Livet

När en 24-årig man går bort finns inga ord.
Ingen logik, ingen mening, ingen tröst.
Ändå var avskedsceremonin för vår unga släkting något av det vackraste jag varit med om.
Hundratals släktingar och vänner som samlades i grönskan utanför Svanskogs kyrka.
Solens glitter i Svansjön.
Björkarnas sus.
Musik och tal som gick rakt in i hjärtat.
Tårblöta ansikten som spricker upp i varma leenden när minnen om Wiktor väcks till liv.
Varm gemenskap.
Sorg, kärlek, vänskap och en outgrundlig strimma av hopp.
Hopp om att det finns något ovan molnen.
Något renare, vackare och bättre än allt vi kan föreställa oss.
Ja, solen sken.
Men under vår tysta minut drog molnen ihop sig.
Vinden kändes något kallare och långt, långt där uppe mullrade åskan.
Ett muller.
Sedan blev det tyst.
Solen värmde.
Minuten var slut.
Jag är säker på att det var Wiktors farväl.