyklade åt ena hållet ena dan.
Och andra hållet andra dan.
Vår, inte ens 5 år fyllda, Algot bet i ordentligt och trampade på i värmen.
Måns hejade på pappa där han satt med sin kära snuttefilt i cykelkärran.
Morfar tyckte det hela var "bibliskt".
Mormor och jag försökte hålla nerverna i styr och inte få hjärtstillestånd av allt passande på barn.
Barn som kunde drutta i kanalen, barn som kunde vurpa på cykeln, barn som helt enkelt kunde springa bort när man tappar dem ur sikte för ett ögonblick.
Stundom en helt underbar semestertripp.
Stundom en helt hopplös.

Jag önskar verkligen att jag kunde tagga ner och bli en avslappnad semestermorsa.
Men, med de här barnen och de här nerverna låter det sig inte göras.
Jag får helt enkelt gilla läget, räkna ner tills barnen är så stora att jag tror mig behöva vaka som en hök över varje steg de tar eller kanske helt enkelt stanna hemma där jag har (mer) kontroll.

Hur som helst. Bilder tas ju som regel när allt är frid och fröjd. Och även om de, just av det skälet, bara visar en försvinnande liten del av verkligheten. Så visar de i varje fall just den delen.

Så håll till godo:

Algot i Jonsboda efter en fin cykling från Vassbacken.

Måns med snutten i kärran.

Se så harmonisk jag kan se ut.

Mormor, Algot och jag.

Algot, Måns, Urban och den nyvunna vännen "Sötis" i Tåtorp.

Fikapaus i Tåtorps vindskydd.

Morfar och Algot hjälper till.

Urban och jag.

Morfar och Algot tar en liten paus.

Vill du prova själv? Kolla här:

http://www.gotakanal.se/sv/Gotakanal/

Ängel i kortbyxor och brevlådetur

2010-07-01T23:47:00.004+02:00

Läggdagssamtal med Algot ikväll:

Algot: - Mamma, vad gör man i himlen?
Jag: - Hittar på roliga grejer med de andra änglarna.
Algot: - Måste man ha klänning då?
Jag: - Nej, man får nog ha på sig vad man vill.
Algot: - Bra, för jag vill ha kortbyxor.

*****************

Brevlådan

Vår brevlåda sitter en bit bort.
Det borde inte vara något problem för det handlar bara om en sisådär 100 meter.
Men det är faktiskt 100 meter för mycket.
100 meter för mycket för att vi ska hinna hämta tidningen en stressig morgon och 100 meter för mycket för att vi, åtminstone vintertid, ska lyckas få in posten innan läggdags.
Hur som helst, när jag äntligen tar mig i väg till brevlådan gör jag det med raska steg.
Tjopp, tjopp, två minuter, så är jag tillbaka igen.
Är brevlådan tom suckar jag så att klockorna stannar.
Inte bara för att ingen vill skicka nåt till oss, utan även för att jag nu ödslat dyrbara minuter på att ta mig till brevlådan över huvud taget.

När Måns får följa med till brevlådan händer något helt annat.
Då tävlar vi om vem som kommer fram till soptunnan först,
då stannar vi och ser hur der går med björnbären,
då öppnar vi locket till kistan med grus intill vägen bara för att se att samma gamla trasiga spade ligger på botten,
då kollar vi att diket fortfarande är torrlagt,
då plockar vi ett par gula blommor,
då beundrar vi grannens vackra brevlåda med målade blommor på,
då sätter vi oss på huk för att följa en skalbagges gång över vägen,
då bryr vi oss egentligen inte om i fall vi har fått någon post eller ej.
Då är man glad för att det 100 meter till brevlådan.

Livet

2010-06-24T23:04:00.002+02:00

När en 24-årig man går bort finns inga ord.
Ingen logik, ingen mening, ingen tröst.
Ändå var avskedsceremonin för vår unga släkting något av det vackraste jag varit med om.
Hundratals släktingar och vänner som samlades i grönskan utanför Svanskogs kyrka.
Solens glitter i Svansjön.
Björkarnas sus.
Musik och tal som gick rakt in i hjärtat.
Tårblöta ansikten som spricker upp i varma leenden när minnen om Wiktor väcks till liv.
Varm gemenskap.
Sorg, kärlek, vänskap och en outgrundlig strimma av hopp.
Hopp om att det finns något ovan molnen.
Något renare, vackare och bättre än allt vi kan föreställa oss.
Ja, solen sken.
Men under vår tysta minut drog molnen ihop sig.
Vinden kändes något kallare och långt, långt där uppe mullrade åskan.
Ett muller.
Sedan blev det tyst.
Solen värmde.
Minuten var slut.
Jag är säker på att det var Wiktors farväl.

Superhjälten

2010-06-17T23:26:00.004+02:00

Eller...
Dagen då Algot räddade ner sin mamma från garagevinden.

Solen sken och dagen var som gjord för en cykeltur.
Iförd cykelhjälm stod Algot redo i hallen.
Återstod bara att plocka fram och ihop cykelkärran, placera Måns i den och ge oss av.
Men, var var nu kärran?
En stunds letande och uteslutningsmetoden pekade mot garagevinden.
Hmm...smärre problem.
Garagevinden tar man sig till via en stege och lucka genom taket. I mitt fall bör det dessutom vara vår långa utomhusstege, eftersom den betydligt mer behändiga trappstegen, kräver ett allt för avancerat hävmoment för att jag ska känna mig trygg.
Sagt och gjort. Jag hämtade långstegen. Öppnade luckan och ställde upp stegen. Tyckte det hela kändes skapligt stabilt och påbörjade uppstigningen.
Jodå, där i mörkret låg kärran. Prydligt ihopvikt, med hjulen intill. Bara att hoppa upp, plocka ner grejerna.
Snart skulle vi känna fartvinden i håret.
KABRAK!
I samma sekund som jag trampa ifrån för att krypa upp på vinden rasade stegen.
Benen dinglade under mig.
Hävmomentet, som jag velat undvika, gick inte längre att välja bort.
Likt Bruce Willis stuntman krängde jag mig upp.
Puh! Shit! Det där kunde gått illa. Huuu... nu hade jag tur.
TUR!?
Hur gick det där nere? Inga ungar under den rasade stegen!?
Nej då, Måns lekte utanför och Algot stod på garagegolvet och stirrade förvånad upp.
Så vad tänker då en mamma som sitter på en mörk vind, två och en halv meter ovanför sina barn. Helt oförmögen att komma ner.
Tja, låt oss säga att jag skämdes som en hund.
Genom huvudet for tanken om vad min man skulle säga när han kom hem om isiådär sju, åtta timmar. När två hungriga ungar mötte honom på infarten och med gråten i halsen förklarade att mamma suttit på garagevinden sedan i morse.
Nej, nu gällde att behålla lugnet. Med galopperande puls och en svindlande känsla i magen bad jag Algot hämta trappstegen, som jag tidigare ratat, placera den under hålet och sedan hålla sig undan.
Och han gjorde som jag sa!!
Kärran och jag kom ner och snart susa vi ut på vägarna.
Måns tyckte jag skulle trampa fortare. Algot tog täten. Jag tackade Gud för att jag levde och har en sån superhjälte till son.

Gemensam vårdnad, jojjomen

2010-06-15T13:18:00.002+02:00

Måns är snorig.
Och exemplariskt jämställda som vi är delar Ubbe å ja självklart på omvårdnaden.
Eller inte.
Eller faktiskt.
I varje fall just den här gången.
Har just kommit hem efter mitt halvdagspass på jobbet.
Hann pussa mannen hejdå i hallen innan han drog iväg till sitt.
Å än så länge sover den lille spolingen.
Tänk om jag hann jobba lite till.

Småbarnslivet när det är som bäst.

Till havet

2010-06-13T00:15:00.003+02:00

Har just kommit hem från en sen länge planerad tur till Lysekil.
Hade bokat in Urban och mig hos Strandflickorna, i deras fina Havsateljé.
Det blev ett stillsamt lite försenat firande av bemärkelsedag och bröllopsdag.
Väldigt lyckat.

Sorg

2010-06-07T21:16:00.003+02:00

Idag gick vår unga och nära släkting bort.
Mer fel än så kan det inte bli.
Mitt enda ord är
Varför?

Premiärtur

2010-06-06T23:23:00.003+02:00

Idag kom hon i sjön.
Vår nya Askeladden 16, "Askungen".
Det gick som bara den i Ljungskileviken.
Tur att pappa och Urban var med.

Här kommer ett par bilder från Lilla cityjoggen som Algot sprang i tisdags.
Kul arrangemang i Hasselbacken för små och lite större löpare.

Lillebrorsan Måns var ivrig påhejare.

En laddad Algot, minuterna före start.

Pelargonier luktar skit

2010-06-02T23:49:00.002+02:00

Idag var det premiär,
för spring genom vattenspridaren på gräsmattan.

Det var framförallt Algot med mormor, som ägnade eftermiddagen åt just detta.

Själv har jag betat av ett måste - tandläkaren.
Så nu ska jag bli en bättre människa å använda tandtråd vareviga dag. Amen.

Dagens gulligaste:
- När Måns smög upp från sängen vid nio tiden ikväll, och ut på trappan där han iförd pyjamas, med napp i mun och snuttefilten i handen stod å beundra våra fina pelargonier i kvällssolen.
- Va fina de är! Men,....de luktar skit!

Dagens tilll belåtenhet:
- Påbörjad vaxning av båten (vår nygamla segeleka "Askungen"). Den blir så fin så!

Mot tandtråden!

Mor lilla mor

2010-05-29T14:58:00.003+02:00

Här kommer några tankar i kanten som publicerades i Bohusläningen för några dagar sedan.
Håll till godo alla mammor där ute.

Det var min första Mors dag som tvåbarnsmamma och jag planerade att bli kungligt firad. Övriga i familjen hade redan stigit upp.
Själv låg jag kvar och fantiserade om kaffebrickan med blommor och marmelad. Färgglada teckningar, sång och hurrarop. Snart skulle jag hyllas för varenda blöja jag bytt, puré jag kokat och kolikskrikande unge jag tröstat.
Tiden gick. "Den här frukostbrickan måste bli något utöver det vanliga", tänkte jag och gottade ner mig i kudden.
Men så hände något mycket märkligt. Ytterdörren slogs igen och huset blev tyst.
"Vad i herrans namn!? Han har glömt bort det! Jag som ordnade både slips och strumpor till Fars dag i höstas".
Utanför drog gräsklipparen igång. Nu var måttet rågat.
Med bestämda steg tågade jag ut i trädgårn och signalerade till maken att han gjorde bäst i att stänga av.
– Godmorgon, nu åker jag och uppvaktar min mamma. Det är ju trots allt mors dag! sade jag.
– Är det i dag? Oj, då ber jag så mycket om ursäkt. Jag trodde bestämt att...
Mer hörde jag inte. Jag tänkte inte stå kvar och lyssna på hans dumma undanflykter.
Väl inne bestämde jag mig för att slå den ömma modern en signal.
Hon hälsade mig hjärtligt välkommen men undrade samtidigt vad som låg bakom detta spontanbesök.
– Jamen, det är ju Mors dag idag! Det blev tyst i luren.
– Men kära vän, det är ju inte förrän nästa söndag.
Precis som Karl-Bertil Jonsson på julafton genom jag nu en inre kris
"Ljuga för min man på Mors dag? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!"Med tunga steg återvände jag ut på gräsmattan.
– Du, jag hade fel. Det var ju inte förrän nästa vecka, förlåt".
Jag antar att min man, i det här läget, hade kunnat kosta på sig ett triumferande leende.
Istället fick jag en förstående kram.
Jag antar att mina humörsvängningar och fixa idéer under graviditet och spädbarnstid låg bakom den reaktionen.
Det har sina fördelar att vara en hormonstinn bitch ibland.

En poppis kille

2010-04-24T23:05:00.004+02:00

Algot var verkligen populär idag.
Inte mindre än tre dagiskompisar hörde av sig och ville leka. Två av dem, Daniel och Tim, kom hit.
Tur att han hunnit återhämta sig från sin magåkomma.
Så det blev en tur i skogen, pannkaker och piggelin i solen.
Sen var han, och övriga familjen, trött.

Positivt tänkande...

2010-04-22T23:17:00.003+02:00

...är absolut nödvändigt när man har en liten magsjuk 4-åring i huset.
Stackars Algot har inte haft något kul dygn alls.
Hoppas han får sova gott i natt och vaknar med en återhämtad och stark mage i morgon.

Har inte haft mage (ha, ha) att fota den lille sjuklingen idag.
Istället laddar jag upp ett par bilder från vårens första lekstugefika och kramen som Algot gav farmor Britta när vi fick Svanskogsbesök häromdagen.

Måns och Algot bjuder på fika i lekstugan.

Algot och farmor Britta har just pusslat färdigt ett 50-bitars pussel.

Lätt som en plätt

2010-04-19T22:40:00.002+02:00

Jahapp, så har man deklararerat då.
Måste vara rekord att det redan är gjort.
Och så lätt det gick över nätet.
Nästan för lätt...

Loppislördag

2010-04-17T23:40:00.002+02:00

Idag har Måns och jag varit på loppis.
Kom hem med två små emilskjortor, två blombroderade dukar och sex kaffemuggar.
Allt för under en hundring.

Sen fick jag ägna eftermiddagen åt att röja i våra köksskåp.
Hade nämligen lovat både min man och mig själv att inte komma hem med fler koppar och muggar innan några av de som redan står oanvända på hyllorna har sorterats ut och skänkts bort.
Lyckades faktist plocka ut en hel kartong med pryttlar och porslin som vi aldrig använder och som nu ska lämnas till ovan nämnda loppis.

