Uddevalla i mitt hjärta

Upptäckte när jag klev ur bilen på Bodele i morse att jag glömt pannlampan hemma.
Fick förlägga morgonens löparrunda på upplysta strandpromenaden och Svenskholmen istället för den vanliga bort till Lindesnäs.
Det fick bli några varv för att få ihop min halvtimme. Men vilken halvtimme!!

Såg jättefartygen i Uddvalla hamn, hörde dem brumma och sprang sida vid sida med bogserbåten som tuffade in för att påbörja dagens jobb.
Lukten, ljuden, ljuset i mörkret...Åh, vad jag gillar Uddevalla!


Uddevalla hamn, sedd från Svenskholmen 29 januari 2009 kl. 07.15.

En lycklig morgonjoggare.

Två års väntan är över

Nu vet vi vad lagen säger om föräldralediga och rätt till gratifikation, eller bonus.

Vad säger den då?
Jo, att man inte har rätt till det.

Det var så här:
I januari 2007 fick alla som jobbar på Bohusläningen en gratifikation på 11000 kronor.
Pengarna var en belöning för det goda ekonomiska resultat som tidningen gjort året innan.
För den som inte varit i tjänst hel- eller deltid gjordes avdrag för den tid man inte varit på plats.
Eftersom jag var hemma med Algot större delen av det året blev gratifikationen ungefär 7000 kronor mindre.
Det är väl i sin ordning, tänkte jag...
...innan jag hann gå hem och tänka efter lite till,
läsa föräldraledighetslagen
och slå en signal till Jämo.

Där meddelade juristerna att föräldraledighetslagen hade skärpts på just det här området den första juli 2006 och att det jag beskrev, enligt deras åsikt, var ett lagbrott.

När jag förmedlade den informationen till vår vd tyckte han att jag skulle anmäla saken så att den blev lagligt prövad.

Sagt och gjort, tillsammans med två arbetskamrater i samma situation, lämnade vi in en anmälan till just Jämo.

Efter diverse turer, där fackförbund varit inblandande, lokala och centrala förhandlingar strandat blev det till slut förhandlingar i Arbetsdomstolen. Och idag kom alltså domen.

Samtliga sju ledamöter i AD anser att att de aktuella bolagen inte brutit mot förbudet mot missgynnande av föräldralediga i 16 § föräldraledighetslagen.
De anser att "...gratifikationen varit en retroaktiv ersättning för utfört arbete och att den proportionering av gratifikationen som bolagen har gjort i relation till arbetad tid därmed varit en nödvändig följd av ledigheten".

Alltså:
1. Det finns en lag som säger att personer som är hemma och tar hand som sina barn inte ska missgynnas på arbetsmarknaden.
2. Skälet till att vi inte fick pengarna var att vi var hemma med våra barn.
3. Men, om missgynnandet är en "nödvändig följd" av att man är föräldraledig så är det okej att missgynna.

Så var det med den saken.

Nu behöver vi inte grunna mer på det!

Domen finns att läsa på AD:s hemsida:
http://www.arbetsdomstolen.se/pages/page.asp?lngID=4&lngNewsID=841&lngLangID=1

Dagens övning: Komma för sent

Fick just tröst av bästa vännen, Annika.

Ringde för att häva ur mig skammen,
den uslaste-mamma-skammen över att ha kommit fem minuter sent till dagis,
fem minuter som innebär att samlingen redan börjat,
fem minuter som gjorde att Algots vanliga glada dagishumör förbyttes till skrik och bråk.

Mina skäl kan tyckas giltiga,
med 39-graders feber har Måns skrikit sig igenom i stort sett hela natten,
och när klockan ringde var det lögn i helvete att ta sig upp.

Så vi blev sena,
så sena att upptäckten av en bajsig blöja
just som vi skulle tråckla på Måns overallen
och bytet av den
gjorde att vi kom just fem minuter för sent.

"- Man känner så jädra värdelös!", sa jag till Annika.
"- Ja, eller så kan man vända på det och se det som en övning för Algot i att komma för sent. Det ska man ju också lära sig."

Tja, jag vet inte.
Men lite tröst var det.

Misslyckad?! Inte jag, inte!

Nog borde man väl känna sig misslyckad,
när man larmar och gör sig till,
och häller i både svarta oliver och gömmer fetaost,
i pannbiffssmeten.
(Allt för att muntra upp denna duggvåta måndag.)
Och den enda reaktion man får är:
-Usch, mamma, äckligt!
Jag gillar inte det där svarta och inte det där vita heller!

Men, styrkan tycks ha återvänt,
för inte blev jag sur inte.

Faktist inte ens, när jag med herr U:s hjälp lyckades drämma till med hammaren
så att färgen flög från den stackas lilla brädbit
som jag målat säkert fem gånger.

Brädbiten som ska upp i köket med krokar för våra förbenade handdukar.

Brädbiten och krokarna som kommer från mormors lilla kammare.

"Det är bara att börja om, tänkte jag. Slipa, spackla, måla, slipa, måla och så måla igen."
Tänk ändå, om allt går bra kanske vi får upp där handdukarna redan till påsk.



En intet ont anande Algot, före dagens lunch.
- Mmmm, mamma pannbiff, vad gott!



En lika lyckligt ovetande Måns väntar på att få smörja kråset.

Åh hon nöööööös, å hon fröööööös...

En månad och två dagar.
Så länge klarade jag mig.
Men nu har även jag åkt dit.
På en riktig dunderförkylning vad det verkar.

Trodde nästan att jag var något av en stålkvinna, när jag varken blev smittad av U:s feberflunsa i julas eller grabbarnas snuva-feber-kräk-åkommer den senaste månaden.

Men, även jag har visst en gräns för hur mycket basillusker jag tål.

Så den här helgen har det inte blivit mycket gjort.
Bäst var väl att hela familjen tog sig iväg på barn-gympan i Ljungskile igår och mastodont-mat-handlingen Algot och jag rodde hem i förmiddas. Det är helt sjukt hur mycket filmjölk, välling och vitkål (för att nämna några av favoritartiklarna) som den här familjen gör slut på.

Just nu försöker jag mejla och blogga med Monster-Måns krypande bland sladdarna under bordet.
Vi får väl se om det här inlägget kommer iväg efter hans framfart.

Nu ska jag steka fläskkotletter och ladda för kvällens säsongspremiär för Mia och Klara. (Börjar klockan åtta!)

Afrikat och ministerbesök

I dag har Algot och de andra två karlarna i familjen varit i "Afrikat".
Något annat kan man väl, i varje fall inte enligt Algot, kalla en plats där det finns både apor, tropiska fåglar och krokodiler.
Sen om den platsen råkar ligga vid Korsvägen i Göteborg och heta Universeum, det bryr han sig föga om.
Trippen var en julklapp till Algot från farbror Tommy. Och det tycks ha varit ett väldigt lyckat besök. Algot stupa i säng när han kom hem.

Jag hade förstås gärna varit med. Men idag var det jobbdag och det var inte så dumt det heller.
Fick vara med när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth besökte Västerskolan i Uddevalla.
Det var precis så tillrättalagt, välplanerat och trevligt som man kan förvänta sig när en minister kommer och hälsar på.

Tack för det, Jonas!

Men herregud så bra den var!
Jonas Gardells filmatiserade berättelse "De halvt dolda", om fyra familjer i olika tidsepoker.
Hörde honom bli intervjuad på radion, när jag åkte hem från jobbet.
Han sa att detta var det bästa han har gjort.
Jag instämmer.
Och då tillhör jag ändå dem som hade nedräkning inför hans boksläpp i slutet på åttiotalet.
När jag gick på gymnasiet och tvingade mig själv att hushålla med texten och bara läsa tio sidor om dagen i böcker som "Präriehundar", "Vill gå hem" och (favoriten) "Fru Björks öden och äventyr".
Minns att jag blev så upprymd av att någon lyckades skriva så inkännande och bra. Att jag undrade hur det kunde komma sig att en homosexuell man i 25-årsåldern verkade kunna beskriva precis hur det var att bli en bitter gammal tant.

