Farmor Jofa

Det finns fel man bara inte fååååår göra!
Jag har just gjort ett av dem....
Eller vad säger ni om att jag i lördagens tidning i en bildtext kallade en skridskoåkande 12-åring för "Jofa" bara för att det råkade stå så på hennes hjälm, istället för "Johanna" som hon naturligtvis egentligen heter.
Kanske tarvar tilltaget ett förklaring.
Som reporter råkar man rätt ofta ut för att fotografen man jobbar med tar en herrans massa bilder som man ska försöka skriva rätt bildtexter till. Om det handlar om människor brukar det underlätta om man antecknar lite kort hur personerna i fråga ser ut. I mitt anteckningsblock brukar man därför hitta små noteringar om rosa huvjackor, gröna halsdukar och glasögon bakom namnen på personerna som fotograferats.
I just det här fallet handlade det om ett gäng ungdomar som roade sig med skridskoåkning och för att jag inte skulle blanda ihop just Johanna med de andra skrev jag "Jofa" efter hennes namn i blocket. Just för att det stod så på längst fram på hennes röda hjälm.
Hur sedan den informationen gick via mina ögon, in i min ärthjärna och ner till de flinka fingrarna på tangentbordet. Det kan man ju bara spekulera i. Men jag törs påstå att jag inte känner mig som den skarpaste kniven i Bohusläningens redaktionslåda just nu.

Om och om igen spelas följande scen upp inför min inre syn.
Det är år 2086 och den nu 72-åriga Johanna sitter där med ett litet barnbarn i knät. Ett barnbarn som plötsligt vänder sig allvarligt mot sin farmor och frågar:
- Säg farmor, hur kommer det sig egentligen att du heter Jofa?