Smärtfri skilsmässa, enligt Algot

Igår, just när jag skulle lämna förskolan, efter att ha fått en hejdåkram av Algot tog dagisfröken mig lite avsides.
Hon hade en personlig men viktig fråga.
Vår förstfödde hade nämligen vid flera tillfällen vitt å brett berättat att hans föräldrar numera hade var sitt boende och att han ibland sov och åt frukost hos pappa, som för övrigt hade byggt sig ett hus i Göteborg, och ibland gjorde detsamma hos mamma.
- Hur tycks han ta den här skilsmässan då? undrade jag.
- Oh, hur bra som helst. Han verkar må väldigt bra faktiskt, svarade fröken.

Ja, vad säger man.
Att det var ju en faslig tur att hans fantasi inte sträckte sig till inlevelse i hur ett skilsmässobarn verkligen kan känna sig.

För er som undrar.
Urban och jag är fortfarande gifta, bor ihop och har inga andra planer.
Tror inte ens att Ubbe har några tankar på att slå upp ett hus Göteborg...