Stolt mor med omdisponerad kropp

Klockan är snart tio och jag har just blivit "avlöst" (U. har äntligen kommit hem).
Har faktiskt förvånansvärt bra idag. Månsas snuva å småtrist höstrusk, till trots.

Algot har haft en av sina femtimmars dagar på dagis, så medan Måns njöt av att ostört få leka med alla storebrors tuffa leksaker passade jag på att röja i min garderob.
En positiv följd av att ha blivit förälder är att jag fått något lättare att skiljas från en massa gammalt bråte.
Och innan jag var klar hade jag faktiskt fyllt pappkassar, modell större, med byxor, tröjor och skor som jag knappast kommer sakna det allra minsta.

Det är allt bra märkligt vad det här med barnafödande kan göra med en kropp. Även om jag faktiskt är tillbaka på matchvikt (Läs: vad jag vägde före Måns å Algot), så är det tji att komma in i sina gamla jeans. Det verkar som som kilona omplacerar sig lite som de själva vill, för inte är som jag vill i varje fall...

Innan Algot skulle hämtas hann vi med ett besök på BVC. Måns skulle kontrolleras av en doktor och både han och jag fick godkänt.
Vet inte varför, men min känsla inför de där besöken är ungefär som när man ska till bilbesiktningen eller tandläkaren. En myndig person, som sitter inne med både makt och kunskap, ska kolla om man skött sin uppgift. Det vill säga rostskyddsbehandlat sin bil, använt tandtråd eller, som i det här fallet, matat och tvättat sin telning ordentligt.
Men, som sagt vi fick godkänt. Med sina nio kilo ansågs han, enligt doktorn, inte längre vara riktigt så "slank" som tidigare, då han nosat på de nedre kurvorna i viktdiagrammet.
Det tolkar jag som högsta betyg i matning!! Vilket gör mig till en mäkta stolt mor.