Ljusglimtar

Två nytillskott i Algots ordlista:

Mormelad = Två goda ting blir ett, mormor och marmelad
Hundunge = Heter det kattunge så heter det förstås...

I övrigt,
...ett positivt besked som gör att även grabbarna och jag förhoppningsvis snart kan träffa den person som finns i våra tankar mest hela tiden.

Söndag kväll

Har jobbat hela helgen.
Ganska skönt, man hinner inte tänka på så mycket annat då.

Har aldrig varit nära en ung människa som drabbats så här tidigare.
Känns så vansinnigt fel och ofattbart.

Tänkte gå och lägga mig nu.
Algot sover i sitt tält i natt.
Att det är uppställt på mattan i hans rum tycktes spela mindre roll.
Minen när han fick krypa in och lägga sig där var obetalbar.

Sov gott alla människobarn.

Sorg

Det är barnens kusin som är svårt sjuk.
Hans tid är utmätt.
Jag tänker att jag vill skriva något om det.
Men när jag väl sätter mig blir det bara tomt.
Känns inte riktigt som jag har någon rätt att göra det.
Inte nu.

Mycket tankar i huvudet.
Mycket känslor.
Mycket rädsla.
Stor sorg.

Allt annat blir plötsligt så futtigt.
Men, idag hann jag med en lunch med fina vännen Sara.
Styrka, gav det.
Och, att ha ett jobb att gå till, med goda arbetskamrater.
Och, allra mest värmen i mannens och barnens kramar.

Men, så kommer tankarna tillbaka.
På han vars liv bara börjat.
Det är för jävligt.

Ord saknas

Just nu finns det inga ord som passar.
Jo, ett enda
Varför?

Livet

Just nu vill jag bara krama fast min familj i min famn.
Stoppa tiden och inte tänka på det som komma ska.
Just nu går tanken till den i vår närhet som just fått ett hemskt besked.
Snälla låt det gå bra.

Dripp dropp

I dagarna tre har näsorna droppat i kapp på både Måns och mig.
Men, nu tycks det ha vänt och i morgon är vi helt säkert fit for fight igen.
Just nu sover den lille gynnaren och snart ska vi hämta hem storebror från dagis.
Ska bli spännande att höra hur hans dag varit.
Tisdagar brukar innebära skogsutflykt för honom.
Nej, om man skulle ta sig en liten kaffeslurk till.

Tack och lov för dvd:n.... och Kalle Anka

I dag, efter dagis och jobb, var vi så trötta att det enda som funka var att parkera oss framför en nyinköpt Kalle Anka film.
Natten var helt galet jobbig, med två ungar som väckte varandra i omgångar.
Hoppas slippa sova, till hälften utanför sängramen med ungar högt och lågt i natt.

Helgrapport

Rackarns så fort den helgen gick!

Fast när jag tänker efter har vi faktiskt hunnit med en hel massa kul:

• Löprunda.
• Barngympa i Ljungskile på lördagsförmiddan.
• God sopplunch i Andekärr.
• Spännande skogspromenad i mörkret.
• Sällskapsspel (hade turen att få recensera nya Bilar-spelet. En riktig succé om man frågar Algot!)
• Finfin tur runt Strandön med kusin Norton med föräldrar.
• Och när Algot och Urban var på Bollkollen, laga jag riktigt lyckad thai-fiskgryta.
  
  Tommy, Cia, Urban, Måns, Norton och Algot på väg hem från Strandön.
  
  Nu laddar jag för en troligen ganska tuff vecka.
  Urban åker till Tyskland i morgon...
  
  Bäst att slagga.

Uppläxad att äldste sonen

Sitter här och är så där löjligt nöjd ,
som man bara kan bli om man just städat huset,
medan mannen är på ölprovning,
på Pripps gamla bryggerier i Göteborg
(jo, ja tackar ja...)

