Ur askan i...

...plurret.
Blev det får den handlingskraftige Måns, som lyckades få upp kaminluckan å ta sig en eller kanske två nävar aska. (OBS! Kaminen var iskall! Riktigt så oansvariga föräldrar var vi inte.)



Brorsan ville oxå vara med.



Å sen lukta de så gott som bara två små nytvagade gossar kan göra.
Mmmmmmm....

Spaningen med vetenskapliga belägg

Hörde på radion i morse att jag inte är ensam om att uppskatta vintertiden (eller normaltiden, som det väl egentligen heter). Tydligen har en grupp forskare kommit fram till att hjärtinfarkterna minskar veckan efter återgången till normaltid. Eller rättare, ökar markant nrä vi förlorar en timme på våren å går över till sommartid.

Interesting...

Varför blev man inte advokat?

Ja menar, att döma av hjältarna i teveserien "Oskyldigt dömd", som just avslutats på fyran, så måste det ju vara det coolaste å mest spännande man kan ta för sig. Om dessutom professorn på juridikkursen hette Persbrandt. Ja, då fattar ni väl själva.

Skulle vara kul å fråga nån i branschen hur det är i verkligheten. Fast nån sån känner jag inte, tror jag...

I övrigt har detta varit en rätt bra dag. Den där vintertidstimmen som vi "tjänade" i lördags natt gör gott för en morgontrött tidsoptimist som mig. Så här dagarna efter omställningen kommer jag titt som tätt på mig själv med tanken "ha, om det här hade varit igår så hade klockan redan varit nio på kvällen. Gud, va bra, där fick jag en timme till!"

Tidsförskjutningen blev extra uppenbar i morse när jag gav mig ut på joggingtur mellan Bodele å Lindesnäs. Eftersom solen redan gått upp behövde jag inte sätta strålkastarn på huvet. Den som lyst min väg andra mörka mornar i oktober.

En annan riktigt kul grej är att jag för första gången sen jag drog igång den här bloggen för sju månader sen har fått en kommentar från en läsare som jag inte råkar vara släkt, kompis eller arbetskamrat med. Trägen vinner...tänka sig.

Men de riktigt stora happeningarna de senaste dagarna är nog att:
1. Måns, igår, reste sig upp. Grabbade tag i gåstolens sarg å knatade iväg en två tre meter!
2. Algot å jag gick på strapatsrik upptäcksfärd häromdan, innefattande klättring, hagelskur, regnbåge och språng över forsande bäck bland annat.
3. min surdegstext om det beryktade Livspusslet på jobbet börjar ta form!

Sen kan jag tillägga att bror mins misstänkta blindtarmsinflammation lugna ner sig. Tack å lov!

Nu ska jag stoppa en strumpa med farmors gamla engelska nålar å fundera lite på vad hon hade tyckt å tänkt om allt det här.

Karl-Bertil å jag

Grejer att grunna på, en vanlig sketen torsdag:

Hur gör man för att...

... verkligen bara jobba 60 procent, när det är det man har betalt för?

... hinna träffa sin älskade bror, som till på köpet ligger på sjukan med misstänkt blindtarmsinflammation?

... vara där man är och ingen annanstans?

Tips välkomnas och belönas!

Nu viner det i knutarna i Västerby vill jag lova. Måns ligger å gnyr i sin spjälsäng. Har levt rövare fram till nu, men nu borde han törna in när som helst...tycker i varje fall mamma. Algot sussar sött sen åttatiden å U är ute med jobbet. Bowling.

Sitter faktiskt så funderar på om jag ska försöka skriva färdigt en jobbtext som borde varit klar för flera veckor sedan. Vet att det inte vore riktigt rätt, men jag förstår verkligen inte hur jag ska få tiden att gå ihop. Känner igen problemet så väl från sist gång jag försökte jobba deltid. Följden blir bara att jobben hopar sig och stressen kommer smygande.

Samtidigt är det ju så att man sällan känner sig så nöjd som när man fått slutföra det man föresatt sig.

Eller som Karl-Bertil Jonsson så klokt säger på julafton:

"Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."

Lästips: Hela Tage Danielssons underbara saga om den godhjärtade Karl-Bertil kan du läsa här:

http://web.telia.com/~u13106607/karl-ber.htm

14 oktober - En bra dag helt enkelt

Så gott med en riktigt bra dag....äntligen!
På förmiddan, när Algot var på dagis, passa Måns å jag på att besöka en jobbarkompis, som väntar barn nr 2. Måns sov sig igenom så gott som hela besöket, så fick tid att snacka jobb, barn å stora magar. Åsså bjöd hon på utsökt curry-kyckling-soppa. Mmmmm...
Efter upphämtning av Algot blev det en solig tur på Göta Älv med pappa å smågrabbarna. Fint som snus.
Å ikväll när U. kommit hem toppa jag av med att ta mig in till Uddevalla stadsbibliotek å lyssna på filmkrönikedagmen å radiospanaren Helena von Zweigbergk, som berätta om sin författargärning å senaste bok. Har aldrig läst en rad av henne. Men det får jag nog ta å göra nu...

Sjukt arg

Arg argare argast är jag...
... på förbannade försäkringskassan så aldrig, aldrig, aldrig kan vara lätt att ha å göra med eller förstå sig på.
... på mig själv för att jag tillåter mig själv att bli så hiskeligt förbannad på just denna idiotiska koloss.
... och på mig för att jag aldrig kan komma i säng om kvällarna.

Avundsjuk, sjukare, sjukast är jag...
... på Bodil Malmstens underbara sätt att uttrycka sig. Kolla in bloggen http://www.finistere.se/ å njut.
... på alla som har modet att göra något av sina drömmar i stället för, som jag sitta å bli förbannad.
... på människor som gå å lägger sig så att de orkar upp om mornarna.

Bästa helgen...

...på mycket länge är snart till ända.
Vågar knappt tro det, men det verkar som om vinden faktiskt har vänt och att vi är tillbaka på banan igen.
Antar att jag inte är mycket till bloggare som varken orkar eller vill gå in på några detaljar om allt som hänt på sistone. Men, så mycket kan jag säga att till slut var det så mycket som snurrade att inte ens nätternas korta sömn gav någon vila.
En förändring blir nu att jag återupptar mammaledigheten ett par dagar i veckan. Närmare bestämt måndagar och tisdagar och att mor min hjälper oss med barnen på fredagarna.
Så får det bli fram till årsskiftet och vad som händer sen får tiden utvisa.

Den myspysiga helgen har ägnats åt bryggupptagning, fika, kompisbesök, drakflygning och höstpyssel i trädgården.

Och ikväll var det stor dramatik i Västerby när granntanten, för övrigt även vår barnmorska, knackade på och frågade om vi sett en bortsprungen kalv i vår trädgård. Det hade vi inte fast Algot spejade i vartenda fönster resten av kvällen.

Summa sumarum över den sensate tiden:
- Livet kan ta de mest överraskande vändningar. Fatta det! Och hantera det!