Sjukdomsbild och årssummering

Sjukdomarna fortsätter att gäcka oss.
Just som U. återhämtat sig insjukna Algot i feber och i natt råka den stackarn ut för en kräkattack.
I morse verkade han bättre, men på eftermiddan kom febern tillbaka och nu har han fått skällande hosta också.
Några fler kräkningar har det i varje fall inte blivit...från hans sida.
Då var det värre med Måns, som blev lika förvånad som jag när han kasta upp hela lunchen i eftermiddas.
Men, om det är något som barn är bra på så är det att hantera lite magsjuka. För så fort magen var tömd var han lika pigg och glad igen. Och nu har han faktiskt fått behålla gröten och sover sött.

Inser förstås att det är allt för tidigt att ropa hej, men nog vore det alldeles förträffligt om vi klara av årets vinterkräk så här lättvindigt.

Morgondagens nyårskalas här hos oss har vi förstås fått avstyra. Så morgondagen ska enbart ägnas åt rekreation. Förhoppningsvis är vi i skick att laga till något gott åt oss själva i varje fall.

Ja, år 2008 års jul och nyår blev inget att ringa hem om precis. Men det tar jag faktiskt med ro. För sjukdomarna till trots, njuter jag mest av att vi får tid tillsammans. Sen är det förstås en skänk från ovan att U. är tillbaka på banan och kan rycka in när lakan ska bytas och pannor ska baddas.

Hitta den här listan på Annikas ditt och datt blogg och följer hennes uppmaning om att summera 2008.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag gifte mig.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Skulle inte tro det, eftersom jag inte kan komma på ett enda av dem.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
2008 var rena babyboomen. Vännerna Annika och Per fick en liten Elvis-Lukas, Farbror Tommy och Cia fick lille Norton, kusin Alex blev pappa till Malte och kusin Cilla fick och också en liten grabb, jobbarkompisen Ingela fick en son och vännen Maria fixa en lillebror till Dorotea.
4. Dog någon som stod dig nära?
Gamla faster Zara.
5.Vilka länder besökte du?
Inget annat än fosterlandet.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Mer tid med Herr U.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
8 januari och 7 juni.
8. Vad var din största framgång 2008?
Framgång och framgång...Men att ha blivit mor för andra gången och fru Wedberg kan man väl inte beteckna annat än framgångar??
9. Största misstaget?
Tror faktiskt inte att jag gjort någon riktig tavla i år.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, jag har faktiskt varit väldigt frisk. Tack och lov!
11. Bästa köpet?
En manchestertunika från Indiska.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Blöjor och mat, känns det som.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, mina barn flera gånger varje dag.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Bara en herrans massa signaturer från Bolibompa. Typ "Mu, bä, dubbelkvack dubbelkvack..."
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det har varit ett omtumlande år.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Träffat mina vänner.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget, jag bara önskar att dygnet haft fler timmar.
18. Hur tillbringar du julen?
Med barn, bror och föräldrar samt bitivis en man med feberfrossa.
19. Blev du kär i år?
Ja, faktiskt! Giftermål efter sju år gjorde mig riktigt nykär.
20. Favoritprogram på TV?
Jag får väl erkänna att jag helst inte ville missa höstens töntserie "Livet i Fagervik".
21. Bästa boken du läste i år?
Flyga drake.
22. Största musikaliska upptäckten?
Hur lätt det är att lyssna på musik på nätet utan att göra något olagligt.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Minns inte vad jag önskade mig, men jag fick en jättebra huvjacka av U. som jag använt i princip varje dag sedan dess.
25. Något du önskade dig men inte fick?
Se ovan.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jobbade och blev uppvaktad.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer tid.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Förvirrad mamma.
29. Vad fick dig att må bra?
Joggingrundorna.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
31. Vad saknade du?
Stundtals fotfästet.
32. De bästa nya människorna du träffade?
Sonen Måns, som såg dagens ljus den åttonde januari och en handfull intressanta personer som jag haft förmånen att intervjua genom jobbet.

Jag är övertygad: Tomten finns!

I lördags knalla ju Algot och jag långt in i skogen för att posta hans och Måns önskelista till tomten.
Vi gömde brevet i en mossig stubbe.
I dag hittade jag samma kuvert i vår brevlåda!!!
Men istället för grabbarnas önskelista fanns det här meddelandet i:



"Algot och Måns! Kom paketen fram? Lägg ert svar i den mystiska stubben. MVH Tomten"

Ringde Algot, som just nu befinner sig hos sin farmor och farfar, för att berätta. Men till skillnad från mig verkade han inte det minsta förvånad. Det verkade som om han kallt räknat med att tomten skulle höra av sig.

Hur som helst, jag kan knappt bärga mig tills han kommer hem så att vi kan fortsätta vår korrespondens med vår spännande tomtevän.

Älskade jobb!

Efter en julhelg i "ensamma-mamman-land" pga febersjukman var det rena fröjden att komma till en fullständigt tyst och stilla redaktion i morse.
U. som nu är återställd, sitter just nu i bilen på väg mot Värmland, så i kväll blir jag allena.
Lycka!

