...för ingenting.
Min vana trogen tog jag förstås ut eländet i förväg.
Men, tji fick jag! För inte saknade Algot mig nämnvärt när jag sa hej då idag.
Att han just satt sig på en urtuff trehjuling med kärra bakom kan förstås ha bidragit.
Känns fantastiskt bra och bådar gott inför kommande dagar.
Nu sussar dagispojken sött, medan det minsta monstret ligger å håller låda i sin spjälsäng. Han har knappt sovit nått på hela dan. Men tycks inte det minsta trött.
Det är däremot jag, så nu är det nog dags att koja.
En sista grej bara, angående dagens OS-resultat:
- Kan ingen ställa upp å taktik-springa med Mustafa Mohamed så att han inte måste göra allt själv varje gång. Jag fattar om inte kenyanerna ställer upp och några andra svenskar finns ju inte att tillgå. Men den där överraskande fransosen kunde väl va nåt. Tillsammans borde de kunna bli ett riktigt dreamteam.
- Så snöpligt å trist för Susanna Kallur. Det enda hon kan glädjas åt är väl att hon om möjligt blir ännu mer folkkär. Nu kan vi inte bara beundra henne utan även gråta med henne.
Upplagda fartyg är en gammal företeelse
10 timmar sedan
1 kommentar:
Det var en väldigt bra analys gällande Mustafa. Det borde jag ju kommit på själv.:)Men jag håller med dig. Varför går det inte för européerna att tillsammans knäcka kenyanerna? Det är väl så att man är sig själv närmast. Det är bara cyklister som ställer upp för varandra. Kom gärna med fler OS-analyser, eller varför inte allsvenska fotbollsanalyser? Ha det bra!!!!
Skicka en kommentar