Älskade barn

Generalfel:
Titta på en film om ett par som förlorat sin tolvåriga dotter.
Hur de förtvivlat famlar i ett mörker som väl aldrig aldrig kan ta slut.

Hur skyddar man sin barn från allt ont?

Finns det något mer sårbart än en förälder?

Är det nyttigt att då och då tänka tanken?
Tanken på vad som skulle kunna hända?
Försöka föreställa sig hur det skulle kännas?
Fundera över hur vi skulle klara det?

Kanske, för att man plötsligt uppskattar allt man har så maximalt.

Fast man ska nog inte göra det när hela familjen är hemma.
Inte som nu, när U. är i Tyskland.

Skulle nästan vilja bädda ner både Algot och Måns med mig i dubbelsängen.
Men, de sover sedan länge sött i sina sängar.

Skulle vilja tacka någon, för allt.