Mor lilla mor

Här kommer några tankar i kanten som publicerades i Bohusläningen för några dagar sedan.
Håll till godo alla mammor där ute.


Det var min första Mors dag som tvåbarnsmamma och jag planerade att bli kungligt firad. Övriga i familjen hade redan stigit upp.
Själv låg jag kvar och fantiserade om kaffebrickan med blommor och marmelad. Färgglada teckningar, sång och hurrarop. Snart skulle jag hyllas för varenda blöja jag bytt, puré jag kokat och kolikskrikande unge jag tröstat.
Tiden gick. "Den här frukostbrickan måste bli något utöver det vanliga", tänkte jag och gottade ner mig i kudden.
Men så hände något mycket märkligt. Ytterdörren slogs igen och huset blev tyst.
"Vad i herrans namn!? Han har glömt bort det! Jag som ordnade både slips och strumpor till Fars dag i höstas".
Utanför drog gräsklipparen igång. Nu var måttet rågat.
Med bestämda steg tågade jag ut i trädgårn och signalerade till maken att han gjorde bäst i att stänga av.
– Godmorgon, nu åker jag och uppvaktar min mamma. Det är ju trots allt mors dag! sade jag.
– Är det i dag? Oj, då ber jag så mycket om ursäkt. Jag trodde bestämt att...
Mer hörde jag inte. Jag tänkte inte stå kvar och lyssna på hans dumma undanflykter.
Väl inne bestämde jag mig för att slå den ömma modern en signal.
Hon hälsade mig hjärtligt välkommen men undrade samtidigt vad som låg bakom detta spontanbesök.
– Jamen, det är ju Mors dag idag! Det blev tyst i luren.
– Men kära vän, det är ju inte förrän nästa söndag.
Precis som Karl-Bertil Jonsson på julafton genom jag nu en inre kris
"Ljuga för min man på Mors dag? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!"Med tunga steg återvände jag ut på gräsmattan.
– Du, jag hade fel. Det var ju inte förrän nästa vecka, förlåt".
Jag antar att min man, i det här läget, hade kunnat kosta på sig ett triumferande leende.
Istället fick jag en förstående kram.
Jag antar att mina humörsvängningar och fixa idéer under graviditet och spädbarnstid låg bakom den reaktionen.
Det har sina fördelar att vara en hormonstinn bitch ibland.