Jag och smågrabbarna lyssnade på direktsändningen på radion medan vi åt makaroner och korv till middag.
Även om jag inte uppfattade allt i hans långa tal (det var ju lite ketchup som skulle serveras och varmkorvar som skulle delas) så verkade det väldigt pampigt och amerikanskt. Och den miljonhövdade publiken tycktes gilla vad de hörde.
Det enda jag riktigt lade på minnet var att han i en passus talade direkt till den muslimska världen.
Det här var vad han sa:
..."To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and mutual respect. To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. "
Ja, det lät väl bra. Att man ska söka en annan väg för att nå framåt. Undrar just vad den meningen har för betydelse för USA:s inställning och agerande i Israel-Palestina-konflikten.
Men, känslan som griper tag i mig så snart jag ser och hör denne man tala är rädsla.
Rädsla att någon ska ända hans liv allt för snart.
Det har ju hänt allt för ofta att de som väcker människors hopp om en bättre framtid har fått sätta livet till.
Hu! Vi får be en stilla bön att det inte blir så.
Ja, som ni ser har en simpel presidentinstallation fått mig på andra tankar. Skönt, det är så himla tröttsamt att vara arg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar