Hej hopp febertopp

Efter mycket möda och stort besvär tycks våra små gryn ha törnat in.
Känns som våra idogt inarbetade rutiner kastats fullständigt över ända på bara en helg.
Att Måns på sistone inte varit att lita på när det gäller mat och sömn, det vet vi ju. Men igår kväll var det Algot som toppa av med en rejäl febertopp. 39,9 visade termometern när han, vid midnatt, kom upp het som en kaffepanna. Efter en Panodil och en stunds mys med pappa i tv-soffan somnade han snällt. Och i morse var det inget större fel på honom. Trodde vi...men skenet bedrog för efter lunch var den lille kämpen så trött att han inte protesterade det allra minsta när vi föreslog att han skulle ta sig en lur. Och, som ett brev på posten, ledde förstås det till att han absolut inte kunde somna ikväll. Vet inte hur många svängar det blev mellan soffan, sängen, toaletten och vattenkranen innan han slutligen gav upp.
Och Måns, ja honom blir vi sannerligen inte kloka på. Idag har varit en svajig matdag och ikväll var han fullständigt skogstokig.
Nåväl, nu är det tyst i huset och när jag tänker efter har det varit en riktigt bra dag.
Har äntligen putsat köksfönstren, så nu ser vi faktiskt ut!
Det är ta mig tusan inte klokt vad flugorna här på landet skitar ner (ja, som ni förstår är det ingen här i huset som har putsat fönster sen i somras). Men, nu är varenda fluglort borta!
Och så fick jag faktiskt till en liten löprunda i eftermiddags. Becksvart och plaskeblött men huj så gott!

Har blivit utmanad av bloggisen Annika med en ny lååång lista. Men den får vänta till en annan dag.

Dagens fråga:
När börjar man uppskatta att få en adventskalender? Förra året kunde jag konstatera att Algot var något för ung (efter att ha slitit upp varenda lucka kasta han iväg kalendern för att aldrig mer bemöda den en blick). I år har jag inte köpt någon. Kommer han undra varför?

Sicket smurto

Det hjälpte visst att skriva om Måns dumma mat- och sovvanor. Sen jag satte de raderna på pränt har han både ätit och sovit som den värste Skalman.

Fast, det jag är mest nöjd med just nu är att jag, på egen hand (!?), lyckades koppla in vår nya digitalbox.
Ja, ja, jag vet att det ska vara så enkelt att ett barn klara av det. Men, det hjälps inte....Få saker får mig att känna mig så utomordentligs smart som om jag klarar av att installera ett dataprogram, programmera in kanalerna på bilstereon eller, som nu, fixa oss en fungerande tv.

Dagen fick en lite snopen start när det visade sig att hopp-å-lek-gympan i Ljungskile var slut för säsongen. Men en tur till Bohusläns Museum var inte fy skam det heller. Den som har hittat på och byggt deras lekavdelning med bodar och båt borde få pris. Det tycker både jag och Algot.

Sen har jag julpyntat lite genom att knyta fast en granrisgirlang med små ljus i på vårt altanräcke. Det ger faktiskt lite adventskänsla i novemberskvalet.

och så en dagens...
Dagens humör: Lite stingslig, men fråga mig inte varför
Dagens mående: Fint
Dagens frisyr: Hästsvans
Dagens klädsel: Mys
Dagens planer: Inga fler idag
Dagens längtan: Jo, fast jag inte efter vad
Dagens fundering: Är en bärbar dator onödig lyx?
Dagens beroende: Snos på barnhjässor
Dagens tråkigaste: Regnet
Dagens gjort: Varit på Bohusläns museum, ätit ugnspannkaka, julpyntat utomhus, lagat god middag, fixat teven
Dagens låt: Glassbilstruddelutten
Dagens tid: 23.05
Dagens middagstips: Chevréspäckad fläskfilé med potatisgratäng och en kall öl till det
Dagens borde ha gjort: Rengjort akvariet
Dagens läsning: Bohusläningen, såklart
Dagens tankar: När ska man baka pepparkakor om man vill att de ska räcka till lucia?

Måns Dag och Natt

Vad gör man med en unge som slutat äta och sova?

En sån unge har vi och han heter Måns.

Han har väl aldrig varit särskilt stor i maten. Men nu kniper han bestämt igen den lilla munnen vare det serveras gröt, brukmat eller mammas hemlagade. Det enda han inte ratar är mosad banan och välling.
Antar att man kan leva rätt länge på det.

Vad värre är, han har slutat sova.
Eller rättare, han har slutat sova på natten. När alla andra tycker det är mumma att få lägga huvet på kudden och slå ihop ögonlocken, då vaknar den lille rackarn till liv och ska nödvändigtvis leka de mest vilda lekar.