Plus och minus

Dagens plus:
- Att U. är tillbaka! Febern i borta och ikväll slog han mig tre gånger i luffarschack!
- Den snygga och billiga klänningen jag hitta på dagens kaosartade mellandagsrea.
- Algots oandade talang för bergsklättring i mörker.

Dagens minus:
- Det absurda antalet människor och bilar på Torp, denna mellandagsreadag.
- Våra barns beteende om de inte får komma ut och bli "rastade" minst en gång per dag. Uttrycket "klättra på väggarna" är bara förnamnet.
(Därav Agges mörkerklättring vid femsnåret idag. Fick ge honom något att bita i efter att både jag och U. höll på att bli tokiga av hans överskottsenergi. Pannlampor och reflexvästar på, och sedan gav vi oss i kast med den brantaste bergvägg vi kunde hitta. Kom hem trötta och lyckliga. Efter badkarsplask med lillebror och med lite vällning i magen somna han sött i fåtöljen.)
- Första delen av SVT:s dramatisering om Selma Lagerlöf. Såg fram emot ett försök att skildra människan bakom alla älskade böcker. Men fick se ett helt författarliv minimeras till, vad jag förstår, rätt lösa antaganden om olyckliga kärleksrelationer. Hoppas att del två blir bättre.


Hallen i Västerby, Annadag jul, 17.58

Så bidde det med den julen...

Efter att U. vaknade med feber i tisdags morse och febern sen skenade iväg till 40,1 grader fick vi snällt stanna hemma från Värmlandsresan.

Han har varit riktigt risig, stackarn! Och den här gången kan jag inte säga att han överdriver eller simulerar. För när en vuxen karl ligger och huttrar framför en glödhet kamin trots att han har både långkallingar, dubbla fleecetröjor och en yllefilt på sig, då förstår även jag att det är allvar.

Nu verkar det äntligen som om febern kan vara på väg neråt.

Men för att återgå till julfirandet så satt vi här på julaftons morgon, med ett kylskåp som ekade och ingen julgran...

Som tur var har jag en bror som förbarmade sig över mig och barnen, så lagom till Kalle Anka satte vi oss i bilen och for till Velanda utanför Trollhättan. Där blev det tomtebesök, julklappar, kusinbus och massor av god julmat som svägerskan Marika fixat.

Trist förstås att U. fick ligga hemma. Men det kommer ju fler jular.

Idag tog Algot och jag en tur ner till stranden. Havet som en spegel, rimfrost i ljungen och sol som värmde mot sjöbodsväggen. Nu går vi mot ljusare tider!

Packa, pappas kappsäck

Imorgon bär det av mot Värmland.
Har just tvättat igenom alla kläder vi kan tänkas behöva, kollat så det finns blöjor, välling och gröt att ta med och plockat fram babyresesängen.
Börjar så smått få rutin på hur man ska lägga upp några dagars tripp med två småkids. Det är ju en viss skillnad mot att bara packa för ett par vuxna. Ändå får jag alltid något av en chock när jag ser hur mycket prylar vi slutligen försöker baxa in i bilen. Och det blir nu inte mindre i juletid. För även om vi inte skulle ha några klappar till de vuxna i år så blev det en hel del till de små.
Sen undrar jag om det är genetiskt betingat att kvinnor tänker och packar medan män kånkar och bär? I vår familj är det i varje fall jag som veckovis i förväg tänker på vad vi ska ha med och hur det ska paketeras. Mr U. däremot, han tycks liksom bekymmerslöst, komma på, att vi ska ut och åka någon timme innan det bär av. Då kastar han snabbt ner sina prylar i en stor sportbag och undrar "...om det är något mer som ska med". Och som regel är det ju inte det eftersom jag redan har packat varenda tvättlapp och napp i väskor och ställt i hallen. "Nej, men du kan gärna bära ut de där väskorna i bilen", säger jag.
Jag säger inte att det är hans fel. För jag får nog erkänna att jag har vansinnigt svårt att släppa kontrollen över packningsproceduren.
Men, jag kan samtidigt konstatera att jag känner igen mönstret. Inte bara från min mor utan även från andra kvinnor i min närhet.

Frågan är:
- Ska man göra något åt det och i så fall vad?

Jädra skolfoton...

...gick just igenom en dåligtsamveteshög med papper och hitta ett inbetalningskort till en skolkatalog som vi borde ha pröjsat för ungefär en månad sen.
Är jag ensam om att tycka att systemet med skolfoton är helt hopplöst. Jag menar, vad gör man med 30 kompisbilder på en liten 3-åring som ser gråtfärdig ut?
Jo, man försöker komma ihåg att skicka tillbaka dem i tid!
Men så kommer det gruppfoton och skolkataloger också och någonstans på vägen tycker man att man redan har fixat det där och så glömmer man att betala in.
Ja, ni hör vilka svepskäl jag har...

Nu ska jag fixa lite lunch innan jag ska iväg till frissan och försöka bli lite julfin.
Kan ni tänka er...

Mys-pys på lille-lill-julafton

I förmiddas tog Algot och jag en tur till skogen för att posta pojkarnas önskelista till tomten. Brevlådan var den här mossiga stubben:

Och kan ni tänka er, i eftermiddags låg det en hel hög med paket bakom soffan!

