Ambivalens

För en sekund retar jag upp mig som fan på att det är jag som kommer ihåg....
...att logga in på rätt sida och beställa barnens skolfoton.
...att packa A:s gympapåse.
...att fixa nya gummistövlar till M.

Nästa undrar jag om just detta verkligen spelar någon roll.
Om just detta är tecken på att jag/vi trillat dit och blivit ett sånt där ojämställt par där mamman är "familjens projektledare" och alla andra bara åker snålskjuts.
Om jag/vi måste göra något åt det. Innan det hela spårar ur fullständigt.

Eller om det är så att jag gör de här grejerna för att jag år så jädra bra på det.

Fast då blir förstås nästa fråga. Vad gör mannen i huset som jag inte gör.
Säkert massor.
...
Klipper häcken.
Bygger vedskjul.
Byter avgasrör.

Under period läste jag en väldig massa böcker på just det här temat.
"Baby Blues" och "En ska bort" av Pia Hintze och så "Bitterfittan" av Maria Sveland.
Böcker som beskriver unga människors, eller nej, unga kvinnors jakt på jämställdet.
Och visst var det trösterikt att läsa om deras vanmakt och frustration.
En bekräftelse på att man är långt ifrån ensam.

Försökte mig till och med på ett nytt försök med Simone de Beauvoirs "Det andra könet", som jag gav mig i kast med redan på gymnasiet.
Då, mest för att jag ville se cool och intellektuell ut på Trollhättans caféer.
Den här gången för att jag verkligen ville förstå.
Men, fick ge upp.
Feminismens historia intresserar mig föga.
Ändå lät jag denna "Kvinnobibel" liggar kvar på nattduksbordet ett bra tag.
Som ett statement.
Meningslöst.
Tror inte att herr U. vet vem den stora Beauvoirs var.

Och det var väl där någonstans jag la de där bitterfitteböckerna på hyllan.
De gjorde mig varken gladare ett starkare.

Men ändå, tankarna om vem som packar gympapåsen sticker till som en tagg då och då.

http://www.wwd.se/Forfattare/Forfattarpresentationssida/?personId=16903
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170015627
http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_andra_k%C3%B6net