Ont om ord...

2010-04-14T22:38:00.016+02:00

...men gott om bilder.

Häromdan tog vi mormor med oss och gick ner till stranden.

Där har vi inte varit sedan snön låg vit och vi kunde gå på skaren.

Nu var det bruna men riktigt torra strandängar som mötte oss och från havet luktade det gott av gammal tång och salt.

Algot hittade en dumskalleflagga.

Algot, Måns och mormor Maj-Lis.

Det kommer nog behövas en strandkrattning i år med.

Måns kom på hur kul det var att kasta sten i sjön.

Det här är den absolut sista snöfläcken i vår trädgård. Den försvann i söndags den 11 april.

Vårblommor.

Våfflor och spökregn

2010-03-26T20:55:00.002+01:00

...med grädde och sylt,
blev vi bjudna på när vi bjöd in oss till vännen Maria med man å telningar idag.

Dagens Algot:

Jag: - Titta, det spöregnar ute!
Algot: - Va, regnar det spöken?

Morgonstund har..

2010-03-23T12:59:00.002+01:00

guld i mund

Det är rubriken på den här krönikan som publiceras i Bohusläningen idag.

Punktlighet. Smaka på ordet, rekorderligt så det förslår.
Men faktum är att om det är något jag uppskattar hos mina medmänniskor, så är det just förmågan att passa en tid. Därför är det så vansinnigt irriterande att jag själv är rätt så dålig på det. Särskilt om morgnarna.

Bortförklaringarna och ursäkterna har varit många.
Jag har kallat mig tidsoptimist, spontan och till och med lite crazy. Har skyllt på broöppning, försenade bussar och pratglada svärmödrar. Fast egentligen handlar allt om lättja. Om oförmågan att gå upp när klockan ringer, att försjunka in i morgontidningen och att aldrig åka hemifrån i tid.

Att bli förälder var rena skickelsen. Plötsligt kunde jag välja och vraka mellan hundratals fantastiska undanflykter. "Han vägrade äta" eller "Jag hade varit i tid, om det inte varit för ett blöjbyte".
Det pinsamma var när vi stämt träff med vänner, som inte bara hade ett utan kanske två eller tre barn. Barn som alla stod prydligt och väntade på vår sena entré. Inte särskilt kul att vara "lite crazy" då.

Men, nu har jag hittat en lösning. Åtminstone när det gäller morgnarna. Och den lösningen stavas, F-Ö-R-B-E-R-E-D-E-L-S-E. Det började med jag lade fram barnens och mina kläder (hade gärna gjort det för min man också, men han vägrade) i fina små högar, kollade så att alla vantar och mössor fanns på plats och såg till att bilnyckeln hängde på kroken. Sen gick jag loss i köket. Dukade bordet, jag måttade upp havregryn till gröten och såg till att minstingens favoritsked låg vid just hans tallrik.

Så långt allt väl. Det var när jag började gnälla över att "någon flyttat på mjölkpaketet, som jag ställt till höger i kylen för att lätt komma åt det" och på allvar funderade på hur vi skulle kunna bädda sängarna innan vi gått och lagt oss, som jag fick höra att jag gått för långt.
"Snart kokar du väl tevattnet och häller upp det i en termos", blev makens kommentar. Ja, varför inte? Det sparar oss säkert ett par minuter.

Puh, sicken helg

2010-03-21T22:31:00.003+01:00

Rackarns så mycke jobb det blev.
Har vart på bomässa, hembygdsföreningsdag, träffat Lars Ohly, en kock som ska åka till USA å laga mat åt golfeliten, intervjuat sossarnas näste starke man i Uddevalla, gjort dagens fråga och en massa små polisnotiser.
Om allt det där blir rätt i tidningen får jag minsann ge mig själv en klapp på axeln.

Bara en sak till,
valrörelser framkallar verkligen en känsla av hat-kärlek.
Visst är det kul med alla utspel och hårda ord, men samtidigt så förbaskat förutsägbart och tjafsigt.

Nåväl, nu väntar John Blund med sin sandsäck.

Snölek och Barcaresa

2010-03-17T21:13:00.003+01:00

Idag har barnen och jag varit lediga från dagis och jobb.

På förmiddan njöt vi av solen och höll oss undan för issnön som dråsa ner från taket. Tog en promenad med svägerskan Cia och kusin Norton och åt lunch ihop.

Har just vinkat av tre kompisar från Trollhättan. För några år sedan tog en av dem initiativ till en aktieklubb (!?). Föresatserna var goda. Varje månad skulle vi spara lite pengar. Pengar som sedan skulle investeras i aktier. Aktier som vi, med de djupa börskunskaper vi tillskansat oss, naturligtvis skulle gå så bra att vi blev riktigt täta och kunde boka oss en resa.

Några aktieaffärer har vi gjort. Några riktigt bra, andra riktigt dåliga. Men, lite pengar har vi i varje fall sparat. Och nu bär det av på en weekend till Barcelona. Biljetten är bokad och ikväll hitta vi även ett hotell. Om sex veckor bär det av.

Jag kan inte riktigt tro att det är sant!

Trög i burken

2010-03-16T09:41:00.003+01:00

Algot var lite trumpen i förskolans tambur idag.
När fröken Victoria sa go morron kom inget svar.
- Man ska svara, när någon hälsar på en, sa jag.
- Men mamma, min dator är lite trög idag, sa Algot och gned den lilla magen.

Som haren på skaren...

2010-03-13T23:29:00.001+01:00

...har vi åkt skidor i dag.
Som i fjällen, fast i Västerby i mars.
Nice.

Skorv på er!

2010-03-11T23:33:00.002+01:00

Måns har mjölkskorv.
Små skorpor i hårbotten, som hans nitiska mamma vill ha bort.
Så idag blev det en behandling med feta salvan, vilket ledde till klippning, vilket ledde till bad i badkar av två små grabbar, vilket ledde till skurning av badrummet.
Så gick den förmiddan.

Efter lunch, medan Måns sov middag, passa Algot å jag på att bygga färdigt legoborgen. Med vindbrygga och allt. Bild på underverket utlovas!

Sen kom mormor och räddade oss.
Jag hann till och med ta med Algot och köpa blomjord och mat, så nu klarar vi helgen.

Hej hopp, imorgon är det freda´!

Baddag

2010-03-10T23:43:00.004+01:00

En bra sak med att vara föräldraledig en onsdag:
Man kan åka till fina Vattenpalatset i Vänersborg med sin svägerska och tre ystra grabbar.
Lagom med folk och lite lägre inträdespris än på helgerna.

Annars är orden för dagen:
- Köttfärslimpa, strumpstoppning och uppfostringskontrovers.

Jojomen!

En dag i mars

2010-03-09T21:46:00.004+01:00

Idag knalla Måns rätt in på dagisavdelningen
utan att ens vända sig om
kvar stod mamman, förvånad och stolt.

På sistone har han inte varit så lätt att lämna.
Ledsen och arg har han hållit mig kvar.
Så underbart att vara behövd och älskad.
Så attans svårt att överlämna det bästa man har till någon annan.

Om så för några timmar
Om så till världens bästa fröknar.

På jobbet flöt det på.
En artikel om racertävling som vill ha sponsorbidrag från kommunen skapa debatt på vår webb.
Alltid kul när folk läser, tycker, tänker och skriver.

Här kan ni se själva:
http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.755704-battavling-vill-ha-en-halv-miljon-i-bidrag

Hann ta mig ut på vårens första löprunda innan solen gick ner.
Nu börjar vägarna, till och med här ute, bli springbara och med mina Icebug (dubbskor) fick jag grepp som den värsta spiderman.

Nej, om nu väntar sängen å goda boken "Sjön utan namn".
Uppföljaren till en av mina favoritböcker "Huset vid flon".
Rekommenderas.

Men först, dags att plocka upp Algot.
Låter kanske som barnplågeri, men efter att i någon föräldratidning fått tipset om att låta barnet komma upp och tömma blåsan när man själv går å lägger så fixar han nu de blöjlösa nätterna riktigt bra.

I frökens trygga famn...

2010-03-04T21:18:00.003+01:00

...somnade lille Måns idag.
Förkylningen vägrar släppa och trots att han varit feberfri i två dar var han inte alls på humör i morse.
Tvärtom, kröp han in och la sig under storebrors säng och grät.
Hualigen, vad det skär i modershjärtat, när man måste dra fram ungen och så glättigt som möjligt försöka få på honom overallen och med ut i bilen.
Tack vare de fantastiska dagisfröknarna gick det trots allt bra att lämna honom. Men, när jag ringde nån timme senare och fick veta att han somnat i Katarinas famn, då var det inget annat att göra än att åka dit å hämta hem honom.
Det visade sig vara ett klokt beslut, för väl hemma visade det sig att han hade närmare 39-graders feber. Ändå orka den lille rackaren flytta halva sitt bohag från sitt rum till vårt sovrum när jag vände ryggen till.
Återstår att se hur natten blir.

Lavinvarning i Västerby

2010-03-01T23:23:00.003+01:00

Ikväll har jag å Ubbe ägnat oss åt vår favoritsysselsättning - snöskottning.
Nytt för ikväll var att jag hade en hockeyhjälm på huvet.