Men inte hade det varit möjligt,
om inte snälla mor kommit hit redan i eftermiddas.
Efter en promenad och lite kaffe
tog hon sig an de små medan jag gick loss med dammsugaren.
Och jag erkänner,
den här martyren trivs förträffligt med att kunna stoltsera med ett nystädat hem när ölprovaren behagar komma hem.

I övrigt gjorde lill-Agge mig fullständligt mållös idag.
Så här gick det till:
Efter en tur i det fria tyckte jag att vi skulle gå in.
För att få med mig killarna körde jag den vanliga:
"Vem-hinner-först-fram-till-trappan-leken"
Problemet var att Måns, för en gångs skull, kom fram först,
vilket förstås gjorde storebror så förbaskad att han gav lillebror en ordentlig knuff.

Som den rättskaffens moder jag är tog jag förstås Algot åt sidan och påbörjade mitt förmaningstal om att "man faktiskt måste lära sig att även andra kan vinna en tävling och att man inte får vara en dålig förlorare och ta till handgripligheter för det".

Eller, ja, riktigt så långt kom jag aldrig
för plötsligt höll Algot upp båda händerna och sa:
"Stopp, stopp, stopp, mamma!
Du kan bara säga att jag inte ska knuffas.
Det räcker!

Ut ur vuxengarderoben

En insikt slog mig idag.

Jag har en presentgarderob...
OCH jag önskar mig en digital termometer i julklapp!!

Mer vuxen än så blir man väl inte!?

Min mamma hade en presentgarderob när jag var liten.
Den fanns i tvättstugan och innehöll allt från pysselböcker och serietidningar till inslagna paket, ämnade för nästa barnkalas eller julafton.

Hur jag kom i besittning av min egen hemliga presentgömma vet jag inte.
Det måste ha kommit smyganade, utan att jag riktigt märkt det.

* En tigeranteckningsbok som jag förmodligen tänkt ge till Algot vid tillfälle.
* En begagnad pekbok med vilda djur som jag kanske kan muta Måns med när inget annat hjälper.
* Ett gäng ramar, med tillhörande passepartouter, som jag tänkt sätta bilder på ungarna i
* Och en massa annat smått och gott som jag inte tänker berätta om här
(det är ju snart jul ;0).

Kort sagt, en riktig presentgarderob för alla tillfällen.

Och sen har vi det här med termometern.
Av någon märklig anledning nöjer jag mig inte längre med att titta ut på vår kvicksilvertermometer utanför köksfönstret och konstatera hur många grader det är just för tillfället.
Nej, nu vill jag även ha koll på nattens lägsta temperatur.
Exakt vad jag ska göra med den informationen vet jag faktiskt inte.
Det bara känns som en intressant sak att veta.

Hu! Hur kunde det bli så här?

Mer än tusen ord...

...sägs det ju att en bild säger.

Och eftersom jag är alltför trött för att skriva nåt finurligt inlägg får det bli en bild från helgens trädgårdsstök istället.



Oktober blev verkligen ingen bloggaktiv månad för min del.
Får se om skrivarandan faller på nu när vi går in i mörka november.
Känns som livet lunkar på i en rätt behaglig stil just nu.
Kanske är det just det som gör att jag inte haft så mycket att skriva om.
Skriva av mig om.

Fast å andra sidan finns det ju nästan alltid något småkul att berätta om kidsen.
Som idag, när Algot å jag passade på att ta oss en liten eftermiddas fika i soffan medan Månsa sov sin skönhetssömn och Ubbe gett sig ut i trädgårn på dagens andra arbetspass.
Vi satt väl där å konverserade om ditten å datten när Algot plötsligt spände ögonen i mig och sa:
- Mamma, nu har vi ett samtal du och jag.

Ja, se där! Visst fanns det väl lite ork till att skriva ändå.
Och då har jag inte ens börjat berätta om mina planer på att vända mig till Plus-Sverker angående min Peugeotverkstad, följetången om vår vatten- och avloppsledning eller senaste nytt inom Uddevallas förskolevärld.

Nåväl, det får bli en annan dag, i ett annat blogg inlägg.
Det är ju en dag i morgon också!