Från trötter till myser

En "trötter-dag" är snart till ända.
Vet inte riktigt varför, men idag har jag liksom inte vaknat ordentligt.
Det enda vettiga jag fått gjort är ett ordentligt röj i tvättstugan. Bakom all bråte hitta jag en ytterdörr!!? Så nu kan vi börja använda grovingången till huset. Inte illa...
Nu hägrar en hyra-film-genom-digitalboxen-äta-ostbågar-kväll i soffan.
Mmmmmm.....
Glad Valborg!

Den finaste bukett...

...jag någonsin fått.

Det är nog den här, med maskrosor, som Algot kom med idag.



Vill även berätta att jag idag kom ihåg att Algot skulle ha med sig grävmaskinen till dagis idag!!

Dom har ju nåt som kallas visningssamling sista tisdagen i varje månad, då varje barn ska ta med en leksak hemifrån, för att visa upp för kamraterna.

Kanske minns ni att jag totalt glömde bort det förra gången och att den tappre Algot då fick nöja sig med en töntig tygstjärna som Måns brukar ha å titta på i bilen.

För att inte det skulle hända igen smög jag ut i natt och la grävmaskinen i bilen.

Så, den här gången var det jag som med medlidande i rösten sa åt en annan förtvivlad mamma, som förstås hade glömt att hennes lille telning skulle ha med sig sin favvogrej, att "jaaa, det ääär ju inte lätt att komma ihåg allting."

I övrigt har jag och Algot ägnat eftermiddagen åt att titta på när slambilen kom för att tömma grannens latrintank. Hu, vad det stank! Men, icke desto mindre spännande!!

Vräkta skator och mysfika

Vänligt, men mycket bestämt, avhyste jag våra hyresgäster skatorna.
Bara på ett par dar hade de lyckats bygga sig ett rejält näste i rosenbusken utanför köksfönstret.
Urban tyckte att vi skulle försöka bli goda grannar. Men, jag misstänkte att nöjet nog skulle hamna helt på deras sida, så nu får de se sig om efter ett annat boende.
Har haft vännen Karin här på promenad-och-fika-besök.
Mammaledighet så här års är verkligen en höjdare!

Nu heter han Måns!

Namnkalas för Måns Olle Wedberg, Västerby, 27/6 2008.

Ja, inte gör man det särskilt lätt för sig när man bestämmer sig för att ha namngivningskalas hemma istället för traditionsenligt dop i kyrkan.
Förutom att fixa mat och fika till omkring 20 pers, så ger man sig på att agera "lekledare" och "präst" för en dag.
Men, oj, vad kul det var! Och vad bra det gick!
Inledde med poängpromenad i trägårn på temat "Måns". Sen var det namnceremoni med dikter, sång, namnförklaring och å tända ljus. Och därefter mat, fika å presentöppning.
Är helt förundrad över hur bra det gick med alla små barn. Med fem små pojkar i åldrarna 0-5 borde det vara upplagt för både slagmål å tandagnisslan. Men, den ende som fällde en tår var nog jag när jag skulle till å läsa några diktrader till Måns.
Det är nästan synd att man bara ger namn till sina barn en enda gång. För en sån här dag hade jag velat göra om!

...............................................

Värre var det igår!
Då jag lyckades glömma att min käre U. fyllde år!!!?
AJ, AJ, AJ!
Skulle tro att det är näst intill oförlåtligt!
Det hjälper på föga att man stannat uppe till ett på natten för att slå in paket och gömma dem vid sängens fotända, när man sen inte säger grattis förrän svärmor ringer och ber att få tala med födelsdagsbarnet...
Hu, det är då man vill binda ris till sin rygg.
Och inte blir det hela bättre av att jag i fjol gick å surade en hel söndag i maj för att jag trodde att Urban glömt bort att det var mors dag. Problemet var ju bara att det inte var förrän veckan därpå!
Slå den pinsamheten om ni kan!

Sudda, sudda...

"På fredag ska man städa, det gör varenda tant..."
Så även denna.
Men huvaligen så tråkigt det är!!

Dags att sudda ut den sura minen å ta helg.

Go´natt!

PS. Ny bild på Måns

Nattligt kalaspyssel

Jo, lite skadad blir man nog av att "gå hemma" så här.
Har just ägnat närmare en timme (!?) åt att trä plastpärlor på metalltråd för att sedan smycka några ljus, som vi ska tända på Måns namngivningsfest på söndag.

Tror inte att jag kommit på tanken att pynta på det viset om jag jobbat på som vanligt.

Nu har klockan passerat midnatt och jag borde ha gått och lagt mig för länge sen!
Men, det här är ju den enda tid på dygnet som det är så pass lugnt i huset att man kan sitta ostört vid datorn. Och det kan behövas, när man ska ge sig i kast med skriva ut "program" för namngivningsceremonin.

Känner mig som en teknisk imbecill när jag efter sjunde försöket misslyckas med att få texterna åt rätt håll, när jag försöker skriva ut text på både fram- och baksidan av ett papper, som dessutom ska gå att vika ihop till en liten folder. Hur svårt kan det va??!!

Men, trägen vinner, å nu ligger 17 prydliga program här brevid mig.

En helt annan grej, ... idag gjorde Algot, en gång för alla, klart för mig vad han tycker om cirkus.
Var ute å åkte bil när han plötsligt peka ut genom bilrutan och ropa:
- Mamma, där! Spela högt, ont i örat, Algot ledsen.
Det tog en stund innan jag kopplade att han menade cirkusaffischen intill vägen.
Tror att det dröjer länge innan vi gör ett nytt cirkusbesök...

Nya sömnrutiner

Vet inte hur vi lyckades, men Algot har börjat sova hela nätterna igenom i sin egen säng i sitt eget rum!!
Den som är mest förvånad är nog Algot själv. Med frågande uppsyn kommer han in till oss vid sextiden på morgonen och påpekar att det är ljust ute och dags att gå upp!
Eftersom det hela pågått i närmare en vecka tror vi inte längre att det bara är en slump. Det verkar faktiskt vara en ihållande förändring.

Nu är det tyst i huset, alla sover, snart även jag.

PS. Såna här sol-varma dagar är det sannerligen ett privilegium att få vara hemma.
Har påtat lite i en rabatt, monterat ihop Algots fotbollsmål och sparkat boll.
Förkylningen börjar ge med sig och ikväll har Måns varit på ett strålande humör. Munnen har gått i ett och han har fäktat med armar å ben så att babysittern nästan vippat omkull.

Plus och minus

På minuskontot idag:
1. Har lyckats smitta Måns med min dunderförkylning. Snörvel å host...
2. Snoransamlingen i näsan gjorde att jag hade väldigt svårt att njuta av det hejdlöst vackra vårvädret.
3. Algot måttade en spark mot örondoktorns skrev. Det hela hände vid dagens efter-öroninflammations-kontroll, då jag fick hålla Algot i ett järngrepp för att doktorn skulle få en chans att inspektera örongångarna.
Sparken missade lyckligtvis, men både jag och Algot blev livrädda.

På pluskontot:
1. Algots efter-öroninflammations-kontroll är avklarad!
2. Har lagat två nya pajer till helgens kalejs.
3. Efter att ha samlat tankarna har jag kommit fram till att det faktiskt var rätt kul på klassfesten i lördags. (Fast jag tycker fortfarande att det är skönt att det dröjer år och dar till nästa gång...)
4. Algot fick en jättefin helikopter av doktorn, sparken till trots.

Våga vägra Cirkus!

Det var Algots motto i dag.

Lindanserskan och de akrobatiska katterna kunde han, med nöd och näppe, stå ut med. Men när de sminkade clownerna gjorde entré, då fick han nog och började protestera högljutt.