Får erkänna att jag var lite spänd inför sista avsnittet av "De halvt dolda". Skulle han lyckas knyta ihop historierna på ett trovärdigt sätt. Skulle det finnas något ljus i tunneln?
Svaret är, ja!

Antar att den kommer att gå i repris och att det finns möjlighet att se alla avsnitten på nätet.
För er som missat det hela, ta chansen!

Och vill man veta hur Gardell själv ser på saken kan man kolla in hans nätdagbok:

http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=755

Nu går han på riktigt!

Måns, alltså!
Ikväll så reste han sig upp och bara traskade iväg.
Hallelulja!

Nu ska jag stoppa honom i säng och försöka titta på sista avsnittet av "De halvt dolda".
En bra stund på den här dan.
Kanske rentav den bästa.

Näst efter Månsas promenad förstås.

Kusinbesök hos Svenne

Idag har vi haft trevligt besök av grabbarnas allra yngsta kusin, Norton, och hans mamma Cia.
Och ikväll lastade jag på lite mer vikter på ett nytt prova-på-pump-pass på West Coast.
Känner mig som Starke Arvid, men är betydligt mer lik Svenne i "Svenne å Lotta".

Kolla bara:

Presidenten och jag

Tänka sig, idag svor han eden, Barack Hussein Obama.
Jag och smågrabbarna lyssnade på direktsändningen på radion medan vi åt makaroner och korv till middag.
Även om jag inte uppfattade allt i hans långa tal (det var ju lite ketchup som skulle serveras och varmkorvar som skulle delas) så verkade det väldigt pampigt och amerikanskt. Och den miljonhövdade publiken tycktes gilla vad de hörde.
Det enda jag riktigt lade på minnet var att han i en passus talade direkt till den muslimska världen.

Det här var vad han sa:
..."To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and mutual respect. To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. "
Ja, det lät väl bra. Att man ska söka en annan väg för att nå framåt. Undrar just vad den meningen har för betydelse för USA:s inställning och agerande i Israel-Palestina-konflikten.

Men, känslan som griper tag i mig så snart jag ser och hör denne man tala är rädsla.
Rädsla att någon ska ända hans liv allt för snart.
Det har ju hänt allt för ofta att de som väcker människors hopp om en bättre framtid har fått sätta livet till.
Hu! Vi får be en stilla bön att det inte blir så.

Ja, som ni ser har en simpel presidentinstallation fått mig på andra tankar. Skönt, det är så himla tröttsamt att vara arg.

Fortfarande arg...

Att städa brukar vara ett bra sätt att få utlopp för sina aggressioner.
Idag hjälpte det föga!
Skulle nog behöva gå några ronder i boxningsringen.
Någon som ställer upp?!

Algot är i varje fall frisk!

Nej, fy te rackarn, va det här småbarnslivet kan vara pissigt ibland.
Jag hatar verkligen den här känslan av att vi inte har tid med våra barn!
Som nu, när det dyker upp möten på U:s jobb de dagar han ska vara föräldraledig och det inte finns en enda riktigt bra lösning på problemet.
"Problemet", som i det här fallet är våra barn.

Det är verkligen en skam att kalla sina barn för problem!

Är det verkligen så här det ska vara?

För övrigt har jag, eller rättare sagt min gula peugeot, blivit påkörd idag.
En tjej i en Saab buffade in i bakskärmen i Ljungskile.
Ingen fara skedd, tror jag. Men ändå irriterande!

Nu har jag förmodligen skrämt upp min stackars mamma, så att hon slutat läsa och sitter och ringer till mig. Men till henne kan jag bara hälsa att det är lugnt och att din dotter bara behöver lugna ner sig lite.

Ska försöka göra det genom att sätta dagens plus på pränt:
- Algot vakna feberfri och yster och har så förblivit hela dagen.
- Uppdrag hårklippning och badning av två små pojkar gick över förväntan.
- Vi kom i tid till porträttfotograferingen och jag tror att åtminstone bilderna på Mr 1 år blev fina.
- Jag tog mig ut på en lång promenad i mörkret.