Nu tror ni förstås att vi låter honom sova för länge på dan. Och hade han varit vår förste telning hade ni nog haft rätt i det antagandet. Men något har vi faktiskt lärt oss sen sist, så några längre sovstunder på dan det får han faktiskt inte.

Nej, jag vet då rakt inte vad det har tagit åt honom. Men jag vet att om inte jag passar på att få lite sömn pronto så kommer jag göra som kineserna (alltså, tuppa av över skrivbordet på jobbet imorgon.)

Ska bara ta å fylla i den här listan som jag återigen snott från bloggande Tina med adressen: http://familjenochjag.blogspot.com/

Alltså,...

Kvällens Kajsa

Humör: Gott
Mående: Trött
Klädsel: Mys
Gjort: Jobbat
Borde göra : Gå å lägga mig
Planer: Adventspynta
Längtan: Lediga dagar ihop, allihop
Vill ha: En ny el-ljusstake från Clas Ohlson
Lyssnar på: Datorns surr
Bästa: Våra söta barn
Sämsta: Att en när och kär släkting är sjuk
Barn: Sover (peppar, peppar...)
Väder: Regn och blåst
Tid: 21.25
Karamell: "Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
(Nalle Puh)

Sweet dreams, era mocklisar

Algot forever

Det här en utskrift av en intervju med vår lille Algot som U. kom hem med efter dagens utvecklingssamtal på förskolan:

Varför tror du att du är på förskolan?
- Leka lite, göra mat här.
Hur känner du dig när du ska gå till förskolan?
- Lite bra.
Varför finns det förskolor?
- Dom gör det.
Varför finns det personal/fröknar på förskolan?
- Det ska man göra.
Hur tycker du att en bra personal/fröken ska vara?
- Bra.
Vem tror du bestämmer på förskolan?
- Tim.
Tycker du att du bestämmer något här på förskolan?
- (När han ska leka med "dinos".)
Vad skulle du vilja bestämma här på förskolan?
- Göra dinosaurier.
Vad brukar du göra när du är hemma?
- Leka med pappa.
Vad skulle du vilja lära dig?
- Träna gå på letten.
Vem tror du tycker om dig och varför?
- Tim, han gör det.
Hur tycker du att en bra kompis ska vara?
- Min Tim.
Tycker du att du är en bra kompis?
- Ja.
Tycker du om dig själv?
- ---
Vilka känslor känner du till?
- ---
Hur gör du om du vill leka med någon?
- ---
Har du någon vuxen du kan prata med?
- ---
Är du rädd för något/någon?
- Nej/Nej.
Är du ledsen för något?
- Nej.
Vad kommer du att arbeta med när du blir stor?
- Lära och träna.

Tja, vem har sagt att livet behöver vara knepigare än så?

Kan tillägga, för den som inte förstod det, att den nämnde Tim är Algots bästa kompis på dagis. Och att "letten" är detsamma som "toaletten". (Hu, har vi kört för hårt med potträningen när det första pojken säger när man frågar vad han vill lära sig är att "träna att gå på letten"?

Och när vi ändå är inne på Algot. Han är en riktig filur den grabben. Hör bara här:
Igår tog jag med smågrabbarna till ett byggvaruhus i vår omedelbara närhet. Uppdraget var duktigt nog att fixa julklapp till U.
När vi passerade dörrarna noterade Algot att "...här köper man plank, mamma" och följde snällt med in. Vi hitta det vi skulle, betalade och gick till bilen för att lämna klappen där. Algot undrade "...vad är det här?" och "vad ska man göra med den?" och jag svarade lite undvikande att den har man när man grejar och lockade sedan med en varm korv för att han skulle glömma hela saken. Korv blev det och nöjda och mätta styrde vi kosan hemåt.
Medan pojkarna kika på Bompa slog jag in paketet och gömde det på säkert ställe. U. skulle bli sen och mitt stilla sinne tänkte jag att det var rätt bra att Algot inte skulle hinna träffa pappa idag och att imorgon skulle säkert hela inköpsresan vara glömd. Men, just som Algot skulle nattas klev U. in genom dörren och innan jag visste ordet av hade ungen kläckt ur sig att "Pappa, pappa! Vi var på Blao Haos och jag fick korv för att inte säga något hemligt!".


Vill bara avsluta med att visa vad som hann hända på de typ fyra minuter som det tog för mig att bädda upp Algots säng, dra ner rullgardinen och lägga sov-apan på kudden:

Snålblåst och den vanliga mammaskulden

Hu, va det blåste snålt idag.
Hade gärna legat kvar under varma täcket i morse. Men det kommer ju inte riktigt på fråga när två små vildar pockar på uppmärksamhet. Istället blev det till att bre några mackor, koka lite kaffe och bege sig till Öppna förskolan på Strandbynäs. Eller rättare sagt, träffa den enda andra familj som också brukar ta sig dit på måndagar vid tio. Tappra som vi var lekte vi ute i kylan en stund innan vi gick in i värmen och tog oss en välförtjänt fika.
Sen, när vi kom hem, var Måns så trött att han sussade sött i säkert två timmar. Har fortfarande lite dåligt samvete för att jag ägnade tiden åt att ta hand om en herrans massa tvätt och stryka å sätta upp julgardiner istället för att göra något "pedagogiskt vettigt" eller åtminstone kul med Algot. Istället fick han välja vad han ville göra själv på egen hand och då blev det ännu en titt på favvofilmen just nu. Ja, just det -Hacunamatata- Lejonkungen.
Men, fint blev det. Det tyckte till och med Algot!

Kusin vitamin

Så här kul hade vi med kusinerna från Velanda i lördags.

Men idag när det var dags för premiärbesök hos färskaste kusinen i Göteborg, då fick våra grabbar stanna hos allra snällaste mormor och morfar. Ville ju inte riskera å smitta en liten 5-veckors Norton med någon ruggig dagisbasselusk.

Annars är jag faktiskt mest nöjd med att jag tog mig ut å sprang en fyra kanske fem kilometer i lördags. Hade på mig mina dubb-present-skor från U. och hade fäste som den värste spindelman.

Mycke, mycke nice!

Inget att anmärka

Tacos, popcorn, barn som somna relativt tidigt och en skaplig film på tv.
En helt okej fredaskväll alltså!
Men allra bäst idag var ändå jobbet.
Är så glad att...
... folk kan ändra sig,
... folk ställer upp på känsliga intervjuer,
... och att just jag får ha det jobb jag har.

God natt!

Småbarnstest

Kan inte låta bli att spinna vidare på ett inlägg från en av mina favvo-bloggar.
Idag skriver nämligen Abbes pappa, http://www.hejaabbe.com/, så här om hur man vet att man är småbarnsförälder.
Enligt honom är det när "...de låtar som spelas oftast i ditt huvud är "Rooooory en rääcerbil, Rooooory med vinnande stiil" och "Mu bä dubbelkvack dubbelkvack, när du har fått en svacka...mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack, kom loss och börja kvacka."

Jag kan bara instämma och lägga till ytterligare några tillförlitliga tecken.

Alltså man kan sluta tveka på om man är småbarnsföräldern när man...

1. ...tycker att de 40 minuterna mellan 06.40 och 07.20 en torsdag i mörkaste november är perfekt tid att löpträna. Allt för att inte inkräkta på familjen ändå så pressade schema.

2. ...upptäcker att du har en rand av snor på axeln just som du ska till jobbet och istället för att byta tröja tänker "ja, ja, men den är ju nytvättad i övrigt" och rusar vidare.

3. ...ser en natt med åtta timmars ostörd sömn som ett smärre mirakel, nästan värt att bli religiös för.

Tv eller inte tv, det är frågan

Kalla mig bakåtsträvare men jag tyckte faktiskt bättre om tiden före alla val.
- val av pensionssparande
- val av elbolag
- val av teleoperatör
och val av televisionsleverantör.

För ungefär ett år sedan hoppade vi på telias erbjudande om en herrans massa gratiskanaler bara man tecknade sig på deras bredband. Nu har tiden gått ut och efter viss möda lyckades jag faktiskt få tjejen på telias kundcenter att begripa att de gärna fick stänga av alla de där extrakanalerna. Kändes bara dumt att börja betala 200 eller var det kanske 300 kronor i månaden för något som vi inte använde.

Problemet är bara att när hon gjorde det så försvann även ettan, tvåan, fyran och (värst av allt) bolibompakanalen. Vad vi behöver nu är en digitalbox å den där silvriga lådan som vi fick från telia och som det faktiskt står digitalbox på. Den funkar naturligtvis inte.

Så idag gick jag till affären för att fråga vad vi behövde. Min ansats var att för en billig penning komma därifrån med enklast möjliga digitalbox. Men ack så jag bedrog mig.
För sällan har väl en så enkel fråga fått ett så komplicerat svar. Försäljaren tog naturligtvis tillfället i akt och berättade om alla tänkbara alternativ. Och då snackar vi boxerpaket, tv-navigator, tillvalskort och parabolantenner.

Istället för en billig liten box hade jag en packe broschyrer under armen när jag gick därifrån.
- Ja, vi får väl ta oss en funderare därhemma, sa jag och tackade för mig.

Nu har jag plöjt igenom broschyrerna och, tyvärr alla tv-leverantörer, vi kommer nog förbli tv-lösa här ut i Västerby.
Hör bara här:

"Äntligen är hösten här! Dagarna blir kortare, TV-kvällarna längre. Dags alltså att parkera framför TV:n och den nya årstidens programtablå. Skulle något komma i vägen mellan dig och din TV (om du t ex måste gå på någon trevlig middag), har jag ett bra förslag: Skaffa en inspelningsbar digitalbox."

och det blir ännu bättre...

Den här boxen passar utmärkt för dig som skaffat Disney Channel. Fyll den med många timmar av barnens favoritprogram och filmer. Perfekt att sätta på när helst du behöver lite tid för dig själv..."

Jag är smärtsamt medveten om vilken supereffektiv barnvakt teven kan vara. Men nog gör det ont när någon skriver det på näsan så där.

Särskilt om den som gör det heter Robert och är en påhittad reklamfigur från Boxer.

Huva!

Rättshaveristen i Västerby

När morgonens storm bedarrat blev det här en riktigt fin dag. Tog en tur förbi grannens gröna anka, upp på berget, hitta renlav att återvända till inför adventsstake-pyntet och en kvarglömd trädgårdsmöbel som vi kunde picknicka på.





Dagens besvikelse bestod i beskedet att den AD-dom jag väntar på inte kommer imorgon, som utlovat. Den dröjer ända till den 17:e december. Ja, ja, har vi väntat i snart två år kan vi väl vänta en månad till. Men nog hade det varit skönt att få det hela avklarat.
Måste förresten vara skönt att jobba på Arbetsdomstolen. Jag menar så fort man inte hinner färdigt med det man lovat så sätter man bara ett nytt datum och alla bara finner sig i det. Antar att ingen fått för sig att stämma AD för kontraktsbrott.

Hu! Är det såna tankar som leder till rättshaverism?

För övrigt går vi just nu igenom en riktig kiss-å-bajs-fas här hemma. Vet inte hur många gånger om dan Algot nämner något av de orden och idag gav han mig dessutom svar på tal när jag försökte med att "det där får du sluta med, vet du inte att det bara är riktigt små barn som tjatar om sånt hela tiden. Bara små bebisar." Varpå ungen nästan kiknar av skratt och utbrister: - Näeee mamma! Så säger ju Viktor och han är ingen bebis! (Viktor är den största grabben på hela Algots dagisavdelning. Minst 5 år, typ.)

Kan förresten tipsa om den här fisksoppan som det fanns recept till i senaste numret av Coop-tidningen Mersmak.
Vi gjorde den (med rätt många av originalingredienserna) ikväll och den var verkligen supergod!




Foto: Coop Mersmak


Seljanka - Rysk laxsoppa
4 portioner
ca 45 minuter
Ingredienser
2-3 msk rapsolja
2 gula lökar, hackade
2 morötter, i tärningar
1 palsternacka, i tärningar
200 g saltgurka, i tärningar
1 msk tomatpuré
1 lagerblad
4-5 svartpepparkorn
2 fiskbuljongtärningar
1 liter vatten
10 gröna oliver
10 svarta oliver
3 msk kapris med spad
400-500 g laxfilé, i tärningar
citronskivor
dill
crème fraiche
2-3 salladslökar, i tunna skivor
= Denna symbol visar att ingrediensen finns som ekologiskt alternativ

Tillagning
Värm oljan i en kastrull och fräs lök, morötter och palsternacka på medelstark värme ca 5 minuter. Tillsätt saltgurka, tomatpuré, lagerblad, pepparkorn och söndersmulade buljongtärningar. Fräs under omrörning 2-3 minuter.
Späd med hälften av vattnet, koka upp och sjud på ganska svag värme i 10 minuter. Tillsätt resten av vattnet, oliver, kapris och kaprisspad. Koka upp och tillsätt fisken. Sjud tills fisken precis är genomkokt, ca 5 minuter.
Servera med citronskivor, dill, crème fraiche och salladslök.

Att vandra i mörkret

...är en lätt sak.

Med pannlampor, reflexvästar och två tuffa grabbar.

Utan att ens veta att belöningen skulle bli Mariekex gav sig de här båda gossarna ut i den mörkaste skog vid halv femsnåret idag.

Jag är imponerad och stolt!

Värsta-bästa-aktivitetshelgen...

...är snart till ända.

Känner mig både trött och utvilad på en och samma gång.
Gott!

Här har ni schemat:

Lördag förmiddag: Algot, Måns och kusin Johannes ruschlar av sig i Ljungskileskolans gympasal där det är öppen hopp-skutt-å-lek för barn och föräldrar varje vecka vid denna tid (mellan 10.30 och 12.00, alltså!). Rekommenderas!

Lördag eftermiddag: Algot åker på kusinkalas och jag drar på tjej-aktivitetsfest i Trolhättan med 7,5 svettiga km löpning, tokroligt 80-tals-aerobicspass, gemensam matlagning i hemkunskapskök å fest med 23 partyglada brudar.

Söndag förmiddag: Trädgårdsröj (jag orkade faktist upp...!?)

Söndag eftermiddag: Algot är, för första gången, hembjuden till en "egen" kompis. Nämligen Leo ifrån Buslätt, som går på samma dagis. Som mamma får jag äran att följa med å bli bjuden på kaffe å kaka av hans trevliga mamma.

Söndag seneftermiddag: Husstädning med U. (sånt "ska" väl egentligen vara gjort före helgen men gud va gott å ha det gjort innan veckan drar igång!)

Nu kom U. med en rykande kvällskopp te.
Ska nog sluta med det här vansinnigt osociala bloggandet å slå mig ner i soffan med honom istället. Har ju knappt hunnit se honom i helgen.

En annan typ av fredasmys

Algot har slocknat,
Måns tömmer mycket energiskt en bordslåda,
Urban blev sen från Tyskland,
å jag bloggar.

Så kan en fredagskväll i familjen Wedbergs liv se ut hösten 2008.

Nej, ja e inte bitter (som Tony Rickardsson, alias Robert Gustafsson sa´)
Fast, sanningen å säga. Det är jag faktiskt inte. Snarare förbluffad, överraskad och förvånad.
Över att det blev så här, för mig med.
Över att det känns så bra
Och över at jag inte längtar någon annanstans.

Märkligt...det är just vad det är det.

Nej, ta mig tusan. Har inte den lille rackarn bajsat också. Ja, mer vardagsrealism än så här blir det väl knappast.

Om du inte gillar listor, sluta läs här!

Har inte så värst mycket att berätta om den här dagen. U. är på väg till Tyskland med jobbet och mor, som ska hjälpa oss med barnen i morgon, var snäll nog att komma hit redan ikväll. Så nu, när pojkarna somnat, fick hon rycka in som hårfrisörska å se till att jag fick en omgång toning i håret.

För den som gillar listor kommer här är en, som jag har smygsnott av uddevallabloggtjejen Tina.

Vill ni kolla in hennes blogg finns den på den här adressen: http://familjenochjag.blogspot.com/

Hur lång är du?- 167 cm, om jag inte krympt det sista
Vilken ögonfärg har du?- Det står mixed colour i passet. Men jag skulle nog säga att de är grön-bruna
Vilken hårfärg har du?- "Mocka-nyans", sedan typ en timme tillbaka. Riktigt snyggt om jag får säga det själv.
Familj?-Man och två små tokgrabbar
Har du någon bil?- Japp, älskade "Guldägget" (en lejongul peugeot 307)
Musik du lyssnar på?- Gammal. Gärna Billie Holiday eller Nina Simone
Vem ringde dig senast?- Min käre U. som är på väg till Tyskland med jobbet
Var tror du att du befinner dig om tio år?- Förhoppningsvis här i Västerby
Vilka städer har du bott i? Hu, det har blivit en del flyttande...Trollhättan, Lilla Edet (knappast någon stad, men det var där jag växte upp), Karlstad, Göteborg, Brighton, Sundsvall, Malmberget, Falkenberg och Uddevalla
Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?-Typ 215 (till vilken nytta kan man allt undra när man ser mina lönebesked)
Vilket program läste du på gymnasiet?- Samhäll
Vilken är din favoritglass?- Alla smaker utom lakrits. Lakrits i glass, det funkar bara inte!
Kan du några andra språk än svenska?- Engelska och tyska (drömmer om att lära mig italienska för att det är så fasligt vackert)
Har du någonsin åkt ambulans?- Nej, gudskelov!
Har du fått fortkörningsböter någon gång?- Nähepp
Favorit drink?- Ja, den tiden känns ju som den är helt förbi. Men Currant Russian, om den nu finns kvar i bardiskarna.
Hur gör du för att lufta din ilska?- Det har hänt att en purjolök har slagits i slamsor, men för det mesta försöker jag andas lugnt och tala långsamt.
Vad är du rädd för?- Att det ska hända mina nära och kära något hemskt
Hur många år har du jobbat på ditt nuvarande jobb?- 7 och halvt. Oj, vad det har gått fort!
Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?- Falskhet och småaktighet
Hur många tatueringar har du?- Ingen. Hade en tanke om det i min ungdoms dagar. Nu är jag rätt tacksam att jag var för feg.
Vad ska du göra idag?- Ja, jag borde ha gått å lagt mig för länge sedan.

Nu skickar jag den här listan vidare till bloggarna Magdalena http://magdalenarydberg.blogspot.com/ och Annika http://annikastroberg.blogspot.com/ och hoppas att de nappar på utmaningen och fyller var sin likadan.