Mormor och morfar hade turen att vara på plats just då och tomten hade visst lämnat paket till dem också...

I övrigt kan jag meddela att...

...jag lyckats göra min godaste blåbärspaj hittills idag. Mmmmm!

...att andra Arn-filmen, Riket vid vägens slut, tyvärr var något av en kalkon.

...senaste Batman-filmen, Batman The Dark Knight, inte heller var någon höjdare. Och så var det sorgligt att se filmen och samtidigt veta att Heath Ledger, som spelar Jokern, inte lever längre.

Opp, Amaryllis!

Vakna min lilla!
Vädret är stilla, luften sval.
Regnbågen prålar, med sina strålar randiga målar skog och dal.
Amaryllis, låt mig utan våda i Neptuni famn dig frid bebåda!
Sömnens gud får icke mera råda i dina ögon, i suckar och tal!

Som Bellman och farmor sa.

I dag kan jag konstatera att:
- Skolpolitiker aldrig upphör att överraska
- Det går att få två små pojkar att sova sött redan klockan halv nio
- Att det är rätt skönt att få en kväll för sig själv


Algots söta tomtetös från julen 2007


Underbart skägg, eller hur?

Det visste du inte om Forshällaskogen

Igår, när jag hämta Algot på dagis berätta en av fröknarna att de varit i skogen och klätt en gran. Men istället för glaskulor och glitter hade de pyntat med knäckebröd, talgbollar och riktiga äpplen. Tanken var att även djuren i Forshällaskogen skulle få en fröjdefull jul.
På vägen hem fråga jag Algot vilka djur han trodde skulle komma till granen.
Efter en stunds tvekan kom svaret:
- Kanske, kanske en apa.
- Ja, jo, sa jag och undrade om det inte kunde dyka upp några andra djurvänner.
Han tvekade igen.
- Kanske, kanske en apa till.
- Ja, men tror du inte att det kommer något annat djur. Kanske något större, sa jag som hade rådjur och älgar i åtanke.
- Jo, det kanske, kanske kommer en SAURIE!!

(En saurie på Algotspråk är inget annat än en förhistorisk dinosaurie. Red. anm.)

Stolta tomteföräldrar

Ikväll var det lussefirande på Agges dagis. Med fjolårets upplevelse i minnet hade nog varken jag eller U. så stora förhoppningar om att det skulle bli en lyckad tillställning. Då kom Algot in med något plågat och så fort han fick syn på oss i publiken började han storgråta.

Visst var han lite fundersam idag med. På alla märkliga utstyrslar barnen och fröknarna hade på sig. Och visst undrade han varför det samlats säkert hundra påpälsade föräldrar och syskon på den mörka gården, när förskolan borde ha varit stängd för länge sedan.

Men, han protesterade inte när jag sa att jag skulle gå ställa mig hos pappa och Måns. Och han vinkade faktiskt ganska glatt tillbaka när han stod där bland de styft 30 luciorna, enstaka stjärngossarna och bruna pepparkaksgubbarna.

Men gladast var han nog trots allt för guldchokladpengen som pappa trolla fram när det var dags att åka hem.

Annars har dagen gått åt till:
- hårklippning (Algot såg verkligen ut som ett mods)
- klädtvättning (helt otroligt hur många pyjamasar det går åt i det här hushållet)
- blöjbytning (idag tror jag minsann att SM i bajsning gick av stapeln i Västerby)
- blomvattning (vad gör man med pelargonier så här års om man inte vill klippa ner dem helt?)
- skogsvandring (Algot har blivit en riktig liten skogsmulle)
- julkortspyssling (rena terapin, trot eller ej)
- tobleroneätning (förrädiskt att ha 2 kg vinstchoklad hemma)

Fick dessutom veta att domen jag väntar på inte kommer på onsdag som utlovat. Den dröjer ända till den 28 januari. Fan tro´t!

Nattelinatt!

Mamma på vift

Puh! Har just skrivit adresser på säkert 30 kuvert.
Varje år tänker jag att jag ska låta bli att skicka julkort. Och varje år sitter jag där och kan inte låta bli. Som gammal inbiten brevskrivare (hade säkert 12 brevvänner under tonåren) går jag igång ordentligt så här års. Vet faktiskt inte om mottagarna uppskattar det hela lika mycket som jag. (Några 30 kort brukar det ju inte dimpa ner i vår brevlåda). Men det spelar liksom ingen roll. Jag älskar hela grejen med papper, penna, kuvert och brevlådor. Så, julkorten får bli något slags ersättning för alla brev jag inte skickar resten av året.

Men, nu borde jag gå och knyta mig. Är faktiskt fortfarande lite trött efter gårdagen, då jag och vännen Sofia möttes i Göteborg och hade en riktig heldag. Kom hem med en herrans massa julklappar, mätt och belåten på indisk mat och ett antal latte samt en enorm toblerone från chokladhjulet på Lisebergs julmarknad. Snacka om poppis morsa, som kom hem med en sån under armen.

