Måns har verkligen hamnat i "stora-riva-ut-allt-i-min-väg-fasen", det här var vad han hann åstadkomma medan Algot och jag åt frukost i morse:
Jag veeeet att det är så här ettåringar funkar och att säkerligen är ett viktigt steg i utvecklingen. Men, det tär på en skapligt pedant människa som mig när det ser ut så här var gång man vänder ryggen till. Och extra irriterande är det att han liksom inte verkar göra det för att det är särskilt kul. Det är mer som om han bara måste riva ut allt bara för att möjligheten finns.
Det enda som hjälper är att lämna huset och det gjorde vi efter lunch idag. Traskade grusvägen ner till vattnet, förbi den spännande röruppläggningsplatsen för vatten och avloppsledningen som ska dras här förbi i vår, bakom grevens hus, ner på den tångfyllda stranden, runt det branta berget och fika framför en rödmålad sjöbod.
Sen gick vi hem och medan jag laga korv-stroganoff var grabbarna faktiskt så här gulliga mot varann...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar