Sjukdomsbild och årssummering

Sjukdomarna fortsätter att gäcka oss.
Just som U. återhämtat sig insjukna Algot i feber och i natt råka den stackarn ut för en kräkattack.
I morse verkade han bättre, men på eftermiddan kom febern tillbaka och nu har han fått skällande hosta också.
Några fler kräkningar har det i varje fall inte blivit...från hans sida.
Då var det värre med Måns, som blev lika förvånad som jag när han kasta upp hela lunchen i eftermiddas.
Men, om det är något som barn är bra på så är det att hantera lite magsjuka. För så fort magen var tömd var han lika pigg och glad igen. Och nu har han faktiskt fått behålla gröten och sover sött.

Inser förstås att det är allt för tidigt att ropa hej, men nog vore det alldeles förträffligt om vi klara av årets vinterkräk så här lättvindigt.

Morgondagens nyårskalas här hos oss har vi förstås fått avstyra. Så morgondagen ska enbart ägnas åt rekreation. Förhoppningsvis är vi i skick att laga till något gott åt oss själva i varje fall.

Ja, år 2008 års jul och nyår blev inget att ringa hem om precis. Men det tar jag faktiskt med ro. För sjukdomarna till trots, njuter jag mest av att vi får tid tillsammans. Sen är det förstås en skänk från ovan att U. är tillbaka på banan och kan rycka in när lakan ska bytas och pannor ska baddas.

Hitta den här listan på Annikas ditt och datt blogg och följer hennes uppmaning om att summera 2008.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag gifte mig.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Skulle inte tro det, eftersom jag inte kan komma på ett enda av dem.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
2008 var rena babyboomen. Vännerna Annika och Per fick en liten Elvis-Lukas, Farbror Tommy och Cia fick lille Norton, kusin Alex blev pappa till Malte och kusin Cilla fick och också en liten grabb, jobbarkompisen Ingela fick en son och vännen Maria fixa en lillebror till Dorotea.
4. Dog någon som stod dig nära?
Gamla faster Zara.
5.Vilka länder besökte du?
Inget annat än fosterlandet.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Mer tid med Herr U.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
8 januari och 7 juni.
8. Vad var din största framgång 2008?
Framgång och framgång...Men att ha blivit mor för andra gången och fru Wedberg kan man väl inte beteckna annat än framgångar??
9. Största misstaget?
Tror faktiskt inte att jag gjort någon riktig tavla i år.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, jag har faktiskt varit väldigt frisk. Tack och lov!
11. Bästa köpet?
En manchestertunika från Indiska.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Blöjor och mat, känns det som.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, mina barn flera gånger varje dag.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Bara en herrans massa signaturer från Bolibompa. Typ "Mu, bä, dubbelkvack dubbelkvack..."
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det har varit ett omtumlande år.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat mina vänner.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget, jag bara önskar att dygnet haft fler timmar.
18. Hur tillbringar du julen?
Med barn, bror och föräldrar samt bitivis en man med feberfrossa.
19. Blev du kär i år?
Ja, faktiskt! Giftermål efter sju år gjorde mig riktigt nykär.
20. Favoritprogram på TV?
Jag får väl erkänna att jag helst inte ville missa höstens töntserie "Livet i Fagervik".
21. Bästa boken du läste i år?
Flyga drake.
22. Största musikaliska upptäckten?
Hur lätt det är att lyssna på musik på nätet utan att göra något olagligt.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Minns inte vad jag önskade mig, men jag fick en jättebra huvjacka av U. som jag använt i princip varje dag sedan dess.
25. Något du önskade dig men inte fick?
Se ovan.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jobbade och blev uppvaktad.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer tid.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Förvirrad mamma.
29. Vad fick dig att må bra?
Joggingrundorna.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
31. Vad saknade du?
Stundtals fotfästet.
32. De bästa nya människorna du träffade?
Sonen Måns, som såg dagens ljus den åttonde januari och en handfull intressanta personer som jag haft förmånen att intervjua genom jobbet.

Jag är övertygad: Tomten finns!

I lördags knalla ju Algot och jag långt in i skogen för att posta hans och Måns önskelista till tomten.
Vi gömde brevet i en mossig stubbe.
I dag hittade jag samma kuvert i vår brevlåda!!!
Men istället för grabbarnas önskelista fanns det här meddelandet i:



"Algot och Måns! Kom paketen fram? Lägg ert svar i den mystiska stubben. MVH Tomten"

Ringde Algot, som just nu befinner sig hos sin farmor och farfar, för att berätta. Men till skillnad från mig verkade han inte det minsta förvånad. Det verkade som om han kallt räknat med att tomten skulle höra av sig.

Hur som helst, jag kan knappt bärga mig tills han kommer hem så att vi kan fortsätta vår korrespondens med vår spännande tomtevän.

Älskade jobb!

Efter en julhelg i "ensamma-mamman-land" pga febersjukman var det rena fröjden att komma till en fullständigt tyst och stilla redaktion i morse.
U. som nu är återställd, sitter just nu i bilen på väg mot Värmland, så i kväll blir jag allena.
Lycka!

Plus och minus

Dagens plus:
- Att U. är tillbaka! Febern i borta och ikväll slog han mig tre gånger i luffarschack!
- Den snygga och billiga klänningen jag hitta på dagens kaosartade mellandagsrea.
- Algots oandade talang för bergsklättring i mörker.

Dagens minus:
- Det absurda antalet människor och bilar på Torp, denna mellandagsreadag.
- Våra barns beteende om de inte får komma ut och bli "rastade" minst en gång per dag. Uttrycket "klättra på väggarna" är bara förnamnet.
(Därav Agges mörkerklättring vid femsnåret idag. Fick ge honom något att bita i efter att både jag och U. höll på att bli tokiga av hans överskottsenergi. Pannlampor och reflexvästar på, och sedan gav vi oss i kast med den brantaste bergvägg vi kunde hitta. Kom hem trötta och lyckliga. Efter badkarsplask med lillebror och med lite vällning i magen somna han sött i fåtöljen.)
- Första delen av SVT:s dramatisering om Selma Lagerlöf. Såg fram emot ett försök att skildra människan bakom alla älskade böcker. Men fick se ett helt författarliv minimeras till, vad jag förstår, rätt lösa antaganden om olyckliga kärleksrelationer. Hoppas att del två blir bättre.


Hallen i Västerby, Annadag jul, 17.58

Så bidde det med den julen...

Efter att U. vaknade med feber i tisdags morse och febern sen skenade iväg till 40,1 grader fick vi snällt stanna hemma från Värmlandsresan.

Han har varit riktigt risig, stackarn! Och den här gången kan jag inte säga att han överdriver eller simulerar. För när en vuxen karl ligger och huttrar framför en glödhet kamin trots att han har både långkallingar, dubbla fleecetröjor och en yllefilt på sig, då förstår även jag att det är allvar.

Nu verkar det äntligen som om febern kan vara på väg neråt.

Men för att återgå till julfirandet så satt vi här på julaftons morgon, med ett kylskåp som ekade och ingen julgran...

Som tur var har jag en bror som förbarmade sig över mig och barnen, så lagom till Kalle Anka satte vi oss i bilen och for till Velanda utanför Trollhättan. Där blev det tomtebesök, julklappar, kusinbus och massor av god julmat som svägerskan Marika fixat.

Trist förstås att U. fick ligga hemma. Men det kommer ju fler jular.

Idag tog Algot och jag en tur ner till stranden. Havet som en spegel, rimfrost i ljungen och sol som värmde mot sjöbodsväggen. Nu går vi mot ljusare tider!

Packa, pappas kappsäck

Imorgon bär det av mot Värmland.
Har just tvättat igenom alla kläder vi kan tänkas behöva, kollat så det finns blöjor, välling och gröt att ta med och plockat fram babyresesängen.
Börjar så smått få rutin på hur man ska lägga upp några dagars tripp med två småkids. Det är ju en viss skillnad mot att bara packa för ett par vuxna. Ändå får jag alltid något av en chock när jag ser hur mycket prylar vi slutligen försöker baxa in i bilen. Och det blir nu inte mindre i juletid. För även om vi inte skulle ha några klappar till de vuxna i år så blev det en hel del till de små.
Sen undrar jag om det är genetiskt betingat att kvinnor tänker och packar medan män kånkar och bär? I vår familj är det i varje fall jag som veckovis i förväg tänker på vad vi ska ha med och hur det ska paketeras. Mr U. däremot, han tycks liksom bekymmerslöst, komma på, att vi ska ut och åka någon timme innan det bär av. Då kastar han snabbt ner sina prylar i en stor sportbag och undrar "...om det är något mer som ska med". Och som regel är det ju inte det eftersom jag redan har packat varenda tvättlapp och napp i väskor och ställt i hallen. "Nej, men du kan gärna bära ut de där väskorna i bilen", säger jag.
Jag säger inte att det är hans fel. För jag får nog erkänna att jag har vansinnigt svårt att släppa kontrollen över packningsproceduren.
Men, jag kan samtidigt konstatera att jag känner igen mönstret. Inte bara från min mor utan även från andra kvinnor i min närhet.