Passade på att slå in och gömma paketen när U. var och bada med Algot idag och Måns sov.
Blir nästan orolig för hur välplanerad jag är den här julen!?
Nåja, det är över en vecka kvar, så mycket kan ju hända än...

Tredje advent

Och så en dagens...

Dagens humör: Gott
Dagens mående: Fint
Dagens frisyr: Nytvättat
Dagens klädsel: Jeans och indiska-tunika
Dagens planer: Inga fler idag
Dagens längtan: Ingen särskild faktiskt
Dagens pryl: Pannlampa
Dagens inköp: Ett julhjärta och en halmstjärna till halva priset
Dagens gjort: Morgonjoggat, jobbat och umgåtts med mor
Dagens låt: Little less conversation med Presley
Dagens tid: 23.15
Dagens rätt: Varma mackor med getost, rosmarin och honung
Dagens läsning: Bohusläningen, TT/ELA, Uddevallaren och tidning Paddling
Dagens uppmaning: "Gå å lägg dig människa!"

Kväll i vårt hus

Sömnigt framsteg

Verkar som vi lyckats styra in Måns på rätt sovspår.
De senaste dagarna har han bara tagit en långlur på dan vilket fått till följd att han törnat in strax efter storebror vid halv nio på kvällen.
Förändringen innebär en del trötthetsgnäll kring fyra-fem-snåret på eftermiddan. Men det är det värt, med tanke på de lugna kvällar och nätter vi får istället.

Tänk, han börjar bli stor han med!

Idag titta solen in genom fönstret...



Jag hade fullt upp med att göra rent akvariet, medan Algot var på dagis och Månsa sov. Men hann i varje fall ut en liten stund. Taklöken och ljungen tycktes trivas i decemberdiset.

Nöjd och belåten

Måns har börjat prata!
Eller rättare...han säger något som liknar:
"tack, tack", "titta, dä" och "mam mam".

Dagen har varit bra. Riktigt bra till och med.
- Måns fick sina två sista doser pencillin och verkar helt återställd efter öroninflammationen.
- Båda grabbarna har varit på gott och humör och ätit bra. (Mmm, sa Algot och mumsade sig pappas laxrätt från igår.)
- Medan Måns sov fixade jag och Algot lite julgott för fåglarna. Satte granris under fågelbordet och hängde upp kokosnötter och talgbollar i träna.
- Tog en långtur i skogen med Måns på ryggen och Algot i täten. Blött och gôtt!
- Löprunda på kvällskvisten - Månklart.
- Mellan åtta och halv nio slocknade de små grynen.
- Titta på mys-pys-serien "Livet i Fagervik" och la ner två par gardiner. Nu är det julfint i ett rum till.

Denna dag - En stor dag

Algot har lärt sig cykla!
Jo, det är sant. I dag gav han sig iväg utan stödhjul.
Jag såg det inte själv för jag var på jobbet. Men en stolt son och om möjligt ännu stoltare pappa ringde och berätta.
Tour de France nästa?

Jobbhelgen har ägnats åt julmarknad, julvernissage, julsång och julspik i lutfisk (!?). Det är inte utan att man blir lite mätt på jul, trots att det bara är den sjunde december.

Nåt annat jag är mätt på just nu är ostbågar. Kröp upp i soffan för att titta på en lånad romantisk snyftare och hävde i mig den från igår överblivna halva påsen med detta lömska snacks.
Oj, oj. oj vad gott det var till en början och oj, oj vad illa jag mår nu...

Nej, nu måste jag nog gå och knyta mig. Skulle inte förvåna mig om det står en ivrig liten cyklist vid sängkanten sådär vid sextiden i morgon bitti.

Kalasbryderier

"Man får inte lämna små killar på kalas!"

Det var vad Algot kallt konstaterade vid gårdagens frukostbord.
Tydligen hade den lille rackaren snappat U:s och min konversation någon dag tidigare, när vi insåg att jag skulle jobba och Månsa var för sjuk att följa med på kalas. Vi sa väl nåt i stil med att "vi får väl se, det kanske funkar att vara med en stund och sedan, när han blivit varm i kläderna, avvika."

Hur som helst, med mormors hjälp kom han iväg på kalaset och det var en nöjd liten grabb som själv bad om att få gå och lägga sig igår kväll och som slog sömnrekord i morse. Antar att det är precis så trött man blir efter korv med bröd, fiskdamm, sätta knorr på gris, piratlek, glass, ballonger och godispåse...

Gråa hår

Såg en bild på mig själv, tagen för nästan exakt tre år sedan.
U. sa det jag tänkte: "Vad ung du såg ut!"
Bad honom inte utveckla det resonemanget...

Vågar knappt tro det, men det verkar som om pencillin-kuren redan har bitit på Måns. Efter andra dosen sitter han nu och jollrar i sin säng...
...eller nej, nu övergick jollret i något helt annat.

God natt!

Aj, aj, aj

jo visst var det öroninflammation.
I båda de små öronen.
Nu får vi hoppas att medikamenterna hjälper.
Redan innan nattens inbrott.

Öroninflammation och pippilotter

Stackars Måns och stackars oss.
I natt var ingen bra natt.
Öroninflammation?
Svaret kommer efter hans besök med U. på vårdcentralen.
Försöker pigga upp mig med pigga pippilotter.
Går sådär...

Inredningsblogg för en dag

Nu e de jul här i vårt hus...




Blev så inspirerad av de vackra bilderna på UnderbaraKlara-bloggen, med den här adressen http://www.folkbladet.nu/?cat=89 , att jag försökte föreviga adventsstämningen i Västerby.


Har just kommit till insikt om att vi inte ska ha någon gran i år. Med marodören Måns i familjen skulle det bara leda till bekymmer. Har redan fullt upp med att försöka förhindra blomkrukor, tavelramar och lampor att dundra i golvet. Igår lyckades han med bedriften att dra ner vår nya fina adventsljusstake (ja, jag gick faktist och köpte den på Clas Ohlson) i backen. Turligt nog klarade han sig ifrån att få den i huvudet. Men en av lamporna gick sönder och jag är tveksam till om den ska få komma upp något mer i år.

Låter det som vi resignerat för våra barns framfart?
Jo vars, det är väl bara att erkänna. En snart ettårig Monster-Måns är inte att leka med!

Men det finns fina stunder också. Eller vad sägs om den här...

Och så frågar folk hur man får dagarna att gå...

Några rader och bilder innan även jag kryper till kojs.

Måns har verkligen hamnat i "stora-riva-ut-allt-i-min-väg-fasen", det här var vad han hann åstadkomma medan Algot och jag åt frukost i morse:




Jag veeeet att det är så här ettåringar funkar och att säkerligen är ett viktigt steg i utvecklingen. Men, det tär på en skapligt pedant människa som mig när det ser ut så här var gång man vänder ryggen till. Och extra irriterande är det att han liksom inte verkar göra det för att det är särskilt kul. Det är mer som om han bara måste riva ut allt bara för att möjligheten finns.

Det enda som hjälper är att lämna huset och det gjorde vi efter lunch idag. Traskade grusvägen ner till vattnet, förbi den spännande röruppläggningsplatsen för vatten och avloppsledningen som ska dras här förbi i vår, bakom grevens hus, ner på den tångfyllda stranden, runt det branta berget och fika framför en rödmålad sjöbod.





Sen gick vi hem och medan jag laga korv-stroganoff var grabbarna faktiskt så här gulliga mot varann...

Hej hopp febertopp

Efter mycket möda och stort besvär tycks våra små gryn ha törnat in.
Känns som våra idogt inarbetade rutiner kastats fullständigt över ända på bara en helg.
Att Måns på sistone inte varit att lita på när det gäller mat och sömn, det vet vi ju. Men igår kväll var det Algot som toppa av med en rejäl febertopp. 39,9 visade termometern när han, vid midnatt, kom upp het som en kaffepanna. Efter en Panodil och en stunds mys med pappa i tv-soffan somnade han snällt. Och i morse var det inget större fel på honom. Trodde vi...men skenet bedrog för efter lunch var den lille kämpen så trött att han inte protesterade det allra minsta när vi föreslog att han skulle ta sig en lur. Och, som ett brev på posten, ledde förstås det till att han absolut inte kunde somna ikväll. Vet inte hur många svängar det blev mellan soffan, sängen, toaletten och vattenkranen innan han slutligen gav upp.
Och Måns, ja honom blir vi sannerligen inte kloka på. Idag har varit en svajig matdag och ikväll var han fullständigt skogstokig.
Nåväl, nu är det tyst i huset och när jag tänker efter har det varit en riktigt bra dag.
Har äntligen putsat köksfönstren, så nu ser vi faktiskt ut!
Det är ta mig tusan inte klokt vad flugorna här på landet skitar ner (ja, som ni förstår är det ingen här i huset som har putsat fönster sen i somras). Men, nu är varenda fluglort borta!
Och så fick jag faktiskt till en liten löprunda i eftermiddags. Becksvart och plaskeblött men huj så gott!

Har blivit utmanad av bloggisen Annika med en ny lååång lista. Men den får vänta till en annan dag.

Dagens fråga:
När börjar man uppskatta att få en adventskalender? Förra året kunde jag konstatera att Algot var något för ung (efter att ha slitit upp varenda lucka kasta han iväg kalendern för att aldrig mer bemöda den en blick). I år har jag inte köpt någon. Kommer han undra varför?

Sicket smurto

Det hjälpte visst att skriva om Måns dumma mat- och sovvanor. Sen jag satte de raderna på pränt har han både ätit och sovit som den värste Skalman.

Fast, det jag är mest nöjd med just nu är att jag, på egen hand (!?), lyckades koppla in vår nya digitalbox.
Ja, ja, jag vet att det ska vara så enkelt att ett barn klara av det. Men, det hjälps inte....Få saker får mig att känna mig så utomordentligs smart som om jag klarar av att installera ett dataprogram, programmera in kanalerna på bilstereon eller, som nu, fixa oss en fungerande tv.

Dagen fick en lite snopen start när det visade sig att hopp-å-lek-gympan i Ljungskile var slut för säsongen. Men en tur till Bohusläns Museum var inte fy skam det heller. Den som har hittat på och byggt deras lekavdelning med bodar och båt borde få pris. Det tycker både jag och Algot.

