På hal is

Med lillebror insnöad hos mormor i Lilla Edet och mannen i huset nedbäddad med feber passade Algot och jag på att ta en tur till Fridhemshallen.

Fick isen för oss själva och efter några vingliga skär gick det riktigt bra, ...för oss båda.
Mindes plötsligt hur kul det är att åka skridskor.

Hur klasskompisen Malin Lintala och och jag, med våra Peggy-skrillor och benvärmare, övade på piruetter och baklängesåkning på den bottenfrusna dammen bakom Strömsskolan i Lilla Edet. Tror vi var där varenda frusen vinterdag hela mellanstadiet.

Så otroligt lyxigt att få åka i en uppvärmd hall på blank is. Gratis dessutom.
Sorgligt bara att det bara var vi där.

Förstår att de allra flesta potensiella åkare var i skolan. Men nog måste det väl finnas fler lediga och skridskosugna mammor/pappor och barn, än jag och Algot.

Vi har hur som helst inte gjort vår sista rova på den isen.



Algot i Fridhemhallen, Uddevalla

Dagen i siffror

Antal gånger jag, tillsammans med barn, mor, svåger och svågerbarn gått runt Strandön: 1
Antal personer som ringt angående min säljes-annons på gamla järnsängen med mässingsknoppar: 0
Antal fiskpinnar jag stekt: 4
Antal skottkärror löv jag lyckades kratta ihop innan jag blev galen på ungarna och fick gå in och koka gröt: 1
Antal koppar kaffe: 2 (varav den bästa i sol å lä på Strandön)
Antal sagoböcker jag läst: 3
Antal legohus jag inspekterat: 2
Antal gånger jag blivit så arg på mina barn att jag sagt saker de inte borde få höra: 2 (Jag tycker genuint illa om att försöka spänna fast mina två vildar till boys i bilbarnstolar)
Antal äpplepajer jag bakat: 1
Antal teveprogram jag sett: 2 (nyheterna och Robinson. Vet inte vicket som var värst. Tycker faktiskt inte det är kul att se vår stackare till Kung stå och stamma i rutan)
Antal blommor jag vattnat: Varenda en i huset
Antal minuter för sent jag nu går och lägger mig: Minst 75

Smärtfri skilsmässa, enligt Algot

Igår, just när jag skulle lämna förskolan, efter att ha fått en hejdåkram av Algot tog dagisfröken mig lite avsides.
Hon hade en personlig men viktig fråga.
Vår förstfödde hade nämligen vid flera tillfällen vitt å brett berättat att hans föräldrar numera hade var sitt boende och att han ibland sov och åt frukost hos pappa, som för övrigt hade byggt sig ett hus i Göteborg, och ibland gjorde detsamma hos mamma.
- Hur tycks han ta den här skilsmässan då? undrade jag.
- Oh, hur bra som helst. Han verkar må väldigt bra faktiskt, svarade fröken.

Ja, vad säger man.
Att det var ju en faslig tur att hans fantasi inte sträckte sig till inlevelse i hur ett skilsmässobarn verkligen kan känna sig.

För er som undrar.
Urban och jag är fortfarande gifta, bor ihop och har inga andra planer.
Tror inte ens att Ubbe har några tankar på att slå upp ett hus Göteborg...