Algot, Måns, Urban, mina föräldrar och jag.
Hyrde en campingstuga i Vassbacken.
Mitt emellan Tåtorp och Töreboda, om det nu säger dig något.
Hur som helst, det var vackert som tusan.
Cyklade åt ena hållet ena dan.
Och andra hållet andra dan.
Vår, inte ens 5 år fyllda, Algot bet i ordentligt och trampade på i värmen.
Måns hejade på pappa där han satt med sin kära snuttefilt i cykelkärran.
Morfar tyckte det hela var "bibliskt".
Mormor och jag försökte hålla nerverna i styr och inte få hjärtstillestånd av allt passande på barn.
Barn som kunde drutta i kanalen, barn som kunde vurpa på cykeln, barn som helt enkelt kunde springa bort när man tappar dem ur sikte för ett ögonblick.
Stundom en helt underbar semestertripp.
Stundom en helt hopplös.
Jag önskar verkligen att jag kunde tagga ner och bli en avslappnad semestermorsa.
Men, med de här barnen och de här nerverna låter det sig inte göras.
Jag får helt enkelt gilla läget, räkna ner tills barnen är så stora att jag tror mig behöva vaka som en hök över varje steg de tar eller kanske helt enkelt stanna hemma där jag har (mer) kontroll.
Hur som helst. Bilder tas ju som regel när allt är frid och fröjd. Och även om de, just av det skälet, bara visar en försvinnande liten del av verkligheten. Så visar de i varje fall just den delen.
Så håll till godo:
Algot i Jonsboda efter en fin cykling från Vassbacken.
Måns med snutten i kärran.
Se så harmonisk jag kan se ut.
Mormor, Algot och jag.
Algot, Måns, Urban och den nyvunna vännen "Sötis" i Tåtorp.
Fikapaus i Tåtorps vindskydd.
Morfar och Algot hjälper till.
Urban och jag.
Morfar och Algot tar en liten paus.
Vill du prova själv? Kolla här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar