Tipp topp kvällsdopp

Efter två timmars svettigt gräsklippande var det inte dumt att cykla ner till bryggan för ett svalkande dopp.

Frihet är...

...att elda upp en hög med gamla grenar.

God men knappast prisvärd

Det blev vår egenhändigt odlade sallad efter att jag i vredesmod stormat in på Granngården och bett om deras effektivaste medel mot påträngande rådjur.

179 kronor fattigare kom jag hem med en burk illaluktande smörja, som nu sitter utplacerad på små stickor runt det som är kvar av den ofantliga odlingen (och här snackar vi varken om tunnland eller hektar utan faktiskt om en hel pallkrage!!).

Vågar knappt tänka på vad kilopriset blir för den salladen.

I övrigt har jag varit på inskolningssamtal för Måns idag.
Dagisstarten är inte förrän i augusti. Men fröknarna ville snacka igenom rutinerna före semestern.

Allt verkar bra, men det enda jag kan tänka på är att jag aldrig, aldrig, aldrig har lust att lämna ifrån mig honom till någon annan.

Tur att Urban lovat att ta hand om inskolningen.

Algots första lopp...

...blev den 1 kilometer långa Ljungskileslingan för barn i dag.


Nummerlappshämtning


Mor och son verkar inte hysa riktigt samma känslor inför den stundande utmaningen



Pappa hade lite svårt att fånga upploppsspurten på bild


En mycket nöjd kille belönades med medalj och kexchoklad


Även lillebror tycktes trivas

En regndag räcker!!

Det funkar bara inte.
Att inte komma ut på hela dan med de här illbattingarna.
Förresten funkar det inte för den här morsan heller.
Hon blir sur, tvär och riktigt trrrrråkig.

De bästa besöken...

...är de oväntade.
Som idag, när kusin Martins goa Maria ringde och frågade om hon och barnen fick komma upp en sväng från Göteborg.
Lek, spagetti, kaffe och promenad ner till stranden.
De förgyllde verkligen vår dag!

Tuff minister på besök

Borde ha varit bättre förberedd när jag träffade integrationsminister Nyamko Sabuni idag.
Hon tycks vara något så ovanligt som en politiker som faktiskt väntar tills hon fått en tydligt formulerad fråga innan hon sätter igång och svara.
Inget snömos alls.
Ställer ju genast större krav på vettiga frågor från journalisten.
På måndag får ni läsa hur jag lyckades i Bohusläningen.

I övrigt en trevlig dag på jobbet, med lite kylslaget nationaldagsfirande på fina Gustafsberg.
Fick inte upp värmen ordentligt förrän det blev fyr i kaminen här hemma.
Fick kolla på matchen allena eftersom Urban dragit till Värmland med grabbarna.
Det hjälpte visst inte att ha fått med skyttekungen i laget.
Synd.

Vart tog de 17 åren vägen?

Det var vad jag satt och funderade på.
Efter dagens tur och retur till Hisingen.
Just i de här dagarna, i juni 1991, stormade jag och de andra i klass 3eS ut på Polhemsgymnasiets trappa i Trollhättan. Skrålade om studentens lyckliga dar och kasta mössan i luften.
Minns att jag tänkte: "Nu börjar livet!"

Idag träffa jag tre av klasskompisarna.
Vi hade med oss sju av totalt nio barn.
Konversationen fick ske mellan matning, tröstning, fotbollsspel och blöjbyten.

Skillnad, jovisst!
Fast ändå så mycket som är sig likt.
Skönt.

Uppfriskande pensionärsdispyt

Vad är det med pensionärerna på Willys???

Det började redan i hissen på väg ner från parkeringshuset.
Ett grånat par kastar sig så handlöst in mellan de ihopgående dörrarna. Det går så fort att gubben sånär trillar rakt in i Måns paraplysulky och sätter sig på ungen.

Väl nere tvingas vi ta rygg på dem mot service-kiosk-spel-disken eftersom de, med sin släpiga men ändå väldigt dominanta gångstil, korkar igen vägen.
Det är bara att vänta tills de löst in sina lotto-rader, harry-boyvinster, trisslotter och köpt nya lotter för hela slanten.

Jag, som inte bara hade tänkt hinna hämta ut ett par konsertbiljetter utan även tänkt köra ett formel-1-race bland hyllorna, för att hinna storhandla innan vi måste vara hemma och låsa upp för sotarn börjar så smått att kika på klockan.

Och vad händer!?

Jo, ännu en grånad man sluter upp. Denna gång från högra flanken. Jag stirrar, så att kontaktlinserna håller på att hoppa ur skallen. Han kan inte mena allvar!? hinner jag tänka innan gubben, smidig som en snok i daggit gräs, glider in framför Måns och mig.

Häpet väser jag något om att "det är till att vara fräck", när tidstjuven vänder sig om och med ett låtsad förvåning svarar "jag stod i kön som går åt det hållet".

Där får vi tacka Måns för att jag inte gjorde något dumt.
Man vill ju inte att ens ett-åring ska behöva se sin ömma moder gå till handgripligheter mot gamla spensliga farbröder.

Sen följde en idiotisk konversation.
Mannen försöker släta över det hela genom att låta mig gå före,
Varpå jag svarar att inte ska väl vi stå i vägen för din eventuella vinstutdelning. Nej, nej, hoppas du vinner stort!! Och förresten vet ju varenda människa att ålder går före i såna här sammanhang....

Kassörskan såg allt mer förlägen ut och kön växte bakom oss.

Gubben vann inget, men tro inte att han pep iväg för det. Nej, nu hade han eldat upp sig ordenligt och stod och kvar och mumlade något om att "folk inte förnekar sig" när det äntligen blev min tur.

"Men, hade du inte bråttom, så som du trängde dig?" undrade jag till slut.
"Bråttom jag, nej aldrig, jag är ju pensionär! sa den tokfan och gick för att fylla i en lottorad till.

På eftermiddan coola jag och grabbarna med mig med en tur i skogen.

Skulle tro att Algot är rätt så ensam om att ha krupit igenom en avloppsknut som i sinom tid ska forsla både det ena och det andra ända från Ljungskile till Skansverket i Uddevalla.

Det här är f.ö. mitt 301:a inlägg.

Tänk att det skulle bli så många.

Skrubba, skrubba,...

...skrubba, skrubba,
bort din sura miiiiiin.

Sjöng Algot när vi skurade trappen med såpa idag.


Sen ladda vi med korv och makaroner inför kvällens Vårfest på Forshälla förskola.
Där blev det vernissage av alla barnens alster, picknick i varma kvällssolen, sånguppträdande och tokspring innan vi fångade in vildarna och åkte hem.

Borde väl inte säga så.
Men imorgon hoppas jag på svalare väder.
Är inte gjort för sån här värme.