Uppfriskande pensionärsdispyt

Vad är det med pensionärerna på Willys???

Det började redan i hissen på väg ner från parkeringshuset.
Ett grånat par kastar sig så handlöst in mellan de ihopgående dörrarna. Det går så fort att gubben sånär trillar rakt in i Måns paraplysulky och sätter sig på ungen.

Väl nere tvingas vi ta rygg på dem mot service-kiosk-spel-disken eftersom de, med sin släpiga men ändå väldigt dominanta gångstil, korkar igen vägen.
Det är bara att vänta tills de löst in sina lotto-rader, harry-boyvinster, trisslotter och köpt nya lotter för hela slanten.

Jag, som inte bara hade tänkt hinna hämta ut ett par konsertbiljetter utan även tänkt köra ett formel-1-race bland hyllorna, för att hinna storhandla innan vi måste vara hemma och låsa upp för sotarn börjar så smått att kika på klockan.

Och vad händer!?

Jo, ännu en grånad man sluter upp. Denna gång från högra flanken. Jag stirrar, så att kontaktlinserna håller på att hoppa ur skallen. Han kan inte mena allvar!? hinner jag tänka innan gubben, smidig som en snok i daggit gräs, glider in framför Måns och mig.

Häpet väser jag något om att "det är till att vara fräck", när tidstjuven vänder sig om och med ett låtsad förvåning svarar "jag stod i kön som går åt det hållet".

Där får vi tacka Måns för att jag inte gjorde något dumt.
Man vill ju inte att ens ett-åring ska behöva se sin ömma moder gå till handgripligheter mot gamla spensliga farbröder.

Sen följde en idiotisk konversation.
Mannen försöker släta över det hela genom att låta mig gå före,
Varpå jag svarar att inte ska väl vi stå i vägen för din eventuella vinstutdelning. Nej, nej, hoppas du vinner stort!! Och förresten vet ju varenda människa att ålder går före i såna här sammanhang....

Kassörskan såg allt mer förlägen ut och kön växte bakom oss.

Gubben vann inget, men tro inte att han pep iväg för det. Nej, nu hade han eldat upp sig ordenligt och stod och kvar och mumlade något om att "folk inte förnekar sig" när det äntligen blev min tur.

"Men, hade du inte bråttom, så som du trängde dig?" undrade jag till slut.
"Bråttom jag, nej aldrig, jag är ju pensionär! sa den tokfan och gick för att fylla i en lottorad till.

På eftermiddan coola jag och grabbarna med mig med en tur i skogen.

Skulle tro att Algot är rätt så ensam om att ha krupit igenom en avloppsknut som i sinom tid ska forsla både det ena och det andra ända från Ljungskile till Skansverket i Uddevalla.

Det här är f.ö. mitt 301:a inlägg.

Tänk att det skulle bli så många.