Från pulsklocka till aftonmåleri

Vilken utsikt det var från taknocken ikväll!
Tog ett tag med penseln när Algot somnat vid sju. Klättrade högst upp och bara njöt.
Såg hästtjejen som ledde in hästarna i natthagen och kossorna som lagt sig bredvid varandra i det höga gräset. Som för att småprata lite innan det var dags att knyta sig.
Jag älskar verkligen såna här sommarkvällar, när allting liksom stillar sig och det varma ljuset lovar att även morgondagen bjuder på vackert väder.

Hade besök av både mamma och kompisen Maria med barn idag. Vi tog en sväng ner till stranden för att bada å fika. Algot var som tokig i vattnet och vägrade gå upp innan hans läppar blev blå å hela den lilla kroppen darrade av köld. Fast, det var faktiskt varmare i vattnet än man kunde tro.

Provade Urbans pulsklocka vid morgonens joggingtur. Kan inte riktigt bestämma mig för om det är något för mig att samla på mig en massa fakta om min medel- och maxpuls, höjdmeter och kaloriförbänning. Känns lite om det förtar lite av den enkelhet som jag uppskattar så mycket när det gäller löpningen. Att bara dra på sig dojorna å springa iväg, ensam, i sin egen takt, med sina egna tankar.

Nåväl, får väl kanske ge den där klockan en chans. Det lär ju vara ett väldigt bra hjälpmedel om man vill förbättra sig. (Om det nu är det jag vill...).

Nej, nu måste jag gå å knyta mig. Ska hämta upp kompisen Sofia imorgon klockan kvart över åtta. Vi tänker nämligen hänga på låset när Göksäter på Orust slår upp sina portar vid nio.