Sen har jag julpyntat lite genom att knyta fast en granrisgirlang med små ljus i på vårt altanräcke. Det ger faktiskt lite adventskänsla i novemberskvalet.

och så en dagens...
Dagens humör: Lite stingslig, men fråga mig inte varför
Dagens mående: Fint
Dagens frisyr: Hästsvans
Dagens klädsel: Mys
Dagens planer: Inga fler idag
Dagens längtan: Jo, fast jag inte efter vad
Dagens fundering: Är en bärbar dator onödig lyx?
Dagens beroende: Snos på barnhjässor
Dagens tråkigaste: Regnet
Dagens gjort: Varit på Bohusläns museum, ätit ugnspannkaka, julpyntat utomhus, lagat god middag, fixat teven
Dagens låt: Glassbilstruddelutten
Dagens tid: 23.05
Dagens middagstips: Chevréspäckad fläskfilé med potatisgratäng och en kall öl till det
Dagens borde ha gjort: Rengjort akvariet
Dagens läsning: Bohusläningen, såklart
Dagens tankar: När ska man baka pepparkakor om man vill att de ska räcka till lucia?

Måns Dag och Natt

Vad gör man med en unge som slutat äta och sova?

En sån unge har vi och han heter Måns.

Han har väl aldrig varit särskilt stor i maten. Men nu kniper han bestämt igen den lilla munnen vare det serveras gröt, brukmat eller mammas hemlagade. Det enda han inte ratar är mosad banan och välling.
Antar att man kan leva rätt länge på det.

Vad värre är, han har slutat sova.
Eller rättare, han har slutat sova på natten. När alla andra tycker det är mumma att få lägga huvet på kudden och slå ihop ögonlocken, då vaknar den lille rackarn till liv och ska nödvändigtvis leka de mest vilda lekar.

Nu tror ni förstås att vi låter honom sova för länge på dan. Och hade han varit vår förste telning hade ni nog haft rätt i det antagandet. Men något har vi faktiskt lärt oss sen sist, så några längre sovstunder på dan det får han faktiskt inte.

Nej, jag vet då rakt inte vad det har tagit åt honom. Men jag vet att om inte jag passar på att få lite sömn pronto så kommer jag göra som kineserna (alltså, tuppa av över skrivbordet på jobbet imorgon.)

Ska bara ta å fylla i den här listan som jag återigen snott från bloggande Tina med adressen: http://familjenochjag.blogspot.com/

Alltså,...

Kvällens Kajsa

Humör: Gott
Mående: Trött
Klädsel: Mys
Gjort: Jobbat
Borde göra : Gå å lägga mig
Planer: Adventspynta
Längtan: Lediga dagar ihop, allihop
Vill ha: En ny el-ljusstake från Clas Ohlson
Lyssnar på: Datorns surr
Bästa: Våra söta barn
Sämsta: Att en när och kär släkting är sjuk
Barn: Sover (peppar, peppar...)
Väder: Regn och blåst
Tid: 21.25
Karamell: "Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
(Nalle Puh)

Sweet dreams, era mocklisar

Algot forever

Det här en utskrift av en intervju med vår lille Algot som U. kom hem med efter dagens utvecklingssamtal på förskolan:

Varför tror du att du är på förskolan?
- Leka lite, göra mat här.
Hur känner du dig när du ska gå till förskolan?
- Lite bra.
Varför finns det förskolor?
- Dom gör det.
Varför finns det personal/fröknar på förskolan?
- Det ska man göra.
Hur tycker du att en bra personal/fröken ska vara?
- Bra.
Vem tror du bestämmer på förskolan?
- Tim.
Tycker du att du bestämmer något här på förskolan?
- (När han ska leka med "dinos".)
Vad skulle du vilja bestämma här på förskolan?
- Göra dinosaurier.
Vad brukar du göra när du är hemma?
- Leka med pappa.
Vad skulle du vilja lära dig?
- Träna gå på letten.
Vem tror du tycker om dig och varför?
- Tim, han gör det.
Hur tycker du att en bra kompis ska vara?
- Min Tim.
Tycker du att du är en bra kompis?
- Ja.
Tycker du om dig själv?
- ---
Vilka känslor känner du till?
- ---
Hur gör du om du vill leka med någon?
- ---
Har du någon vuxen du kan prata med?
- ---
Är du rädd för något/någon?
- Nej/Nej.
Är du ledsen för något?
- Nej.
Vad kommer du att arbeta med när du blir stor?
- Lära och träna.

Tja, vem har sagt att livet behöver vara knepigare än så?

Kan tillägga, för den som inte förstod det, att den nämnde Tim är Algots bästa kompis på dagis. Och att "letten" är detsamma som "toaletten". (Hu, har vi kört för hårt med potträningen när det första pojken säger när man frågar vad han vill lära sig är att "träna att gå på letten"?

