Blir alltid lika upprymt förvånad när jag kommer till Skräcklan i Vänersborg för att springa Vårruset en kväll i maj.
Det är så häftigt med alla damer i olika åldrar och storlekar som samlas för att knata runt de fem kilometrarna.
I år blev det en blåsig tillställning.
Klockan visade 28.32 när jag nöjd och faktiskt inte helt utpumpad korsade mållinjen.
Nu är det dags att koja.
Uppdatering ställplatsen vid Bodele
3 dagar sedan
2 kommentarer:
Upprymt förvånad? Var det ett annat ord för irriterad på alla som inte flyttade på sig när du ville fram?
/Kram Karin på sporten
Njaaa, det där med upprymdheten höll väl i sig så länge vi inte började röra på oss. Sedan får jag väl erkänna att även jag svor över bristande framkomlighet. ;0)
Men, kul var det i varje fall! Eller hur!?
Skicka en kommentar