Frågan är:
- Ska man göra något åt det och i så fall vad?

Jädra skolfoton...

...gick just igenom en dåligtsamveteshög med papper och hitta ett inbetalningskort till en skolkatalog som vi borde ha pröjsat för ungefär en månad sen.
Är jag ensam om att tycka att systemet med skolfoton är helt hopplöst. Jag menar, vad gör man med 30 kompisbilder på en liten 3-åring som ser gråtfärdig ut?
Jo, man försöker komma ihåg att skicka tillbaka dem i tid!
Men så kommer det gruppfoton och skolkataloger också och någonstans på vägen tycker man att man redan har fixat det där och så glömmer man att betala in.
Ja, ni hör vilka svepskäl jag har...

Nu ska jag fixa lite lunch innan jag ska iväg till frissan och försöka bli lite julfin.
Kan ni tänka er...

Mys-pys på lille-lill-julafton

I förmiddas tog Algot och jag en tur till skogen för att posta pojkarnas önskelista till tomten. Brevlådan var den här mossiga stubben:

Och kan ni tänka er, i eftermiddags låg det en hel hög med paket bakom soffan!

Mormor och morfar hade turen att vara på plats just då och tomten hade visst lämnat paket till dem också...

I övrigt kan jag meddela att...

...jag lyckats göra min godaste blåbärspaj hittills idag. Mmmmm!

...att andra Arn-filmen, Riket vid vägens slut, tyvärr var något av en kalkon.

...senaste Batman-filmen, Batman The Dark Knight, inte heller var någon höjdare. Och så var det sorgligt att se filmen och samtidigt veta att Heath Ledger, som spelar Jokern, inte lever längre.

Opp, Amaryllis!

Vakna min lilla!
Vädret är stilla, luften sval.
Regnbågen prålar, med sina strålar randiga målar skog och dal.
Amaryllis, låt mig utan våda i Neptuni famn dig frid bebåda!
Sömnens gud får icke mera råda i dina ögon, i suckar och tal!

Som Bellman och farmor sa.

I dag kan jag konstatera att:
- Skolpolitiker aldrig upphör att överraska
- Det går att få två små pojkar att sova sött redan klockan halv nio
- Att det är rätt skönt att få en kväll för sig själv


Algots söta tomtetös från julen 2007


Underbart skägg, eller hur?

Det visste du inte om Forshällaskogen

Igår, när jag hämta Algot på dagis berätta en av fröknarna att de varit i skogen och klätt en gran. Men istället för glaskulor och glitter hade de pyntat med knäckebröd, talgbollar och riktiga äpplen. Tanken var att även djuren i Forshällaskogen skulle få en fröjdefull jul.
På vägen hem fråga jag Algot vilka djur han trodde skulle komma till granen.
Efter en stunds tvekan kom svaret:
- Kanske, kanske en apa.
- Ja, jo, sa jag och undrade om det inte kunde dyka upp några andra djurvänner.
Han tvekade igen.
- Kanske, kanske en apa till.
- Ja, men tror du inte att det kommer något annat djur. Kanske något större, sa jag som hade rådjur och älgar i åtanke.
- Jo, det kanske, kanske kommer en SAURIE!!

(En saurie på Algotspråk är inget annat än en förhistorisk dinosaurie. Red. anm.)

Stolta tomteföräldrar

Ikväll var det lussefirande på Agges dagis. Med fjolårets upplevelse i minnet hade nog varken jag eller U. så stora förhoppningar om att det skulle bli en lyckad tillställning. Då kom Algot in med något plågat och så fort han fick syn på oss i publiken började han storgråta.

Visst var han lite fundersam idag med. På alla märkliga utstyrslar barnen och fröknarna hade på sig. Och visst undrade han varför det samlats säkert hundra påpälsade föräldrar och syskon på den mörka gården, när förskolan borde ha varit stängd för länge sedan.

Men, han protesterade inte när jag sa att jag skulle gå ställa mig hos pappa och Måns. Och han vinkade faktiskt ganska glatt tillbaka när han stod där bland de styft 30 luciorna, enstaka stjärngossarna och bruna pepparkaksgubbarna.

Men gladast var han nog trots allt för guldchokladpengen som pappa trolla fram när det var dags att åka hem.

