Han har varit riktigt risig, stackarn! Och den här gången kan jag inte säga att han överdriver eller simulerar. För när en vuxen karl ligger och huttrar framför en glödhet kamin trots att han har både långkallingar, dubbla fleecetröjor och en yllefilt på sig, då förstår även jag att det är allvar.
Nu verkar det äntligen som om febern kan vara på väg neråt.
Men för att återgå till julfirandet så satt vi här på julaftons morgon, med ett kylskåp som ekade och ingen julgran...
Som tur var har jag en bror som förbarmade sig över mig och barnen, så lagom till Kalle Anka satte vi oss i bilen och for till Velanda utanför Trollhättan. Där blev det tomtebesök, julklappar, kusinbus och massor av god julmat som svägerskan Marika fixat.
Trist förstås att U. fick ligga hemma. Men det kommer ju fler jular.
Idag tog Algot och jag en tur ner till stranden. Havet som en spegel, rimfrost i ljungen och sol som värmde mot sjöbodsväggen. Nu går vi mot ljusare tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar