Algots födelsedag

Kan inte riktigt fatta att det redan gått tre år sen han kom.
För även om jag kan minnas exakt hur det kändes när vi, efter så lång väntan, äntligen fick träffa honom så känns det som allt det där hände i ett annat liv.

På ett sätt är det väl så också. För nog har livet förändrats radikalt sen den dagen...

I morse hade vi ställt klockan för att hinna upp å uppvakta på sängen. Men, hur det var, så hann han vakna före å kom in å väckte oss. Fick be honom att hoppa tillbaka i sängen så att vi kunde samla ihop paketen och stämma upp i sång.
Vet inte om det var överraskningen eller våra väna stämmor, för Algot börja tokfnissa och sa slutligen att "Han blev rädd!!".

Skottkärran och bilarna ur Blixten-filmen blev mycket uppskattade och sen gick han å nynna på "Ja, må han leva-sången" hela dan.

Urban lyckades komma hem redan vid halv tre och sedan blev det kalas med farmor, farfar, faster Annelie, kusin Viktor å vovven Bella.

Algot fick både gungställning, golfklubbor å en skate-board (!?).

Tror att det här var den trevligaste födelsedagen "jag" haft på säkert 15 år!