Blir alltid lika upprymt förvånad när jag kommer till Skräcklan i Vänersborg för att springa Vårruset en kväll i maj.
Det är så häftigt med alla damer i olika åldrar och storlekar som samlas för att knata runt de fem kilometrarna.
I år blev det en blåsig tillställning.
Klockan visade 28.32 när jag nöjd och faktiskt inte helt utpumpad korsade mållinjen.
Nu är det dags att koja.
Erik Segerstedt ny Uddevallaambassadör 2026
21 timmar sedan
2 kommentarer:
Upprymt förvånad? Var det ett annat ord för irriterad på alla som inte flyttade på sig när du ville fram?
/Kram Karin på sporten
Njaaa, det där med upprymdheten höll väl i sig så länge vi inte började röra på oss. Sedan får jag väl erkänna att även jag svor över bristande framkomlighet. ;0)
Men, kul var det i varje fall! Eller hur!?
Skicka en kommentar