Det var bara att lämna våra platser strax intill manegen och smyga ut.

Verkar som han föredrog att i lugn och ro, med cirkusartisterna på behörigt avstånd, kolla in alla vagnar och stora lastbilar som stod uppställda kring tältet.

Frågan är om det blir några framtida cirkusbesök. För i bilen på väg hem sammanfattade han dagens upplevelse så här:

- Mamma, Algot gillar inte cirkus!

Angående gårdagens stora kalas, återträffsfesten i Lilla Edet:

Vet inte vad jag hade väntat mig, men på något vis kändes det som om inget har hänt på de 20 år som passerat sedan vi gick ut nian.

Visst, förvånansvärt många killar hade tappat håret och fått kulmage och medan vi tjejer försökt gömma eventuella åldersrynkor under lager av spackel. Men, så fort de första glasen var tömda på förfesten var det som om alla intog sina respektive personligheter från år 1988. "Lilla fröken tuffing" snodde någons ciderflaskor ur kylen och "Mister-jag kan inte hantera spriten" började gagga om att inga tjejer någonsin hade frågat chans på just honom.

Kvällen gick fort, men jag är faktiskt rätt glad att det förmodligen dröjer 10 år till nästa gång.

I startgroparna för fest

Spänningen stiger inför morgondagens klassåterträff.
Bettan ringde å bjöd in till förfest i hennes lillasysters (!?) lägenhet.
Där blir det garanterat FF å BF (det vill säga fritt från både föräldrar å barn...)
Har, som värsta tonåringen, varit på bolaget å köpt cider och redan idag prova jag ut vad jag ska ha på mig.
Ja, ni hör ju själva hur patetiskt det kan bli när en 35-årig tvåbarnsmor som inte minns när hon var på party senast ska gå ut.
Risken för överladdning å allt för högt ställda förväntningar är mer än uppenbar.

Det är tufft att vara välorganiserad

Nästa helg bllir det namnkalas för Måns och för att inte hamna i trångmål när det gäller maten har jag, förutseende som jag är, redan börjat fundera och ordna med maten.
Efter en riktig storhandling idag började jag med en av pajerna ikväll. Har tänkt å tillaga ett antal sådana under veckan och förvara dem i frysen fram till söndag.
Problemet är bara att det doftar så himla gott av den där plommontomat-västerbottenost-basilika-pajen att jag tvivlar på att vi kan hålla tassarna borta.
Och förresten hinner jag väl både köpa nya ingredienser och laga en ny innan det är dags...

By the way...va kul att Ljungskile gick å vann mot Elfsborg ikväll!! Får nog ta med Algot å gå på någon match framöver.

Pilutta dig

Och var tror ni att den här lille muttern har befunnit sig under någon timme i kväll?

Jo, i Algots näsa!

Efter våra fruktlösa försök att få honom att snyta eller kanske nysa ut den lille rackaren blev det en tripp till jourcentralen där en snäll doktor slutligen fick ut den med pinsett.

Muttern ska nu skruvas fast där den hör hemma. På Algots Bobby-car.

Men tyvärr, finns det nog en viss risk att det hela upprepas.

Tilltaget belönades nämligen med inte mindre än tre klistermärken.

Livets mysterium

"Nej, mamma! Ge fisken plåster!"
Det var Algots kommentar när jag gick efter håven för att plocka upp den döda lilla fisk som låg å guppade på rygg i akvariet i morse.
Tänkte att det här var ett bra tillfälle att förklara vad döden är och sa något om att fisken blivit sjuk och nu skulle den sova länge, länge. Att döma av blicken jag fick när jag spolade ner den i toaletten tror jag inte att budskapet riktigt gick fram.
Borde kanske ha gett den lille firren en något värdigare begravning...
I övrigt har vi klarat av Algots 2,5-årskontroll idag. Han vägrade låta sig vägas å mätas men räckte mycket beredvilligt ut tungan när barnmorskan var dum nog att be honom om det.
Puh, nu är det bara att pusta ut å ladda för 4-årskontrollen!

Klädkomplotten är avslöjad

Jag är upprörd!!! (Vilken skräll... tänker förmodligen några av mina jobbarkompisar;-)
Uppdraget för dagen var att ekipera Algot inför den stundande vårsäsongen.
Gympadojor, överdragsbyxor och vindtät jacka stod på shoppinglistan.
Har lärt mig av tidigare misstag och tog endast med mig lille Måns. Huvudpersonen själv fick snällt stanna hemma med pappa. Det är nämligen ingen bra idé att dra runt en otålig 2,5-åring för att prova kläder i butik.
Att hitta skor gick rätt så bra. Hade mätt upp hans små sulor och visste att storlek 26 förmodligen skulle funka bra.
Värre var det med kläderna.
Jag må vara gammalmodig, men jag tycker faktiskt att ett par utomhusbyxor till en unge av årgång 2005 bör kunna stå emot både väta och vind. Dessutom tycker jag att det är rimligt att han ska kunna röra sig i dem, kanske till och med kunna klättra å hoppa.
Men vad hade då butikernas barnavdelningar att erbjuda? Jo, rader av supercoola jeans, med dödskallar, racerbilar och dinosaurier på. De något mer funktionsdugliga överdragsbyxorna i smutsvänliga färger lyste däremot med sin frånvaro. Först efter att ha fått en expedit att leta på lagret fick jag tag på ett par som visserligen var ett nummer för stora, men som i övrigt uppfyllde mina krav.
Samma var det med jackan. Att hitta en lagom tjock vindjacka utan vare sig dödskallar eller vita muddar var verkligen en utmaning.
Vill inte tro att orsaken till utbudet är dagens kids enbart sitter inne å spelar dataspel i sina snajsiga kläder eller på sin höjd söndagsflanerar brevid sina piffiga föräldrar. Men, anar att det trots allt är en del av förklaringen.
Undrar bara om det är barnens förändrade beteende som styr klädtillverkningen eller tvärtom. Jag menar, det är ju inte konstigt om en unge som skickats ut i ombytligt aprilvädret med kläder som inte går att leka i genast vill gå in å kura framför datorn igen.
Algot blev i varje fall mycket glad för inköpet. Och märkligt nog frågade han inte ens efter några dödskallar...

Rutsch i plurret

Algot å jag på väg till badet. 12/4 2008.


Oiiiiiiiiiiiihh!!!....... Kaplask!!!
Ungefär så lät det nog när jag och Algot med berått mod kastade oss ut för den brantaste vattenrutschbanan på Vattenpalatset i Vänersborg idag.
Är fortfarande hög av adrenalinkicken!
Helt otroligt att en kille som normalt sett protesterar högljutt när man försöker skölja ur schampot ur håret inte klagar det minsta när hamnar en meter under vattenytan. Tvärtom, vill han genast åka en gång till.
Lyckades med företaget att få honom klippt igår. Han slingra sig förstås som en ål och det var mer än vid ett tillfälle som hans öron levde farligt. Men, resultatet blev riktigt bra och förresten känns det inte som det finns något alternativ till de här hemma-klippningarna. För vilken frisör går med på att klippa framför barnkanalen, med vindruvor och saft som muta och minst fem hopp-och-spring-pauser innan det hela är klart.

One of two

En av två uppgifter utförda!
Ett knippe videung i vas pryder nu fönsterbrädan.
Däremot gick det lite så och så med klippningen av Algot. Hade varken ork eller hjärta att tvinga honom till frisörstolen.
Får ta nya tag imorgon.