Igår kväll vid den här tiden, mitt upp i tandborstningen, hördes plötsligt ett väldigt brak.
Det var snötäcket på halva garagetaket som rasade ner. Och eftersom avståndet mellan garaget och huset bara är ett par meter såg snömassorna nu till att vi inte kunde öppna ytterdörren.
Skrämmande mycket snö som kan samlas på ett tak.

Någon kanske undrar varför vi inte sett till att skotta av taket tidigare.
Men, ser ni, det är inte så himla lätt när man har pannor av skört tegel och en lutning på taket som gör det tillräckligt läskigt att gå upp en soltorr dag i juli.

Hur som helst, hade vi å göra i ett par timmar innan den nerrasade snön var bortskottad.
Det värsta är att nästa snösjok (intressant ord, det där) kan ge sig av när som helst. (Därav hjälmen). Så nu får vi nog ändå ge oss på "operation få ner snön från taket på ett säkert sätt".
Några tips?

Så nu kan nästa sjok (stavas det verkligen så?) göra sig redo för att komma ner.

Barnens vasalopp

2010-03-01T11:59:00.002+01:00

Gick av stapeln vid Bjursjön igår.
Algot ställde upp.
Här kan ni läsa om den begivenheten:

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.747813-svettigt-fore-i-barnens-vasalopp

Piece of cake

2010-02-04T22:54:00.003+01:00

Fick besök av svägerskan idag och bestämde mig för att försöka mig på att baka en tigerkaka.
I boken "De gamla fina kakrecepten" stod det att det var en "lätt" kaka, men för en som tycker det är beundransvärt att röra ihop en kladdkaka var det faktiskt bakning på hög nivå.
Bara det att man ska röra ner äggulorna för sig och sedan vispa vitorna till hårt skum och försiktigt vända ner dem fick mig att börja kallsvettas.
Men, även om skryt luktar illa, så måste jag få säga att det blev en rackarns god och väldoftande kaka.
Faktiskt i klass med farmor Majas, på den tid det begav sig.

Nu till något helt annat.
Kanske har någon av er sett en märklig kommentar under några av inläggen på bloggen. Nån, vars signatur jag inte ens tänker nämna, har knappat in en massa tecken som ser kinesiska ut. Och det vore väl inte så farligt om det inte vore så att det poppade upp annonser på sånt jag helst vill slippa se. Hur som helst, jag har plockat bort kommentarerna och anmält saken till Blogger. Så förhoppningsvis slipper vi ser mer av det framöver.

Sen kan man ju verkligen undra hur i herrans namn det kunde hamna på den här, hemvävda och rätt dåligt uppdaterade, bloggen från Västerby. Men nätets vägar äro outgrundliga.

Slutligen, den senaste tidens största (åter)upptäckter:
1. Legobygge (Det är knappt att ungarna får ha sina bitar i fred, så förbaskat kul är det att montera ihop helkoptrar och traktorer efter ritning).
2. Trolldeg (Säkert recept på en mysig stund över vaxduken. Om man kan stå ut med högarna av smulig deg som hamnar på köksgolvet)
3. Snöskottning (Klart underskattad träningspass i friska luften, för en småbarnsmorsa som har svårt att hitta tid att gymma).

Recept på Trolldeg, eller Alundeg som vi egentligen gjorde,
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk alun (från apoteket)
5 dl kokande vatten
2 msk olja
Karamellfärg

Blanda de torra ingredienserna och häll vattnet över. Rör om och häll i lagom mycket läcker färg. Sen är det bara att "dega". Och vill man spara degen för att använda den igen. Lägg den i en glasslåda med lock och förvara den i kylen.

Algots andra morsa

2010-02-03T22:52:00.002+01:00

Idag när Måns tog sin middaslur undrade Algot om vi inte kunde gå bort till pulkabacken. Han ville prova sin snowboard i nysnön.
"Vi får vänta tills Måns har vaknat."
"Men jag vill gå nu!"
"Det går inte."
"Då går jag med min andra mamma!"
"Jaha, har du en mamma till?"
"Ja, och hon har mycket fräckare frisyr än du."

Vänner

2010-01-31T21:46:00.003+01:00

Har haft kul besök av vännen Annika hela helgen.
Vi kan prata vi, när vi kommer samman.
Så det har pratats, ätits, fikats och promenerats.
Sen flög hon hem till Stockholm igen.
Trist.
Men egentligen är det nog mest fint, att ha en kompis att sakna.

Undrar just vad det beror på, att man med vissa människor bara kan ta vid där man slutade sist.
Att det, när man väl ses, känns som man setts varenda dag de senaste tio åren.

Nej, bäst att koja.
Tror det kan bli en rätt krävande dag på jobbet imorgon...

