Tjänster och gentjänster - Inget för en 2-åring

"Om vi stannar och leker här i skogen istället för att skynda till bilen. Då borde han väl bli både nöjd å tacksam och sedan följa med så fort jag ber honom?"

Det var något sådant jag tänkte när vi, efter dagens dagishämtning, stannade till i skogsdungen vid skolan för att balansera på stockar och hänga i lianer.

Tydligen har jag väldigt mycket att lära som förälder. För tjänster och gentjänster är inget som tycks betyda något för en 2-åring. Inte ens när hans mamma likt Tarzan och kastat sig mellan trädkronorna kände han något som helst ansvar för att snällt göra henne till viljes.

Istället blev det den vanliga proceduren med vädjanden och tjat innan jag handgripligen fick fånga in den lille spolingen, som för ögonblicket iklätt sig rollen som tjattrande apa.

Fast sanningen att säga var nog den beundran som lyste i 2-åringens ögon när hans mamma förvandlats till djungelns konung värt besväret.