Annars har dagen gått åt till:
- hårklippning (Algot såg verkligen ut som ett mods)
- klädtvättning (helt otroligt hur många pyjamasar det går åt i det här hushållet)
- blöjbytning (idag tror jag minsann att SM i bajsning gick av stapeln i Västerby)
- blomvattning (vad gör man med pelargonier så här års om man inte vill klippa ner dem helt?)
- skogsvandring (Algot har blivit en riktig liten skogsmulle)
- julkortspyssling (rena terapin, trot eller ej)
- tobleroneätning (förrädiskt att ha 2 kg vinstchoklad hemma)

Fick dessutom veta att domen jag väntar på inte kommer på onsdag som utlovat. Den dröjer ända till den 28 januari. Fan tro´t!

Nattelinatt!

Mamma på vift

Puh! Har just skrivit adresser på säkert 30 kuvert.
Varje år tänker jag att jag ska låta bli att skicka julkort. Och varje år sitter jag där och kan inte låta bli. Som gammal inbiten brevskrivare (hade säkert 12 brevvänner under tonåren) går jag igång ordentligt så här års. Vet faktiskt inte om mottagarna uppskattar det hela lika mycket som jag. (Några 30 kort brukar det ju inte dimpa ner i vår brevlåda). Men det spelar liksom ingen roll. Jag älskar hela grejen med papper, penna, kuvert och brevlådor. Så, julkorten får bli något slags ersättning för alla brev jag inte skickar resten av året.

Men, nu borde jag gå och knyta mig. Är faktiskt fortfarande lite trött efter gårdagen, då jag och vännen Sofia möttes i Göteborg och hade en riktig heldag. Kom hem med en herrans massa julklappar, mätt och belåten på indisk mat och ett antal latte samt en enorm toblerone från chokladhjulet på Lisebergs julmarknad. Snacka om poppis morsa, som kom hem med en sån under armen.

Passade på att slå in och gömma paketen när U. var och bada med Algot idag och Måns sov.
Blir nästan orolig för hur välplanerad jag är den här julen!?
Nåja, det är över en vecka kvar, så mycket kan ju hända än...

Tredje advent

Och så en dagens...

Dagens humör: Gott
Dagens mående: Fint
Dagens frisyr: Nytvättat
Dagens klädsel: Jeans och indiska-tunika
Dagens planer: Inga fler idag
Dagens längtan: Ingen särskild faktiskt
Dagens pryl: Pannlampa
Dagens inköp: Ett julhjärta och en halmstjärna till halva priset
Dagens gjort: Morgonjoggat, jobbat och umgåtts med mor
Dagens låt: Little less conversation med Presley
Dagens tid: 23.15
Dagens rätt: Varma mackor med getost, rosmarin och honung
Dagens läsning: Bohusläningen, TT/ELA, Uddevallaren och tidning Paddling
Dagens uppmaning: "Gå å lägg dig människa!"

Kväll i vårt hus

Sömnigt framsteg

Verkar som vi lyckats styra in Måns på rätt sovspår.
De senaste dagarna har han bara tagit en långlur på dan vilket fått till följd att han törnat in strax efter storebror vid halv nio på kvällen.
Förändringen innebär en del trötthetsgnäll kring fyra-fem-snåret på eftermiddan. Men det är det värt, med tanke på de lugna kvällar och nätter vi får istället.

Tänk, han börjar bli stor han med!

Idag titta solen in genom fönstret...



Jag hade fullt upp med att göra rent akvariet, medan Algot var på dagis och Månsa sov. Men hann i varje fall ut en liten stund. Taklöken och ljungen tycktes trivas i decemberdiset.

Nöjd och belåten

Måns har börjat prata!
Eller rättare...han säger något som liknar:
"tack, tack", "titta, dä" och "mam mam".

Dagen har varit bra. Riktigt bra till och med.
- Måns fick sina två sista doser pencillin och verkar helt återställd efter öroninflammationen.
- Båda grabbarna har varit på gott och humör och ätit bra. (Mmm, sa Algot och mumsade sig pappas laxrätt från igår.)
- Medan Måns sov fixade jag och Algot lite julgott för fåglarna. Satte granris under fågelbordet och hängde upp kokosnötter och talgbollar i träna.
- Tog en långtur i skogen med Måns på ryggen och Algot i täten. Blött och gôtt!
- Löprunda på kvällskvisten - Månklart.
- Mellan åtta och halv nio slocknade de små grynen.
- Titta på mys-pys-serien "Livet i Fagervik" och la ner två par gardiner. Nu är det julfint i ett rum till.

Denna dag - En stor dag

Algot har lärt sig cykla!
Jo, det är sant. I dag gav han sig iväg utan stödhjul.
Jag såg det inte själv för jag var på jobbet. Men en stolt son och om möjligt ännu stoltare pappa ringde och berätta.
Tour de France nästa?