Ja, det var väl det!

Ny febersväng i Västerby

Stackars, stackars lille Algot.
Nu har han feber igen, 38,6.
Så fick vi ställa in efterskotts 1-årskalaset för Måns med alla kusiner från Velanda.
Ja, jag säger då det. Detta småbarnsliv.

Krigsfilmstips

Ingen annan historisk händelse intresserar och skrämmer mig mer än andra världskriget.
Här kommer ett tips på två filmer som skildrar människors öden under den tiden:

Pianisten, från 2002. Regisserad av Roman Polanski och belönad med tre Oscar.

Führerns Elit, från 2004. Regisserad av Dennis Gansel.

Den första bygger på en sann historia om en polsk pianists kamp för att överleva kriget.
Den andra handlar om den unge boxaren Friedrich, som mot sin fars vilja får chans att utbildas på en elitskola i nazisternas regi.

Må du aldrig bliva stuuur

- Stoppa tiden!
Det är en tanke som slår mig allt som oftast.
Visst, jag gnäller över vaknätter, snoriga näsor och svårigheterna med att jobba deltid.
Men detta, att ha blivit mamma till två barn, är trots allt det absolut bästa som hänt mig.
Det är rent magiskt!
Därför vill jag inte att den här tiden ska försvinna. Jag menar, tiden då jag får läsa sagor för Algot om kvällarna och Måns vilar sitt lilla huvud mot min axel när jag bär in honom till spjälsängen.
Jag antar att alla barnens åldrar har sin egen tjusning.
Men, hur de andra åldrarna är har jag ju ingen aning om.
Jag vet bara att den här är fantastisk!

Så allt som oftast, när jag tittar på mina barn, dyker Pippi och hennes krumelurpiller upp i skallen. Det där som hon tar efter att först ha besvärjt tiden med den magiska formeln "Fina lilla Krumelur, jag vill aldrig bliva stur..."

Kort och koncist

Har just sett tredje delen av Gardells tv-serie "De halvt dolda".
Precis som förra veckan gav den krampaktig klump i magen. En klump som hänger i ett bra tag.
Tänk att man kan skildra människans utsatthet så bra.

Dagens konstaterande:
Delad föräldraledighet = Delad glädje och delad frustration = Fungerande familjeliv
Säkert inget nytt under solen. Men, så är det! I varje fall i det här huset.

Dagens high five:
Agge gjorde 2:an i holken.
Undrar vem som var stoltast? Han eller föräldrarna?

Dagens fråga:
Går det att göra någon egentlig nytta på jobbet när man bara jobbar två dagar i veckan?
Jag undrar sa flundran...

Mammaångest X 2

Ångest nr. 1:
På eget bevåg kör Algot med kalsingar på dagis idag.
Hejade naturligtvis ivrigt på, men undrar i mitt stilla sinne hur i herrans namn det ska gå.

Ångest nr. 2:
En påpasslig mamma upplyste mig om att det går magsjuka på avdelningen Lyan på Algots dagis.
Det var information jag gärna kunnat vara utan...
Sitter nu här och ber en stilla bön om att vi ska slippa det eländet.

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Fast så värst glad var den ju inte. Så det var faktiskt en ren fröjd att städa ut den idag.



Så här på Tjugondagknut passa dessutom Måns på att få en ny tand. Vänster framtand! Snyggt!
Misstänker att det är den som hållit honom (och oss andra) vakna de senaste nätterna.