Tandborstsnack

2010-01-24T22:21:00.003+01:00

Konversation under kvällens tandborstning:

Herr U: "Gissa hur många i Sverige som tjänar mer än en miljon om året".
Fru K: "Tusen pers kanske."
Herr U: "Tusen!? Nej nej, är du galen. 39 000! Och jag som tyckte det var lite."

En stunds borstande senare:

Herr U: "Hur mycket tycker du själv att du är värd i lön?"
Fru K: "Ja, inte en krona mer än jag tjänar i varje fall."
Herr U: "Ok, du är galen!"

I´m back

2010-01-21T23:00:00.002+01:00

Har just återvänt efter ett dygn i magsjukeland.
Inge vidare.
Det enda fina med en sån omgång är att man verkligen uppskattar att må bra igen.

Bäst idag var nog ändå när Algot var oväntat snäll mot sin övertrötte lillebror och lånade ut Mamma Mu boken som vi just börjat läsa som godnattsaga.
Fint!

Datorlycka och utflugna barn

2010-01-19T23:30:00.002+01:00

Trot eller ej, men dessa rader skrivs på min splitter nya dator.
Har till och med lyckats koppla upp mig mot vår trådlösa router och kan således sitta i soffan och blogga!!
Vem var det som sa att materiella ting inte ledde till lycka!?

För övrigt har Månsa sovit två nätter i sitt eget rum.
Borde förstås enbart vara glad över det. Men attans så tomt det blev när han flytta ut ur vårt sovrum...

Fyra kilometer!

2010-01-17T23:01:00.004+01:00

Det var vad Algot och jag klämde på skidorna, när vi tog en tur över gärden och is bort till Andekärr och tillbaka idag.
Lite synd att kusin Norton, med föräldrar, inte var hemma.
Men medhavda chokladen och bullen smaka gott på även på deras trapp.
Knappt tre timmar tog turen, inklusive fika.
Gissa om Algot var trött när han kom hem... :0)

Heja vintern!

Angående datorinköpet.
Nej, jag har inte bestämt mig.
Men jag har ägnat en hel del tid åt både fundering och efterforskning så ett steg närmare inköp har vi allt kommit.

Skidan den slinter

2010-01-17T00:45:00.003+01:00

Längdskidåkning!!
Jag säger bara det.
Bättre sysselsättning finns nog inte.
Idag har vi (hela familjen plus mormor) hunnit med några varv på gärdet här utanför och en kvällstur i Stenshults elljusspår (för Ubbe och mig).

Majestätiska snögranar.
Nervpirr i backarna.
Glest med folk.
Och så fantastiskt skönt.

Nöjde mig med 7,5 kilometer idag. Men frågan är om det inte blir en tur i morgon med.

För övrigt kanske ni undrar vad sjutton jag gör framför datorn denna sena timme.
Jo, det kan jag tala om. Jag läser datortest! Så det så.

Mormor Maj-Lis, Algot, Måns och Urban i skidspåret.

Nytt år - Nya ambitioner

2010-01-12T22:06:00.002+01:00

Jag har en väldig massa ursäkter för att det inte blivit så mycket bloggande det sista.
En del är bra.
Andra riktigt dåliga.

Nu tror jag att förutsättningarna trots allt kan bli något bättre.
Jag ligger nämligen i startgroparna för att införskaffa en ny dator.
Nu ska väl erkännas att jag har legat i de där startgroparna ett bra tag.
Närmare bestämt sedan i september förra året.

Men ett sånt inköp är minsann inte lätt.
Nej, jag skulle nästan beskriva det som skräckinjagande.
Visst har jag slagit mina lovar på så väl i-net som Elgiganten, On-off och Euronics. Men så blir jag stående där framför alla produktbeskrivningar med ramminnen, gig, tumstorlekar, ledskärmar och fan vet allt.
I värsta fall kommer det även fram en ung försäljare med klet i håret och börjar babbla om hur bra processor och möjligheter till nätverksspel som just den laptop jag står och fingrar på har.
Varje gång slutar det med att jag lite förläget ber att få tänka på saken och piper iväg.

Därför tilldelar jag härmed mig själv ett uppdrag.
Innan veckan är slut ska jag ha bestämt mig!

Vill du veta hur det gick?
Kika in här på söndag.

God fortsättning på er

2009-12-28T22:06:00.003+01:00

Jahapp, så var den julen till ända.
Gick riktigt bra.
Över all förväntan faktiskt.

Idag var det jobb igen.
Det är något visst med att jobba de där dagarna mellan jul och nyår.
När allt liksom går på halvfart, de flesta tycks ha tagit sig en klämdag och de stackars intervjuoffer man får tag på verkar ha tankarna på allt annat än en journalists frågor.

Rätt trivsamt.
Nej, om man skulle gå å knyta sig. De ska ju göras en tidning i morgon oxå.

Pepparkaksbak och tokstora dagisgrupper

2009-12-13T22:03:00.002+01:00

Söndag kväll, igen.
Hej bara, så veckorna går.

Nått bloggande har som synes inte hunnits med.
Förutom jobb å dagis har vi hunnit baka pepparkakor med mormor.

Annars var nog veckans höjdpunkt tisdagens heldagsbesök på en förskola i Uddevalla.
Ska försöka skildra hur det funkar med gruppstorlekar på uppåt 23 (!?) barn.

Fast allra bäst var ändå gårdagen.
Tre kompisfamiljer kom hit och följde med på tipspromenad ner till sjön och sen glöggfika inne i värmen.
Adventstider när de är som bäst!

Mormor, Måns och Algot mitt i pepparkaksbaket.

Här ligger väl ändå Pomperipossas hur i lä?

Veckan som gått

2009-12-05T00:05:00.003+01:00

I natt blev jag faster, igen och igen.
Åt två små grabbar. Tvillingpojkarna Alfred och Gustav.
Så fantastiskt!

I veckan tog Algot, Måns och jag en tur till farmor och farfar i Svanskog.
Fick även träffa barnens sjuka kusin och hela hans fina familj.
Kändes bra.

Idag fick jag, genom jobbet, chans att besöka en 27-årig grisbonde i Säm.
Intressant, häftigt och inspirerande.

Tvära kast,
som livet bjuder på.

Ljusglimtar

2009-11-25T22:03:00.005+01:00

Två nytillskott i Algots ordlista:

Mormelad = Två goda ting blir ett, mormor och marmelad
Hundunge = Heter det kattunge så heter det förstås...

I övrigt,
...ett positivt besked som gör att även grabbarna och jag förhoppningsvis snart kan träffa den person som finns i våra tankar mest hela tiden.

Söndag kväll

2009-11-22T21:42:00.007+01:00

Har jobbat hela helgen.
Ganska skönt, man hinner inte tänka på så mycket annat då.

Har aldrig varit nära en ung människa som drabbats så här tidigare.
Känns så vansinnigt fel och ofattbart.

Tänkte gå och lägga mig nu.
Algot sover i sitt tält i natt.
Att det är uppställt på mattan i hans rum tycktes spela mindre roll.
Minen när han fick krypa in och lägga sig där var obetalbar.

Sov gott alla människobarn.

Sorg

2009-11-20T23:51:00.005+01:00

Det är barnens kusin som är svårt sjuk.
Hans tid är utmätt.
Jag tänker att jag vill skriva något om det.
Men när jag väl sätter mig blir det bara tomt.
Känns inte riktigt som jag har någon rätt att göra det.
Inte nu.

Mycket tankar i huvudet.
Mycket känslor.
Mycket rädsla.
Stor sorg.

Allt annat blir plötsligt så futtigt.
Men, idag hann jag med en lunch med fina vännen Sara.
Styrka, gav det.
Och, att ha ett jobb att gå till, med goda arbetskamrater.
Och, allra mest värmen i mannens och barnens kramar.

Men, så kommer tankarna tillbaka.
På han vars liv bara börjat.
Det är för jävligt.

Ord saknas

2009-11-18T22:43:00.002+01:00

Just nu finns det inga ord som passar.
Jo, ett enda
Varför?

Livet

2009-11-17T22:46:00.002+01:00

Just nu vill jag bara krama fast min familj i min famn.
Stoppa tiden och inte tänka på det som komma ska.
Just nu går tanken till den i vår närhet som just fått ett hemskt besked.
Snälla låt det gå bra.

Dripp dropp

2009-11-17T14:10:00.002+01:00

I dagarna tre har näsorna droppat i kapp på både Måns och mig.
Men, nu tycks det ha vänt och i morgon är vi helt säkert fit for fight igen.
Just nu sover den lille gynnaren och snart ska vi hämta hem storebror från dagis.
Ska bli spännande att höra hur hans dag varit.
Tisdagar brukar innebära skogsutflykt för honom.
Nej, om man skulle ta sig en liten kaffeslurk till.

Tack och lov för dvd:n.... och Kalle Anka

2009-11-10T22:20:00.003+01:00

I dag, efter dagis och jobb, var vi så trötta att det enda som funka var att parkera oss framför en nyinköpt Kalle Anka film.
Natten var helt galet jobbig, med två ungar som väckte varandra i omgångar.
Hoppas slippa sova, till hälften utanför sängramen med ungar högt och lågt i natt.