Den rätta knycken

Är det inte bara Tjorven på Saltkråkan som har.
Med ett enkelt handgrepp har jag just fixat vår demolerade kamera.
Efter att ha trillat i backen hade den ett snett objektiv och slutat fungera.
Frågade foto-Lasse här på jobbet vad jag skulle ta mig till. Kassera eller knyck till blev rådet. För att skicka in den på lagning trodde han inte var ekonomiskt försvarbart.
Sagt å gjort, en knyck fick det bli å nu funkar kameran perfekt.

Det enda jag grunnar på nu är om jag ska säga som det är till U. Det var ju faktiskt han som orsakade skadan, möjligen med lite inblandning våra båda vildar.
Skulle ju kunna hävda att jag lämnat in den och att det blev fasligt dyrt. Har sett att de har ett par ascola motorcykelboots på Hamburgsunds skor...

Stolt mor med omdisponerad kropp

Klockan är snart tio och jag har just blivit "avlöst" (U. har äntligen kommit hem).
Har faktiskt förvånansvärt bra idag. Månsas snuva å småtrist höstrusk, till trots.

Algot har haft en av sina femtimmars dagar på dagis, så medan Måns njöt av att ostört få leka med alla storebrors tuffa leksaker passade jag på att röja i min garderob.
En positiv följd av att ha blivit förälder är att jag fått något lättare att skiljas från en massa gammalt bråte.
Och innan jag var klar hade jag faktiskt fyllt pappkassar, modell större, med byxor, tröjor och skor som jag knappast kommer sakna det allra minsta.

Det är allt bra märkligt vad det här med barnafödande kan göra med en kropp. Även om jag faktiskt är tillbaka på matchvikt (Läs: vad jag vägde före Måns å Algot), så är det tji att komma in i sina gamla jeans. Det verkar som som kilona omplacerar sig lite som de själva vill, för inte är som jag vill i varje fall...

Innan Algot skulle hämtas hann vi med ett besök på BVC. Måns skulle kontrolleras av en doktor och både han och jag fick godkänt.
Vet inte varför, men min känsla inför de där besöken är ungefär som när man ska till bilbesiktningen eller tandläkaren. En myndig person, som sitter inne med både makt och kunskap, ska kolla om man skött sin uppgift. Det vill säga rostskyddsbehandlat sin bil, använt tandtråd eller, som i det här fallet, matat och tvättat sin telning ordentligt.
Men, som sagt vi fick godkänt. Med sina nio kilo ansågs han, enligt doktorn, inte längre vara riktigt så "slank" som tidigare, då han nosat på de nedre kurvorna i viktdiagrammet.
Det tolkar jag som högsta betyg i matning!! Vilket gör mig till en mäkta stolt mor.

Varde ljus

Man kan verkligen undra varför en del flyttar ut på landet.
Jag menar, om man tycker att mörkret är så besvärligt att man måste sätta upp tio lyktsstolpar längs infarten till huset.
Och sen, till på köpet, låter dem brinna dagen lång. I dessa klimat-katastrof-tider.
Att just jag undrar beror på att vi råkar ha en sån granne.
Som alltså har flyttat ut på landet, men tagit stadsbelysningen med sig.
Och de är inte ensamma. På ett annat nybyggt hus, alldeles här i närheten, har de investerat i fasadbelysning. Jo, det är sant! Varje kväll tänds de lampor strax under takets överhäng. Lampor som lyser upp husets panelklädda väggar, och gör att huset liksom svävar i ett hav av ljus där ute i det becksvarta mörkret.
Jag begriper ingenting. Varför? Är de rädda för tomtar å troll, måntro?

Det enda jag är rädd för just nu är att bli förkyld. För lagom till att U. började bli bra från sin snuva, vaknade stackars Måns med rinnande näsa i morse.

Men, efter att ha varit inne med honom och Algot ända till klockan två fick jag fullständig spatt och tog med dem på en tur ner till stranden. Algot tog sparkcykeln, Måns satt väl inbäddad och havet röt.
Tror vår lilla båt var mycket nöjd med att ligga tryggt på land under sin pressening.

Så nöjd, så trött

Nöjd med att få komma hem till ett nystädat hem med rykande färsk kantarellrisotto på köksbordet.
Nöjd med helgens jobb.
Och nöjd med att nu vara ledig i två dagar.

Trött efter jobbdagar.
Trött på novembermörkret,

Och trött på att vara så förbenat trött.

