fredag 7 november 2008

Äppelskruttsförklaring

I förra inlägget nämnde jag att min gode far råkat peta in en äppelskrutt i örat. Nu undrar någon (typ vännen Annika i Solna) hur detta gick till och svaret kommer här.
Jo, man skulle väl kunna säga att pappa är en riktig föregångare när det gäller återvinning. När han äter äpplen åker hela kärnhuset med och det enda som brukar bli kvar är den lilla äppelupphängningspinnen. Då tar han helt sonika den å använder till att rengöra örat med!!!??
Ja, jag säger då det, man har allt att brås på.
Just den här gången var hela familjen på seglingssemester. Vi hade tagit oss ända (!) till Hunnebo när pappa råka peta en äppelpinne så långt in i örat att den vägrade komma ut igen. Så det blev till att vänta till måndag förmiddag, få en tid hos distriktssköterskan, som med en stor vattenfylld spruta blåste rent. Ut flög både det ena å det andra, bland annat den inte så lilla skruttpinnen.
Så kan det gå, när pappa Olle käkar äpplen!

2 kommentarer:

Kajsa Wedberg sa...

Verkar som kommentarfunktionen strular. Men de här raderna kom till min mejl angående olämpliga föremål i örat. Avsändare är kompisen Annika.

Min pappa brukar peta öronen med bilnyckeln. Det är nästan som att peta med äppelskruttet. Fast eftersom nyckeln oftast sitter på nyckelknippan är risken för att den ska kana in i huvudet ganska liten. Som tur är.

Kajsa Wedberg sa...

Jag skulle nog säga att det trots allt är dubbelt så smart att peta sig i örat med en nyckel som en äpplepinne.
Alltså Arne - Olle, 1-0.