Hmmm...vad skulle jag svara?
Är det rimligt för en treåring att begripa att en stackars gris har fått sätta livet till för att vi ska få korv på bordet? Och hur skulle jag säga? "Jo, ser du, det var någon som dödade en gris och gjorde korv av honom".
Vi har ju liksom inte pratat om det här med liv och död med Algot ännu.
Borde vi det? Hann jag tänka. Är det vårt moderna liv, med storhandling på Willys, som gör att jag inte vet vad jag ska svara min son när han frågar var maten kommer ifrån.
"De växer inte på trän, som äpplen, utan de kommer från grisen...", började jag, men blev strax avbruten av U. som obehindrat svarade att korvarna kommer från "Grisland" och så var det inte mer med det.
Algot var nöjd med svaret och åt snällt upp sitt hemgjorda potatismos. Synd att han inte fråga var den kom ifrån. Det hade jag lätt kunnat svara på.
En annan klurighet just nu familjens hälsostatus.
Måns har varit riktigt arg och ledsen två nätter i rad? Tänder? Snuva? Öroninflammation? Eller bara allmänt förbannad? Vi har verkligen ingen aning.
Och när det gäller Algot började vi ana oråd när han inte ville äta upp sin pannkaka till lunch. Visade sig att han hade 39,3, så det fick bli marsch i säng för honom.
U. knaprar Enchinaforce och hoppas att den onda halsen ska försvinna.
Själv mår jag, peppar, peppar, riktigt bra!
Så bra att jag drog igång värsta storkoket här i eftermiddas. Gjorde en rejäl vegetarisk lasagne och lunchportioner till Måns. De närmaste dagarna kommer det stå potatismos med lax, couscous med kyckling å grönsaker på hans meny. Hoppas bara att han inte vill veta var den lilla kyllingen kommmer ifrån...
PS. Den tjusiga hushållsassistenten har jag efter farmor. Den går faktiskt även att göra korv med. Kanske något för familjen Wedberg att praktisera inför julen. Kan kungen å drottningen, så kan väl vi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar