Fem veckor och en dag...

...så lång tid tog innan jag hittade en lucka att sätta mig ner och påbörja min mammablogg.

För fem veckor och en dag sedan föddes vår son Måns. Han är förstås fortfarande bara ett litet knytte på omkring 3,7 kg, men vi tycker att han börjar bli riktigt stor och stadig. Och häromdagen tyckte jag mig faktiskt se ett första försök till leende. Visserligen ett skevt och lite trevande sådant, men ändå. Det var faktiskt skillnad från de där grinande uttrycket som man sett tidigare, då han uppenbarligen bara haft lite ont i magen.

Dagarna och veckorna fram till nu har varit omtumlande. Från den första lättnaden och lyckan, när förlossningen gick bra och den lååånga graviditeten äntligen var över, till den första "tvåbarnschocken". När man mitt i allt matande, tröstande och passande av den avundsjuka 2,5 åringen inser att livet faktiskt ska vara så här nu. Att den där lille krabaten har kommit för att stanna och att man bara måste få det hela att fungera.

Just nu känner jag mig dock som en riktigt lyckad och duktig mamma med full koll på läget. (Kan kanske bero på att båda små grynen tycks sova lugnt.)