Sorg

Det är barnens kusin som är svårt sjuk.
Hans tid är utmätt.
Jag tänker att jag vill skriva något om det.
Men när jag väl sätter mig blir det bara tomt.
Känns inte riktigt som jag har någon rätt att göra det.
Inte nu.

Mycket tankar i huvudet.
Mycket känslor.
Mycket rädsla.
Stor sorg.

Allt annat blir plötsligt så futtigt.
Men, idag hann jag med en lunch med fina vännen Sara.
Styrka, gav det.
Och, att ha ett jobb att gå till, med goda arbetskamrater.
Och, allra mest värmen i mannens och barnens kramar.

Men, så kommer tankarna tillbaka.
På han vars liv bara börjat.
Det är för jävligt.