tisdag 20 september 2011

Önska måste man få göra

Här år några Tankar i kanten, som finns publicerade i Bohusläningen idag:

På min tid var det luktsudd och bokmärken med glitter på.
I dag är det Pokémonkort, Hello Kitty-hårspännen och Spidermanskor.
Jag talar om prylarna som betyder allt när man är så där sex, sju år.
Attributen som visar om du hänger med, passar in, duger något till.

Tänk att komma till skolan med ett sprillans nytt jordgubbssudd. Ett sudd som doftade så starkt av artificiell jordgubbe att man fick huvudvärk så fort man stack näsan under bänklocket.
För att inte tala om änglabokmärkena med glitter på. Med ett sånt i samlingen kunde man till och med få några ord med tjejerna i trean. De som verkade så världsvana att hälften vore nog.

Antar att mina föräldrar suckade lika uppgivet över mitt tjat om nya sudd och bokmärken som jag gör över sonens önskningar i dag.
För honom står just nu Pokémonkort högst på önskelistan. Ett gäng obegripligt dyra spelkort, med japanska seriefigurer på. Kort som man samlar på, byter till sig och slutligen spelar med. Fast det där sista har jag faktiskt aldrig sett någon göra.

Ett tag försökte jag få honom att tänka om. Föreläste om den kommersiella bluffen. Intalade honom att han borde vara klokare än så. Att han, som har så många egna egenskaper, inte behöver släpa med sig några fåniga kort för att bli accepterad på skolgården.
Fast redan när orden svävade i luften insåg jag hur dumt det lät.

Är man sex år och vill vara nåt att räkna med då är det Pokémon som gäller.
Eller kanske hårspännen med den söta Hello Kitty-katten. Alternativt gympadojor med Spiderman och Batman på.

Och förmodligen blir det både kloka och självständiga människor även av våra små sexåringar. Kanske till och med lika kloka och självständiga som denna snart 40-åriga mamma som förväntansfullt hoppas på komplimanger för sina, på tok för dyra, nyinköpta höststövlar.

Inga kommentarer: