Målet för dagen: Status quo

- Och vad har ni gjort idag då? undrade Urban när han kom hem från jobbet vid sexsnåret.

Som vanligt visste jag inte vad jag skulle svara.

För trots att det varit så intensivt att jag inte ens hunnit hämta in tidningarna blir jag stum när någon frågar vad vi gör om dagarna.

För hur ska man beskriva en dag med tre blöjbyten före klockan nio på morgonen. Bäddning av familjens sängar, som drog ut på tiden eftersom Algot både ville ha kuddkrig och leka spöke, kokning av samtliga nappar och nappflaskor (man ska visst göra det en gång i veckan när man har spädbarn), monsterspya av Måns som gjorde att jag fick stoppa honom i badet så fort jag fått på honom kläderna, Algots tjat om att han också ville bada vilket resulterade i att ingen av oss var klar med morgontoaletten före halv elva. Då det plötsligt var dags att ge Måns mat igen, samtidigt som Algot skulle ha mellanmål. Hann precis städa undan i köket och ta hand om en tvätt innan det var dags att fundera på dagens lunch. När den var avklarad passade jag på att dammsuga medan pojkarna sov middag. Blöjbyten igen och sedan på med alla ytterkläder för att äntligen komma ut. Gick på upptäcksfärd med Algot i ett dike tills det efter en dryg timme var dags att gå in och förbereda middan. Varvade matlagning med tröstning och matning och vips var klockan sex.

Problemet med den här tillvaron är att det känns som man jobbar hårdare än någonsin men när arbetsdagen är slut har man ändå inget konkret resultat att visa upp. Åtminstone inte om man bortser från två relativt rena, mätta och belåtna små pojkar förstås.

I övrigt får man lov att vara nöjd om man lyckats hålla hemmet och familjemedlemmarna i ungefär samma skick som de var dagen innan. Eller, som de gamla romarna skulle ha beskrivit detta oförändrade tillstånd: status quo.