Jobbhelgen har ägnats åt julmarknad, julvernissage, julsång och julspik i lutfisk (!?). Det är inte utan att man blir lite mätt på jul, trots att det bara är den sjunde december.

Nåt annat jag är mätt på just nu är ostbågar. Kröp upp i soffan för att titta på en lånad romantisk snyftare och hävde i mig den från igår överblivna halva påsen med detta lömska snacks.
Oj, oj. oj vad gott det var till en början och oj, oj vad illa jag mår nu...

Nej, nu måste jag nog gå och knyta mig. Skulle inte förvåna mig om det står en ivrig liten cyklist vid sängkanten sådär vid sextiden i morgon bitti.

Kalasbryderier

"Man får inte lämna små killar på kalas!"

Det var vad Algot kallt konstaterade vid gårdagens frukostbord.
Tydligen hade den lille rackaren snappat U:s och min konversation någon dag tidigare, när vi insåg att jag skulle jobba och Månsa var för sjuk att följa med på kalas. Vi sa väl nåt i stil med att "vi får väl se, det kanske funkar att vara med en stund och sedan, när han blivit varm i kläderna, avvika."

Hur som helst, med mormors hjälp kom han iväg på kalaset och det var en nöjd liten grabb som själv bad om att få gå och lägga sig igår kväll och som slog sömnrekord i morse. Antar att det är precis så trött man blir efter korv med bröd, fiskdamm, sätta knorr på gris, piratlek, glass, ballonger och godispåse...

Gråa hår

Såg en bild på mig själv, tagen för nästan exakt tre år sedan.
U. sa det jag tänkte: "Vad ung du såg ut!"
Bad honom inte utveckla det resonemanget...

Vågar knappt tro det, men det verkar som om pencillin-kuren redan har bitit på Måns. Efter andra dosen sitter han nu och jollrar i sin säng...
...eller nej, nu övergick jollret i något helt annat.

God natt!

Aj, aj, aj

jo visst var det öroninflammation.
I båda de små öronen.
Nu får vi hoppas att medikamenterna hjälper.
Redan innan nattens inbrott.

Öroninflammation och pippilotter

Stackars Måns och stackars oss.
I natt var ingen bra natt.
Öroninflammation?
Svaret kommer efter hans besök med U. på vårdcentralen.
Försöker pigga upp mig med pigga pippilotter.
Går sådär...

Inredningsblogg för en dag

Nu e de jul här i vårt hus...




Blev så inspirerad av de vackra bilderna på UnderbaraKlara-bloggen, med den här adressen http://www.folkbladet.nu/?cat=89 , att jag försökte föreviga adventsstämningen i Västerby.


Har just kommit till insikt om att vi inte ska ha någon gran i år. Med marodören Måns i familjen skulle det bara leda till bekymmer. Har redan fullt upp med att försöka förhindra blomkrukor, tavelramar och lampor att dundra i golvet. Igår lyckades han med bedriften att dra ner vår nya fina adventsljusstake (ja, jag gick faktist och köpte den på Clas Ohlson) i backen. Turligt nog klarade han sig ifrån att få den i huvudet. Men en av lamporna gick sönder och jag är tveksam till om den ska få komma upp något mer i år.

Låter det som vi resignerat för våra barns framfart?
Jo vars, det är väl bara att erkänna. En snart ettårig Monster-Måns är inte att leka med!

Men det finns fina stunder också. Eller vad sägs om den här...

Och så frågar folk hur man får dagarna att gå...

Några rader och bilder innan även jag kryper till kojs.

Måns har verkligen hamnat i "stora-riva-ut-allt-i-min-väg-fasen", det här var vad han hann åstadkomma medan Algot och jag åt frukost i morse:




Jag veeeet att det är så här ettåringar funkar och att säkerligen är ett viktigt steg i utvecklingen. Men, det tär på en skapligt pedant människa som mig när det ser ut så här var gång man vänder ryggen till. Och extra irriterande är det att han liksom inte verkar göra det för att det är särskilt kul. Det är mer som om han bara måste riva ut allt bara för att möjligheten finns.

Det enda som hjälper är att lämna huset och det gjorde vi efter lunch idag. Traskade grusvägen ner till vattnet, förbi den spännande röruppläggningsplatsen för vatten och avloppsledningen som ska dras här förbi i vår, bakom grevens hus, ner på den tångfyllda stranden, runt det branta berget och fika framför en rödmålad sjöbod.





Sen gick vi hem och medan jag laga korv-stroganoff var grabbarna faktiskt så här gulliga mot varann...