Konsten att klippa en 2-åring

Har ägnat förmiddagen åt skönhetsvård.

Låter härligt, va? Om det bara var jag som varit själva föremålet och inte äldste sonen Algot.

Allt för länge har långa testar av hår hängt ner över hans öron och fått honom att se mer ut som en vildvårdad pensionär än en tuff 2-åring. För att få proceduren så smärtfri som möjligt gick jag snabbt med på att låta honom sitta på en hög stol framför teven. Vi började med att rulla undan mattan och slå på barnkanalen (Vad gjorde föräldrar innan denna gudagåva fanns?)

Sen var det bara att hugga i så fort det lilla huvudet var stilla längre än en microsekund.

Resultatet? Tja, jag har sett värre. Men någon frisyrtävling lär vi inte vinna. Lyckligtvis är han en mycket nöjd kund som inte bryr sig om att titta i spegeln utan tacksamt kutar iväg så fort jag anser att hacken åtminstone tycks vara jämt fördelade över den lilla hjässan.