Kräksjukan som kom av sig

Verkar som vi hade tur den här gången.
Algot har inte visat några tecken på att må illa sen jag hämta honom på dagis igår.
Puh!
Har väl aldrig haft några direkta fobier när det gäller magsjuka men det hela får liksom helt andra proportioner när man har två småkillar i huset.
Nej, nu ska vi snart äta lunch å sova middag.
Uppgiften för eftermiddagen blir att först ta oss ut å hitta några fina videkvistar. Och sedan kanske försöka klippa Algot. Han börjar åter se ut som en tossig pensionär.
Stora grejer på gång med andra ord!

Man ska tydligen inte ropa hej....

Trodde i min enfald att vi klarat oss undan kräksjukan den här vintern. (Förra året hade vi den inte mindre än två gånger, allihop!!). Men idag hann jag inte mer än lämna Algot på förskolan innan de ringde å sa att han hade kräkts. Nu verkar det ju inte vara så illa med honom för när jag anlände studsade han omkring som den värsta guttaperkaboll. Fast, risken finns ju att han blir dålig igen så snart han äter något.
Usch å fy!
Är det någon som har tips på hur man slipper att åka dit?
Jag är beredd att betala rätt bra för ett råd som funkar.

Hur hitta hon hit???

Upptäckte just att en av kassörskorna på Hemtex hittat min blogg å lämnat en kommentar om mitt dramatiska besök i butiken för ett tag sedan.
Är helt förundrar över hur hon har lyckats hitta hit.
Trodde ju bara att det var mamma, brorsan å jobbarkompisarna som visste att den här bloggen existerade.
Nu får man ju börja tänka på vad man skriver...

Lilla fröken duktig

Har haft en riktig mys-pys-sitta-i soffan-å-gosa-med-Måns-dag.
Befriande att ta sig den rätten, trots att solen skiner och det finns mängder av löv att kratta i trägårn.
Fast, det faktum att jag måste påpeka det, tyder förstås på dåligt samvete.
Undrar varför?
Som mammaledig borde det ju vara själva grejen att man ska ta hand om sina barn.
Vet att jag tjatat om det förut, men om jag inte tvättar bilen, fållar gardiner, märker kläder eller röjer i garderober så känns det som jag är en riktig latmaja som bara går här hemma å slår dank hela dagarna.
Bäst vore förstås om man hann ägna sig åt barnen och göra alla de där grejerna. Men det är ju inte realistiskt. Och jag tänker inte skriva nåt om att jag ska försöka bättra mig. För, det vore att fara med osanning.
Det enda jag kommer försöka med är förmodligen att bli ännu bättre på att hinna med allt.
Dumt men sant!

Jämförelsernas fest

20 år har gått sedan jag gick ur nian. Å det ska tydligen firas!
Ett företag med det passande namnet Barabamba har gjort det till en affärsidé att anordna återträffsfester och nu är det avgångsklasserna från år 1988 i Lilla Edet som står på tur.
Jag har förstås tackat ja! Fast jag får väl erkänna att det är med skräckblandad förtjusning.
Vill ju inte missa chansen att se vad det blev av alla, samtidigt som jag fasar för resan tillbaka i tiden. Tillbaka till högstadiets rangordning av individer och tuffa jargong.
Sist vi hade en sån där träff var väl för tio år sedan. Minns att jag kände mig både ensam och nöjd med att jag inte hade hunnit skaffa barn.
Nu, efter ytterligare 10 år, hade jag nog tyckt att det varit rätt jobbigt att gå dit om jag inte haft mina barn att berätta om.
Riktigt trist, när man tänker på det!
Som om allt jag gjort innan Algot å Måns kom inte räknas.
Men det går liksom inte att komma ifrån alla jämförelser vid en sån där reunion. Hur har det gått för alla andra med barn, jobb, hus å hem?
Och även om man hellre dog än erkände, så vill man allt bra gärna få bekräftat att rivalen man hade i skolan också lever ett stilla Svenssonliv....gärna med ett par kilos övervikt.
Tja, man är väl inte bättre människa än så.

Kalejs å slitna lår

En bra helg är till ända. Har hunnit gå på 30-årskalas, plocka undan påskpyntet, få besök av kompisarna Johanna å Morten med döttrar och, inte minst, jogga en liten runda. Det var första gången på säkert ett år och nu sitter jag här å bara njuter av träningsvärken!

Drömmar om roadtripp å hjälp från Vattumannen

"San Fransisco var heeeeelt underbart, så där stanna vi i flera dar. Sen hyrde vi en babyblå Ford Mustang och drog söderut. I Los Angeles tog vi förstås en tur till Beverly Hills. Och på Rodeo Drive hamnade vi faktiskt i samma klädaffär som Posh Spice! Det var innan vi for vidare till Las Vegas..."

Så där gick hårfrisörskan Sofia på, medan hon med trött min tog sig an mina självansade tästar. Hon å sambon hade just kommit hem från en roadtripp i staterna. Och för en hemmamamma, som tycker att en halvtimme för sig själv hos frisören, är höjden av vardagslyx blev hennes berättelse rena jackpotten! Tänk att både få bli ompysslad och få direktinfo. från den stora världen...

Övervägde att betala lite extra bara för att få sitta kvar å lyssna till hennes tal om filmstjärnornas jättevillor, bizarra Las Vegashotell och femfiliga motorvägar. Men insåg att hon nog skulle tycka det var en allt för konstig förfrågan.

I övrigt har tvättmaskinsreparatören varit här å konstaterat att roten till det onda är vårt vatten. Eller rättare sagt det icke-tillräckligt-filtrerande-filtret till vårt vatten. Nu står hoppet till Gerhard, även kallad "Vattumannen", som förhoppningsvis kan lösa mysteriet med "de svarta kornen" som gäggat igen tvättmaskinens inloppsventil. To be continued...

Pusselhybris

Övernattningstrippen till Svanskog gick bra!
Enda fadäsen var väl Algots övermod när det gäller pussel.
Efter ett antal misslyckade nattningsförsök sa jag vänligt men bestämt godnatt å lämnade rummet. Det blev tyst en bra stund, faktiskt så länge att jag trodde att han hade törnat in. Men så kom det uppgivna ropen på "Mamma!".
Synen som slog emot mig när jag öppna dörren var obetalbar.
Under sängen hade ungen hittat två askar med 1000 pusselbitar i varje. Sen kan man ju bara föreställa sig hur det hela har gått till. För där satt han, i ett berg av bitar!
Försökte låta så sträng som möjligt när jag förklarade att han borde ha låtit bli farmors pussel vara . Men inser att mitt toksmajl och farmors intygan om att "Det gööööör inget!" gjorde att det blev lite sisådär med trovärdigheten.
Hur som helst får man väl se det som positivt att den lille krabaten antar en sådan utmaning. Inte minst med tanke på att det bara är någon vecka sen han, för första gången, lyckades lägga sitt Bamsepussel rätt.
Och det har ju bara 16 bitar...

Tvättmaskinshaveri å kolik i repris

Måns "Spjuvern" Wedberg
1 april 2008

Dagens bakslag:

1. Tvättmaskinen verkar paj på riktigt. Än en gång stod vattnet högt på tvättstugegolvet men idag fanns det ingen Kajsa-hårnål i filtret att skylla på.

2. Efter flera lugna å fina kvällar gav sig Måns kolik till känna igen. Först vaggade Urban runt med honom i ett par timmar, sedan gjorde jag det samma. Till slut somnade han mitt i ett skrikandetag. Stackars, stackars liten! Och stackars, stackars oss maktlösa föräldrar.

Morgondagens uppgifter:

1. Ringa tvättmaskinsreparatörn.

2. Ta mod till mig å beställa en klipptid. Har hanterat saxen själv de senaste tre gångerna och fasar för vad en riktig frisör ska ha att säga om mitt tilltag.

3. Ta med mig småkillarna på en övernattningsutflykt till Urbans föräldrar i värmländska Svanskog. Det blir Måns längsta resa hittills. Spännande!