Ruggiga kärringar

Uppladdningen för dagens påskparad i Uddevalla började redan igår.
Vi letade fram en passande hatt, halsduk och kaffepanna. La fram smink för mustasch och fräknar i badrummet och diskuterade strategier för igenkännande av eventuell påskhare.
Men, under natten hände något, för i morse nekade Algot å det bestämdaste till att han skulle ha haft några planer på utklädning. Tvärtom tyckte han nu att det verkade urfånigt att styra ut sig till en liten färgglad gubbe. Det enda han kunde sträcka sig till var att ta med kaffekitteln. Ifall nu påskharen skulle dyka upp med godis.
Nåväl, utklädda eller ej, paraden skulle vi delta i och vid halv elva stod vi därför startklara på Kungsgatan. Någon riktig feststämning infann sig dock aldrig. Måns sov sig igenom hela arrangemanget och Algot tycktes mest förskräckt över att se sina förskolekompisar och fröknar med hucklen, hattar, kvastar och fjädrar.
Inte ens den godisutdelande haren lyckades tina hans surmulna uppsyn.
Först i bilen, på väg hem, kom kommentaren:
- Mamma, ja gillar inte såna kärringar!