Från bohusjullar till Irak

Bohusjullar, ridlekis å dammiga arkiv...en jobbhelg på Bohusläningen kan verkligen bjuda på variation. Har just skrivit färdigt mina artiklar och polisnotiser och tagit mig en kopp kaffe (vilken i ordningen vet jag inte...) Nu blir det äntligen tid till att skriva färdigt en intervju som jag gjorde för en och en halv vecka sedan. Arbetsrubriken är "Irak idag" och intervjun är gjord med en irakisk man som flytt till Sverige, men som reste tillbaka till sitt hemland i våras. Hans berättelse om människornas situation i ett land "som simmar på olja" var fruktansvärd, gripande och intressant. Nu är det upp till mig att ge hans historia rättvisa. En sann utmaning!

Hemma verkar det gå skapligt, trots att det regnar och stackars U. fortfarande låter som han pratar i en burk på grund av snuvan. Slog en signal hem, Algot svara, han lekte med "ekorrarrarrna" och undrade när jag skulle komma hem. Stor värme i hjärtat!

Äppelskruttsförklaring

I förra inlägget nämnde jag att min gode far råkat peta in en äppelskrutt i örat. Nu undrar någon (typ vännen Annika i Solna) hur detta gick till och svaret kommer här.
Jo, man skulle väl kunna säga att pappa är en riktig föregångare när det gäller återvinning. När han äter äpplen åker hela kärnhuset med och det enda som brukar bli kvar är den lilla äppelupphängningspinnen. Då tar han helt sonika den å använder till att rengöra örat med!!!??
Ja, jag säger då det, man har allt att brås på.
Just den här gången var hela familjen på seglingssemester. Vi hade tagit oss ända (!) till Hunnebo när pappa råka peta en äppelpinne så långt in i örat att den vägrade komma ut igen. Så det blev till att vänta till måndag förmiddag, få en tid hos distriktssköterskan, som med en stor vattenfylld spruta blåste rent. Ut flög både det ena å det andra, bland annat den inte så lilla skruttpinnen.
Så kan det gå, när pappa Olle käkar äpplen!

Äppelskruttar å vax

Det finns egenskaper som man gärna vill att ens barn ska ärva från släktens tidigare generationer och så finns det de som de gärna kunde få slippa.
Ett exempel på det senare är min släkts förmåga att överproducera öronvax. Men liksom morfar å farfars farfars far verkar det som både Algot å Måns är ena riktiga hejare på just det gebitet.
Till å med öronläkaren, som nog borde ha sett både det ena å det andra i den vägen, verkade faktiskt uppriktigt imponerad av omfånget vax i våra små grabbars hörselgångar. Han fick använda både tops å dammsugare för att få dom rena.
Algot var så duktig att han gick därifrån med hela 3 (!!?) presenter. Då var det värre med Måns, som blev fullständigt skogstokig när vi höll hans lilla huvud stilla.



Vi fick även veta att Algot har en körtel i näsan som "vi ska hålla lite koll på". Det vill säga, återkomma till samma doktor i januari för att se om den tycks växa bort av sig själv eller måste hjälpas på traven. Skönt att få en förklaring till varför den lille kraken snarkar som en skogshuggare och tycks ha lite svårt att få luft ibland.

På jobbet gick det så bra att jag, för ovanlighetens skull, kände mig fullständigt nöjd å belåten när stängde av datorn å gick hem. Gott så!

Nu släcker Måns ljuset, så det är nog dags att koja!


Lite vaxfakta:

Öronvaxet, eller cerumen som det betydligt mer välklingande latinska namnet lyder, har skyddande, renande och bakteriedödande egenskaper. Det är inget vax i egentlig bemärkelse utan en vattenlöslig sekretblandning från hörselgångens svett- och talgkörtlar, mixad med döda hår- och hudceller. (Nice, inte sant!!?)
Eventuellt överskott förs ut automatiskt tillsammans med smuts, damm och andra partiklar, så petande är bara av ondo.

Eller som min kloke far alltid säger: Det minsta man ska peta sig i örat med, det är armbågen.
(Kan tilläggas att samme man som fick söka akut vård när han lyckats peta in en äppelskrutt i örat. Det är sant, jag var med!!)

Ge mig mer jul...

Är det barnen, åldern eller den allmänna världskrisen?
Ja, jag vet inte, men nåt är det som gör att jag plötsligt börjat längta efter julen.
Kan inte dra mig till minnes att jag gjort det på en herrans massa år. Inte sen jag var riktigt liten tror jag. I vart fall har de senaste årens jular gått mig ganska obemärkt förbi. Har varken pyntat, syltat eller rimmat nåt vidare.
Men nu kommer jag på mig själv med att gå snegla på de röda små tomtarna som redan åkt fram i butikerna, kolla in recepten på inlagd sill och jag igår köpte jag faktiskt en rulle med julklappspapper.
Med tanke på att det bara är första veckan i november kan man ju undra hur det här ska sluta.

