Grejer att grunna på, en vanlig sketen torsdag:
Hur gör man för att...
... verkligen bara jobba 60 procent, när det är det man har betalt för?
... hinna träffa sin älskade bror, som till på köpet ligger på sjukan med misstänkt blindtarmsinflammation?
... vara där man är och ingen annanstans?
Tips välkomnas och belönas!
Nu viner det i knutarna i Västerby vill jag lova. Måns ligger å gnyr i sin spjälsäng. Har levt rövare fram till nu, men nu borde han törna in när som helst...tycker i varje fall mamma. Algot sussar sött sen åttatiden å U är ute med jobbet. Bowling.
Sitter faktiskt så funderar på om jag ska försöka skriva färdigt en jobbtext som borde varit klar för flera veckor sedan. Vet att det inte vore riktigt rätt, men jag förstår verkligen inte hur jag ska få tiden att gå ihop. Känner igen problemet så väl från sist gång jag försökte jobba deltid. Följden blir bara att jobben hopar sig och stressen kommer smygande.
Samtidigt är det ju så att man sällan känner sig så nöjd som när man fått slutföra det man föresatt sig.
Eller som Karl-Bertil Jonsson så klokt säger på julafton:
"Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."
Lästips: Hela Tage Danielssons underbara saga om den godhjärtade Karl-Bertil kan du läsa här:
6 kommentarer:
Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.
Vill du ha ett fikon?
:-)
Kajsa, har läst din blogg ett tag nu och följer den med spänning. Fick ett tips från en kompis, till en kompis om denna blogg.Är själv två barns mor och vet hur svårt det kan vara att räcka till i alla lägen. Håller med om hur svårt det är att fokusera på nuet och inte låta tankarna trilla iväg någon annan stans, att tänka på vad som man skall planera, eller vad som skall hända här näst. Framförallt att räcka till för både barn, man och sig själv. Ser fram emot mer spännande läsning i din blogg! / Sara
Hej Sara,
å tack för de medkännande orden.
Vad roligt att du hittat min blogg och gillar den. Det ger mig inspiration att fortsätta, trots att det ibland är väldigt svårt att hitta tiden.
Kom gärna med fler kommentarer och synpunkter framöver.
// Kajsa
Hej, Christer!
Jatack ett fikon vore smaskens. ;-)
// Kajsa, på andra sidan bokhyllan
Hoppsan, vilken dag. Trodde verkligen att man hade gjort allt för att nå topp prestation både på jobbet och hemma. Men icke, det är lätt att bedra sig. Att kasta sig in på dagis, le ett ansträngt leende till dagisfröken, som tror att man dessutom hör alla ord om allt fantastiskt som hänt under dagen, när man själv har fullt upp med att försöka ignorera mobilen som ringer i fickan, och Lilla Ellen som drar i ena byxbenet och Jonas som drar i det andra, ivriga att få komma hem. Hem till disken från frukosten, middagen som skall slängar ihop på fem röda, Jonas som skall ha ny blöja etc. Å så undrar mannen när han kommer hem varför man inte är kontaktbar och inte står där med ett leeende på läpparna och bara vill säga "Älskling vilken underbar dag, och vilka härliga barn vi har"....Känner du igen dig, eller?? //Sara
OM jag gör!
Funderar ofta på varför man inte fixar att vara en "hund som hoppar i hallen av lycka" när mannen i huset kommer hem. Ja menar, dagen har ju oftast varit både bra å dålig och förhoppningsvis mest bra. Men, just då, när han frågar, då vill man bara bryta ihop å häva ur sig allt elände. Ungefär som om "du ska minsann inte tro att det här är någon barnlek". Hur som helst, skönt att höra att vi är fler. // Kajsa
Skicka en kommentar