BVC-besök och mammaröj

Både Algot och Måns hade tydligen bestämt sig för att ta sovmorgon, för i morse låg vi och drog oss ända till åtta. Vinden ven kring knutarna och det var sååå skönt att få ligga kvar under täcket.
Sen blev det förstås bråttom för vid tio skulle vi vara på BVC. Och inte räcker det att ha två timmar på sig för att utfodra frukost, få på kläder, tajma toalettbesök (Algot har så smått börjat nyttja sådana faciliteter) och packa in oss i bilen.
Vi hann precis och barnmorskan berömde Måns för att han var så duktig på att äta, växa och lyssna. Sedan stack hon honom i benet och då skrek han så att Algot blev alldeles förtvivlad.
För att alla skulle bli på lite bättre humör gick i loss i BVC:s roliga lekrum efter besöket. Hade planer på att gå vidare till biblioteket eller muséet. Men insåg BVC:s bilar, rutchbana och bollar var upplevelse nog.
Innan vi åkte hem trotsade vi det vågräta regnandet och tog en tur till apotekarn, bagarn och blomsterhandlarn. Kom hem med inotyolsalva mot röda barnrumpor, ett fantastiskt tomatbröd och årets första tulipaner.
Eftermiddan gick åt till legobygge och undanplockning av prylar. Det är helt tydligt att åtminstone en av de sakerna blir väldigt lågt prioriterat när modern i huset förvärvsarbetar fyra dagar i sträck.
Avreagera mig på ett prova-på-träningspass på West Coast Fitnesscenter ikväll. Mitt första styrketräningspass sedan vi flytta från Trollhättan för snart två år sedan.
Ser fram emot mördande träningsvärk.

Men det största just nu är ändå att Måns tagit sina första steg!
Likt en krabba tog han sig igår till och från sina hurrande föräldrar här på vårt köksgolv.
Det ni!

Farmor Jofa

Det finns fel man bara inte fååååår göra!
Jag har just gjort ett av dem....
Eller vad säger ni om att jag i lördagens tidning i en bildtext kallade en skridskoåkande 12-åring för "Jofa" bara för att det råkade stå så på hennes hjälm, istället för "Johanna" som hon naturligtvis egentligen heter.
Kanske tarvar tilltaget ett förklaring.
Som reporter råkar man rätt ofta ut för att fotografen man jobbar med tar en herrans massa bilder som man ska försöka skriva rätt bildtexter till. Om det handlar om människor brukar det underlätta om man antecknar lite kort hur personerna i fråga ser ut. I mitt anteckningsblock brukar man därför hitta små noteringar om rosa huvjackor, gröna halsdukar och glasögon bakom namnen på personerna som fotograferats.
I just det här fallet handlade det om ett gäng ungdomar som roade sig med skridskoåkning och för att jag inte skulle blanda ihop just Johanna med de andra skrev jag "Jofa" efter hennes namn i blocket. Just för att det stod så på längst fram på hennes röda hjälm.
Hur sedan den informationen gick via mina ögon, in i min ärthjärna och ner till de flinka fingrarna på tangentbordet. Det kan man ju bara spekulera i. Men jag törs påstå att jag inte känner mig som den skarpaste kniven i Bohusläningens redaktionslåda just nu.

Om och om igen spelas följande scen upp inför min inre syn.
Det är år 2086 och den nu 72-åriga Johanna sitter där med ett litet barnbarn i knät. Ett barnbarn som plötsligt vänder sig allvarligt mot sin farmor och frågar:
- Säg farmor, hur kommer det sig egentligen att du heter Jofa?

Jag kan aldrig förstå

Bevakade en demonstration mot Israels angrepp på palestinierna i Gaza idag.
Omkring 200 personer hade samlats i Uddevalla för att visa sin sorg, vrede och frustration.
I täten på tåget gick några små flickor. I famnen bar de dockor inlindade i blodfärgade lakan.
Jag tror att de förstod allvaret samtidigt som de inte förstod något alls.
Precis så kände jag mig med.

Fredagsbad

Så här kan det gå om man är för nyfiken när storebror badar.

Är inte spindlar rädda för vatten?

Igår...

...fyllde vår minsting, Måns, ett år.
Tänka sig...stora karln.

Vardag och nytt år,

jippi!
Jag skulle tro att 15-timmarsverksamheten på dagis för ungar vars föräldrar är hemma med småsyskon är den absolut bästa reform sossarna någonsin genomfört.
Det tycker i varje fall både Algot och jag idag!

