Visst är det märkligt...

...hur snabbt man tröttnar på regn.
En dag med väta och man börjar redan gnälla över "att det mesta regnar bort" och det var allt en "typisk svensk sommar".
Plötsligt är alla soliga dagar som bortblåsta.
Sol???! När hade vi det senast egentligen.

Har i varje fall lyckats fördriva den här dagen på i mitt tycke bäste möjliga sätt.
Fick med mig vännen Sofia för att fixa present till Algot.
Den lille gynnaren fyller ju fem (!?) på söndag och jag tror han kommer bli mycket nöjd med det han får. ;-)
Sen tog vi en tur på Strandön. Vacker ö i vilket väder som helst.

Och ikväll har vi kolla på dvd:n Påven Johanna.
En fascinerande historia om en kvinna som mot alla odds lyckades bli katolska kyrkans överhuvud.
Inte sant förstås. Fast å andra sidan vet man ja aldrig. Sist jag såg påven var han ju klädd i klänning...

Göta petter, vilken kanal!

Vi tog en tur till Göta kanal.
Algot, Måns, Urban, mina föräldrar och jag.
Hyrde en campingstuga i Vassbacken.
Mitt emellan Tåtorp och Töreboda, om det nu säger dig något.
Hur som helst, det var vackert som tusan.
Cyklade åt ena hållet ena dan.
Och andra hållet andra dan.
Vår, inte ens 5 år fyllda, Algot bet i ordentligt och trampade på i värmen.
Måns hejade på pappa där han satt med sin kära snuttefilt i cykelkärran.
Morfar tyckte det hela var "bibliskt".
Mormor och jag försökte hålla nerverna i styr och inte få hjärtstillestånd av allt passande på barn.
Barn som kunde drutta i kanalen, barn som kunde vurpa på cykeln, barn som helt enkelt kunde springa bort när man tappar dem ur sikte för ett ögonblick.
Stundom en helt underbar semestertripp.
Stundom en helt hopplös.

Jag önskar verkligen att jag kunde tagga ner och bli en avslappnad semestermorsa.
Men, med de här barnen och de här nerverna låter det sig inte göras.
Jag får helt enkelt gilla läget, räkna ner tills barnen är så stora att jag tror mig behöva vaka som en hök över varje steg de tar eller kanske helt enkelt stanna hemma där jag har (mer) kontroll.

Hur som helst. Bilder tas ju som regel när allt är frid och fröjd. Och även om de, just av det skälet, bara visar en försvinnande liten del av verkligheten. Så visar de i varje fall just den delen.

Så håll till godo:


Algot i Jonsboda efter en fin cykling från Vassbacken.


Måns med snutten i kärran.


Se så harmonisk jag kan se ut.


Mormor, Algot och jag.


Algot, Måns, Urban och den nyvunna vännen "Sötis" i Tåtorp.


Fikapaus i Tåtorps vindskydd.


Morfar och Algot hjälper till.


Urban och jag.

Morfar och Algot tar en liten paus.

Vill du prova själv? Kolla här:

http://www.gotakanal.se/sv/Gotakanal/

Ängel i kortbyxor och brevlådetur

Läggdagssamtal med Algot ikväll:

Algot: - Mamma, vad gör man i himlen?
Jag: - Hittar på roliga grejer med de andra änglarna.
Algot: - Måste man ha klänning då?
Jag: - Nej, man får nog ha på sig vad man vill.
Algot: - Bra, för jag vill ha kortbyxor.

*****************

Brevlådan

Vår brevlåda sitter en bit bort.
Det borde inte vara något problem för det handlar bara om en sisådär 100 meter.
Men det är faktiskt 100 meter för mycket.
100 meter för mycket för att vi ska hinna hämta tidningen en stressig morgon och 100 meter för mycket för att vi, åtminstone vintertid, ska lyckas få in posten innan läggdags.
Hur som helst, när jag äntligen tar mig i väg till brevlådan gör jag det med raska steg.
Tjopp, tjopp, två minuter, så är jag tillbaka igen.
Är brevlådan tom suckar jag så att klockorna stannar.
Inte bara för att ingen vill skicka nåt till oss, utan även för att jag nu ödslat dyrbara minuter på att ta mig till brevlådan över huvud taget.

När Måns får följa med till brevlådan händer något helt annat.
Då tävlar vi om vem som kommer fram till soptunnan först,
då stannar vi och ser hur der går med björnbären,
då öppnar vi locket till kistan med grus intill vägen bara för att se att samma gamla trasiga spade ligger på botten,
då kollar vi att diket fortfarande är torrlagt,
då plockar vi ett par gula blommor,
då beundrar vi grannens vackra brevlåda med målade blommor på,
då sätter vi oss på huk för att följa en skalbagges gång över vägen,
då bryr vi oss egentligen inte om i fall vi har fått någon post eller ej.
Då är man glad för att det 100 meter till brevlådan.