Och när vi ändå är inne på Algot. Han är en riktig filur den grabben. Hör bara här:
Igår tog jag med smågrabbarna till ett byggvaruhus i vår omedelbara närhet. Uppdraget var duktigt nog att fixa julklapp till U.
När vi passerade dörrarna noterade Algot att "...här köper man plank, mamma" och följde snällt med in. Vi hitta det vi skulle, betalade och gick till bilen för att lämna klappen där. Algot undrade "...vad är det här?" och "vad ska man göra med den?" och jag svarade lite undvikande att den har man när man grejar och lockade sedan med en varm korv för att han skulle glömma hela saken. Korv blev det och nöjda och mätta styrde vi kosan hemåt.
Medan pojkarna kika på Bompa slog jag in paketet och gömde det på säkert ställe. U. skulle bli sen och mitt stilla sinne tänkte jag att det var rätt bra att Algot inte skulle hinna träffa pappa idag och att imorgon skulle säkert hela inköpsresan vara glömd. Men, just som Algot skulle nattas klev U. in genom dörren och innan jag visste ordet av hade ungen kläckt ur sig att "Pappa, pappa! Vi var på Blao Haos och jag fick korv för att inte säga något hemligt!".


Vill bara avsluta med att visa vad som hann hända på de typ fyra minuter som det tog för mig att bädda upp Algots säng, dra ner rullgardinen och lägga sov-apan på kudden:

Snålblåst och den vanliga mammaskulden

Hu, va det blåste snålt idag.
Hade gärna legat kvar under varma täcket i morse. Men det kommer ju inte riktigt på fråga när två små vildar pockar på uppmärksamhet. Istället blev det till att bre några mackor, koka lite kaffe och bege sig till Öppna förskolan på Strandbynäs. Eller rättare sagt, träffa den enda andra familj som också brukar ta sig dit på måndagar vid tio. Tappra som vi var lekte vi ute i kylan en stund innan vi gick in i värmen och tog oss en välförtjänt fika.
Sen, när vi kom hem, var Måns så trött att han sussade sött i säkert två timmar. Har fortfarande lite dåligt samvete för att jag ägnade tiden åt att ta hand om en herrans massa tvätt och stryka å sätta upp julgardiner istället för att göra något "pedagogiskt vettigt" eller åtminstone kul med Algot. Istället fick han välja vad han ville göra själv på egen hand och då blev det ännu en titt på favvofilmen just nu. Ja, just det -Hacunamatata- Lejonkungen.
Men, fint blev det. Det tyckte till och med Algot!

Kusin vitamin

Så här kul hade vi med kusinerna från Velanda i lördags.

Men idag när det var dags för premiärbesök hos färskaste kusinen i Göteborg, då fick våra grabbar stanna hos allra snällaste mormor och morfar. Ville ju inte riskera å smitta en liten 5-veckors Norton med någon ruggig dagisbasselusk.

Annars är jag faktiskt mest nöjd med att jag tog mig ut å sprang en fyra kanske fem kilometer i lördags. Hade på mig mina dubb-present-skor från U. och hade fäste som den värste spindelman.

Mycke, mycke nice!

Inget att anmärka

Tacos, popcorn, barn som somna relativt tidigt och en skaplig film på tv.
En helt okej fredaskväll alltså!
Men allra bäst idag var ändå jobbet.
Är så glad att...
... folk kan ändra sig,
... folk ställer upp på känsliga intervjuer,
... och att just jag får ha det jobb jag har.

God natt!

Småbarnstest

Kan inte låta bli att spinna vidare på ett inlägg från en av mina favvo-bloggar.
Idag skriver nämligen Abbes pappa, http://www.hejaabbe.com/, så här om hur man vet att man är småbarnsförälder.
Enligt honom är det när "...de låtar som spelas oftast i ditt huvud är "Rooooory en rääcerbil, Rooooory med vinnande stiil" och "Mu bä dubbelkvack dubbelkvack, när du har fått en svacka...mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack, kom loss och börja kvacka."

Jag kan bara instämma och lägga till ytterligare några tillförlitliga tecken.

Alltså man kan sluta tveka på om man är småbarnsföräldern när man...

1. ...tycker att de 40 minuterna mellan 06.40 och 07.20 en torsdag i mörkaste november är perfekt tid att löpträna. Allt för att inte inkräkta på familjen ändå så pressade schema.

2. ...upptäcker att du har en rand av snor på axeln just som du ska till jobbet och istället för att byta tröja tänker "ja, ja, men den är ju nytvättad i övrigt" och rusar vidare.

3. ...ser en natt med åtta timmars ostörd sömn som ett smärre mirakel, nästan värt att bli religiös för.

Tv eller inte tv, det är frågan

Kalla mig bakåtsträvare men jag tyckte faktiskt bättre om tiden före alla val.
- val av pensionssparande
- val av elbolag
- val av teleoperatör
och val av televisionsleverantör.

För ungefär ett år sedan hoppade vi på telias erbjudande om en herrans massa gratiskanaler bara man tecknade sig på deras bredband. Nu har tiden gått ut och efter viss möda lyckades jag faktiskt få tjejen på telias kundcenter att begripa att de gärna fick stänga av alla de där extrakanalerna. Kändes bara dumt att börja betala 200 eller var det kanske 300 kronor i månaden för något som vi inte använde.

Problemet är bara att när hon gjorde det så försvann även ettan, tvåan, fyran och (värst av allt) bolibompakanalen. Vad vi behöver nu är en digitalbox å den där silvriga lådan som vi fick från telia och som det faktiskt står digitalbox på. Den funkar naturligtvis inte.

Så idag gick jag till affären för att fråga vad vi behövde. Min ansats var att för en billig penning komma därifrån med enklast möjliga digitalbox. Men ack så jag bedrog mig.
För sällan har väl en så enkel fråga fått ett så komplicerat svar. Försäljaren tog naturligtvis tillfället i akt och berättade om alla tänkbara alternativ. Och då snackar vi boxerpaket, tv-navigator, tillvalskort och parabolantenner.

Istället för en billig liten box hade jag en packe broschyrer under armen när jag gick därifrån.
- Ja, vi får väl ta oss en funderare därhemma, sa jag och tackade för mig.

Nu har jag plöjt igenom broschyrerna och, tyvärr alla tv-leverantörer, vi kommer nog förbli tv-lösa här ut i Västerby.
Hör bara här:

"Äntligen är hösten här! Dagarna blir kortare, TV-kvällarna längre. Dags alltså att parkera framför TV:n och den nya årstidens programtablå. Skulle något komma i vägen mellan dig och din TV (om du t ex måste gå på någon trevlig middag), har jag ett bra förslag: Skaffa en inspelningsbar digitalbox."

och det blir ännu bättre...

Den här boxen passar utmärkt för dig som skaffat Disney Channel. Fyll den med många timmar av barnens favoritprogram och filmer. Perfekt att sätta på när helst du behöver lite tid för dig själv..."

Jag är smärtsamt medveten om vilken supereffektiv barnvakt teven kan vara. Men nog gör det ont när någon skriver det på näsan så där.

Särskilt om den som gör det heter Robert och är en påhittad reklamfigur från Boxer.

Huva!

Rättshaveristen i Västerby

När morgonens storm bedarrat blev det här en riktigt fin dag. Tog en tur förbi grannens gröna anka, upp på berget, hitta renlav att återvända till inför adventsstake-pyntet och en kvarglömd trädgårdsmöbel som vi kunde picknicka på.





Dagens besvikelse bestod i beskedet att den AD-dom jag väntar på inte kommer imorgon, som utlovat. Den dröjer ända till den 17:e december. Ja, ja, har vi väntat i snart två år kan vi väl vänta en månad till. Men nog hade det varit skönt att få det hela avklarat.
Måste förresten vara skönt att jobba på Arbetsdomstolen. Jag menar så fort man inte hinner färdigt med det man lovat så sätter man bara ett nytt datum och alla bara finner sig i det. Antar att ingen fått för sig att stämma AD för kontraktsbrott.

Hu! Är det såna tankar som leder till rättshaverism?

För övrigt går vi just nu igenom en riktig kiss-å-bajs-fas här hemma. Vet inte hur många gånger om dan Algot nämner något av de orden och idag gav han mig dessutom svar på tal när jag försökte med att "det där får du sluta med, vet du inte att det bara är riktigt små barn som tjatar om sånt hela tiden. Bara små bebisar." Varpå ungen nästan kiknar av skratt och utbrister: - Näeee mamma! Så säger ju Viktor och han är ingen bebis! (Viktor är den största grabben på hela Algots dagisavdelning. Minst 5 år, typ.)

Kan förresten tipsa om den här fisksoppan som det fanns recept till i senaste numret av Coop-tidningen Mersmak.
Vi gjorde den (med rätt många av originalingredienserna) ikväll och den var verkligen supergod!




Foto: Coop Mersmak


Seljanka - Rysk laxsoppa
4 portioner
ca 45 minuter
Ingredienser
2-3 msk rapsolja
2 gula lökar, hackade
2 morötter, i tärningar
1 palsternacka, i tärningar
200 g saltgurka, i tärningar
1 msk tomatpuré
1 lagerblad
4-5 svartpepparkorn
2 fiskbuljongtärningar
1 liter vatten
10 gröna oliver
10 svarta oliver
3 msk kapris med spad
400-500 g laxfilé, i tärningar
citronskivor
dill
crème fraiche
2-3 salladslökar, i tunna skivor
= Denna symbol visar att ingrediensen finns som ekologiskt alternativ

Tillagning
Värm oljan i en kastrull och fräs lök, morötter och palsternacka på medelstark värme ca 5 minuter. Tillsätt saltgurka, tomatpuré, lagerblad, pepparkorn och söndersmulade buljongtärningar. Fräs under omrörning 2-3 minuter.
Späd med hälften av vattnet, koka upp och sjud på ganska svag värme i 10 minuter. Tillsätt resten av vattnet, oliver, kapris och kaprisspad. Koka upp och tillsätt fisken. Sjud tills fisken precis är genomkokt, ca 5 minuter.
Servera med citronskivor, dill, crème fraiche och salladslök.

Att vandra i mörkret

...är en lätt sak.

Med pannlampor, reflexvästar och två tuffa grabbar.

Utan att ens veta att belöningen skulle bli Mariekex gav sig de här båda gossarna ut i den mörkaste skog vid halv femsnåret idag.

Jag är imponerad och stolt!