Stoppa tiden!

Det är något vemodigt över att sortera ut Måns redan urvuxna kläder ur garderoben.
Vill ha kvar honom i samma behändiga storlek ett tag till. Känns som den här magiska tiden går allt för fort.
Så tänkte jag aldrig med Algot. Då var jag mest nyfiken och otålig inför nästa steg. Nu, när jag vet hur snabbt han blivit stor, skulle jag vilja jag stoppa tiden för en stund.
Förresten verkar det inte vara riktigt så enkelt som jag först trodde, när det gäller Måns, maten och skrikandet.
Ikväll, trots att han ätit sig mer än mätt, envisades han med att gasta så fort vi la ner honom. Förutom mat ska den lille krabaten uppenbarligen ha värme, närhet och uppmärksamhet för att må bra.
Och det är ju inget man kan klandra honom för...