Lite dagsfärsk statistik:
Antal sjuka barn: 0
Antal sjuka äkta män: 1 (som är mycket mycket ömklig)
Antal minuter det tog att flytta bilbarnstolar mellan våra bilar: Minst 35
Antal meter jag sprang mellan 06.45 och 07.15 i morse: 4173
Antal kaffekoppar: 5 och en halv (inte undra på att jag sitter här och är helt stirrig)
Antal gånger jag hört namnet Obama idag: Oräkneliga

Vårkänslor?

Fick jag idag när jag planterade ljung, murgröna å annat novemberlämpligt i fina byttor å ställde på furstukvisten. Inte för att just de växterna har så mycket med våren att göra, men för att det brukar vara vår när jag påtar i jorden.
Fint blev det i varje fall. Och om det inte varit så att vår kamera åkt i golvet å fått ett skevt objektiv så kunde jag ha förevigat det hela å visat bilderna här.
Nu får ni använda fantasin.
God natt, nu ska jag krypa ner under våra vintertäcken. Säsongspremiär!

Mammaskuld å gamla stubbar

Sicka duktiga pojkar jag har! Följde, utan minsta knot, med mig ut i skogen på en strapatsrik tur.

Vi hitta inga troll, men väl en mystisk stubbe...

På förmiddan kom fotografjobbarkompisen Per på besök. Han hade med sig både frallor å wienerbröd. Mycket väluppfostrat å snällt!

I kväll har jag varit på föräldramöte på Algots förskola. Lyckades undvika att bli invald i föräldrarådet. Det var, hör och häpna, fler som anmälde sig än det var plats till. Tänk, vilka engagerade föräldrar!

Dagens oväntade:
- Antalet handlande på Ica Maxi mellan klockan 21 och 22 på en måndag kväll. Helt otroligt att det finns så många (inklusive jag) som tycker att det är okej att storhandla denna sena timme.

Dagens intressantaste:
- Min å U:s diskussion kring det här med mammornas eviga skuldkänslor. Han hade hört någon kvinna på radion som ondgjorde sig över att det ansågs mycket värre om en mamma tog ett mobilsamtal när hon kommit till dagis för att hämta sitt barn, än om en pappa gjorde detsamma. U. trodde inte att det var så, utan menade att det hela satt i mammans huve. Han kanske har rätt...men varför sitter det sånt i hennes huve, kan man ju undra.

Dagens bästa:
Att Algots feber försvann lika snabbt som den dök upp. Låg på en madrass i hans rum i natt å erbjöd honom vatten så fort han vakna till. Han var het som en kamin och hjärtat slog så snabbt så snabbt. Men i morse hade han 37,1 och var "fit for fight" igen. Gott!

Mamma, var växer korvarna?

Undrade Algot efter att just ha satt i sig en varmkorv till middag.
Hmmm...vad skulle jag svara?
Är det rimligt för en treåring att begripa att en stackars gris har fått sätta livet till för att vi ska få korv på bordet? Och hur skulle jag säga? "Jo, ser du, det var någon som dödade en gris och gjorde korv av honom".
Vi har ju liksom inte pratat om det här med liv och död med Algot ännu.
Borde vi det? Hann jag tänka. Är det vårt moderna liv, med storhandling på Willys, som gör att jag inte vet vad jag ska svara min son när han frågar var maten kommer ifrån.
"De växer inte på trän, som äpplen, utan de kommer från grisen...", började jag, men blev strax avbruten av U. som obehindrat svarade att korvarna kommer från "Grisland" och så var det inte mer med det.
Algot var nöjd med svaret och åt snällt upp sitt hemgjorda potatismos. Synd att han inte fråga var den kom ifrån. Det hade jag lätt kunnat svara på.

En annan klurighet just nu familjens hälsostatus.
Måns har varit riktigt arg och ledsen två nätter i rad? Tänder? Snuva? Öroninflammation? Eller bara allmänt förbannad? Vi har verkligen ingen aning.
Och när det gäller Algot började vi ana oråd när han inte ville äta upp sin pannkaka till lunch. Visade sig att han hade 39,3, så det fick bli marsch i säng för honom.
U. knaprar Enchinaforce och hoppas att den onda halsen ska försvinna.
Själv mår jag, peppar, peppar, riktigt bra!
Så bra att jag drog igång värsta storkoket här i eftermiddas. Gjorde en rejäl vegetarisk lasagne och lunchportioner till Måns. De närmaste dagarna kommer det stå potatismos med lax, couscous med kyckling å grönsaker på hans meny. Hoppas bara att han inte vill veta var den lilla kyllingen kommmer ifrån...

PS. Den tjusiga hushållsassistenten har jag efter farmor. Den går faktiskt även att göra korv med. Kanske något för familjen Wedberg att praktisera inför julen. Kan kungen å drottningen, så kan väl vi...