En äppelkäcksmorsa får svar på tal

Som om det inte vore nog med den tidigare nämnda städmanin.
Nu har jag blivit en sån där klämkäck ur-å-skur-människa också.
Hade kommit överens om förmiddagspromenad å fika med jobbarkompisen Karin. Med tanke på överfallsvädret hade det kanske varit lämpligt att ställa in. Men istället för att ringa å föreslå att vi skulle gå rakt på fikan blev jag smått upplivad (!?) av att få rota fram regnkläder, stövlar å sydväst. Under bilfärden in till Uddevalla undvek jag att kolla på mobilen. Ville inte ge Karin en chans att backa ur. Turligt nog var hon inne på samma spår och snart hade vi plumsat oss igenom en rask promenix i spöregnet. Mmmm...vad gott det var att komma in å bli bjuden på kaffe å frallor efter det.
Vad gôtt det är med ljuset om kvällarna! Fick med mig Urban och småkillarna på ytterligare en timmes gångtur ikväll. Sjön låg som en spegel, Måns sov som en stock i vagnen och Algot småsprang brevid joggingvagnen. Det borde väl få honom att sova gott i natt! (Igår kämpa vi i närmare tre timmar med att få honom i säng).
Förresten har Algot nu lagt till ännu en svordom till sin vokabulär.
"Jäbblar!", var ordet som kom ur hans söta lilla mun, när jag tappa Måns kolikdroppsflaska i golvet idag.
"Vad sa du?"
"Jag sa jäbblar, mamma!"
Försökte mig på någon slags pedagogisk förklaring till varför man inte fick säga så fula ord, men gav upp omedelbums.
Var lär sig föräldrar alla såna där resonemang? Jag har åtminstone ingen aning om hur man förklarar att det finns förbjudna ord för en tvååring.
Det bästa vore förstås om man aldrig yppade såna uttryck själv.
Men, det skulle nog vara att lova för mycket. Och att inte hålla vad man lovar är ju inte heller bra.
Puh, det är minsann inte lätt att vara en god mor.