Varför blev man inte advokat?

Ja menar, att döma av hjältarna i teveserien "Oskyldigt dömd", som just avslutats på fyran, så måste det ju vara det coolaste å mest spännande man kan ta för sig. Om dessutom professorn på juridikkursen hette Persbrandt. Ja, då fattar ni väl själva.

Skulle vara kul å fråga nån i branschen hur det är i verkligheten. Fast nån sån känner jag inte, tror jag...

I övrigt har detta varit en rätt bra dag. Den där vintertidstimmen som vi "tjänade" i lördags natt gör gott för en morgontrött tidsoptimist som mig. Så här dagarna efter omställningen kommer jag titt som tätt på mig själv med tanken "ha, om det här hade varit igår så hade klockan redan varit nio på kvällen. Gud, va bra, där fick jag en timme till!"

Tidsförskjutningen blev extra uppenbar i morse när jag gav mig ut på joggingtur mellan Bodele å Lindesnäs. Eftersom solen redan gått upp behövde jag inte sätta strålkastarn på huvet. Den som lyst min väg andra mörka mornar i oktober.

En annan riktigt kul grej är att jag för första gången sen jag drog igång den här bloggen för sju månader sen har fått en kommentar från en läsare som jag inte råkar vara släkt, kompis eller arbetskamrat med. Trägen vinner...tänka sig.

Men de riktigt stora happeningarna de senaste dagarna är nog att:
1. Måns, igår, reste sig upp. Grabbade tag i gåstolens sarg å knatade iväg en två tre meter!
2. Algot å jag gick på strapatsrik upptäcksfärd häromdan, innefattande klättring, hagelskur, regnbåge och språng över forsande bäck bland annat.
3. min surdegstext om det beryktade Livspusslet på jobbet börjar ta form!

Sen kan jag tillägga att bror mins misstänkta blindtarmsinflammation lugna ner sig. Tack å lov!

Nu ska jag stoppa en strumpa med farmors gamla engelska nålar å fundera lite på vad hon hade tyckt å tänkt om allt det här.