Snuva och marktrupper i Gaza

Nej, nu får det ta mig tusan var nog.
Här är några av de saker vi fått avboka den senaste tiden på grund av alla krassliga killar jag har omkring mig:
- Julresa till Värmland
- Nyårsfest hos oss
- Heldag med vänner inklusive korvgrillning
- Universeumbesök för Algot och resten av familjen
- Lunch och fika med kusin Martin med familj och vännen Sofia

Det sista skulle ha skett idag. Men på grund av våra snoriga och hostiga små pojkar fick jag ringa återbud. Jag är såååååå trött på de här rinnande näsorna nu!!
Och imorgon drar vardagen igång igen. Då skall U. tillbaka till jobbet och jag får rodda här hemma bäst jag kan. Nä, fy för den lede för en sån här ledighet!

Och sen kan man ju förstås försöka ha lite perspektiv på saker och ting och inse att lite snuva , förlorad nattsömn och inställda kalas är ett verkligt lyxproblem i jämförelse med hur det verkligen kan vara.

Var just inne på Carl Bildts blogg http://carlbildt.wordpress.com/ och läste om hans och andra utrikesministrars hopplösa försök att förhindra fortsatta strider i Gaza.
Ja, vad är väl lite snuva att gnälla över...

Tomtesvar!

Tomten har hört av sig igen!
Häromdagen låg det här brevet i vår brevlåda. Han svarade snällt på frågorna om var han bor ("...på toppen på Nordpolen.") och hur långt hans skägg är (tydligen hela "1,67 m). Han hälsade till grabbarna att "Om ni bara är snälla och rediga får ni mer leksaker nästa år." Och så skicka han med två magiska önskestenar.



Algot verkar ha tagit det där med "redig" på stort allvar. För både igår och idag har han hjälpt till å snickra i garaget och hämtat in ved till sina frusna föräldrar.


Idag tog Måns och jag en promenad ner till Dramsvik och tillbaka. Så här våckert var det då!



I övrigt har jag, så här på det nya årets början, upprättat en "Att-göra-lista" med säkert 20 grejer som jag gått och retat mig på att vi fixar. Som exempel kan nämnas "få upp krokar för diskhanddukarna i köket". U. betade av hela tre punkter medan jag var och storhandlade ikväll. Så nu får jag nog sluta blogga och försöka beta av ett par punkter jag med. Även en diktator måste ju bidra...

Den första januari

En bra dag trots att det sluta med febertopp för Måns.
På förmiddagen tog jag och Algot en tur ut i det underbara nyårsvädret.
Isen låg blank innanför Orust och hästarna betade i solen.



Kul också att träffa lite folk som omväxling.
Pappa och mamma kom hit på förmiddagen. Pappa hade med sig motorsåg för att hjälpa U:s bror Tommy att ta ned några träd på deras tomt på Strandbynäs. Mamma var vänlig nog att ta hand om Måns, så att Algot och jag kunde ta en tur och titta på trädfällningen.
Sedan blev det god lunch här med hela gänget, inklusive Cia och lille 3-månaders Norton.


I eftermiddags tog jag mig ut på en riktig höjdar-löprunda!
Sprang den vanliga turen ett par minuter snabbare än vanligt och orkade till och med kräma på lite i uppförsbackarna. Bådar gott!

Nyårsafton blev förresten mycket lugn tillställning.

På grund av alla sjukdomar hade vi som sagt blåst av middan vi skulle haft här.

På dagen gick vi Strandön runt med ungarna.

En sån pärla till promenad-ö!!

Där lär det bli många besök framöver.

Och på kvällem gjorde vi oss en trerätters med ugnsgratinerad hummer, lax och fruktsallad. Förvånades och bedårades åter över hur mycket raketer det avfyras även här ute i obygden och skålade in det nya året i bröllopschampagnen.

Sen höll Måns mig vaken hela natten med en massa gråt och skrik...

Befarade en ny öroninflammation när det var som mest hysteriskt.

Men idag har den lille rackaren verkat må fint när han inte sovit i kapp de timmar han missade igår natt.

Det var först nu på kvällen som han blev varm och gnällig igen. 38,1 visade termometern då.

Undrar just hur natten blir...