måndag 10 november 2008

Varde ljus

Man kan verkligen undra varför en del flyttar ut på landet.
Jag menar, om man tycker att mörkret är så besvärligt att man måste sätta upp tio lyktsstolpar längs infarten till huset.
Och sen, till på köpet, låter dem brinna dagen lång. I dessa klimat-katastrof-tider.
Att just jag undrar beror på att vi råkar ha en sån granne.
Som alltså har flyttat ut på landet, men tagit stadsbelysningen med sig.
Och de är inte ensamma. På ett annat nybyggt hus, alldeles här i närheten, har de investerat i fasadbelysning. Jo, det är sant! Varje kväll tänds de lampor strax under takets överhäng. Lampor som lyser upp husets panelklädda väggar, och gör att huset liksom svävar i ett hav av ljus där ute i det becksvarta mörkret.
Jag begriper ingenting. Varför? Är de rädda för tomtar å troll, måntro?

Det enda jag är rädd för just nu är att bli förkyld. För lagom till att U. började bli bra från sin snuva, vaknade stackars Måns med rinnande näsa i morse.

Men, efter att ha varit inne med honom och Algot ända till klockan två fick jag fullständig spatt och tog med dem på en tur ner till stranden. Algot tog sparkcykeln, Måns satt väl inbäddad och havet röt.
Tror vår lilla båt var mycket nöjd med att ligga tryggt på land under sin pressening.






4 kommentarer:

Jensoberg sa...

jag ska ringa din granne och be honom sätta upp en sån där päron-till-farsa-julbelysning, det vore väl trevligt?
För jävligt förresten att folk asfalterar vägarna när de flyttar ut på landet, verkligen onaturligt- för att inte tala om vatten och avlopp ;)

Annikas ditt och datt sa...

Han verkar lite kinkig idag Jens, bry dig inte om honom. Han har "bo på landet"-skräck. :-)

Magdalena Rydberg sa...

Som gammal stadsbo (som ursprungligen bodde på mörkaste landet på Orust...) så bävade jag inför att flytta ut på landet igen och mörkret som lurade. Jag tog upp detta med min svärfar och föreslog att vi skulle sätta upp lyktstolpar längs den söta grusväg från stora vägen (dvs 1 km ca...) Han blev jättearg och deklararade att så här ser det ut på landet minsann och passade det inte, behövde man inte flytta hit! Så nu sitter jag därute på landet i mitt mörker och STORTRIVS! Det är ju jättemysigt! Jag var mer rädd i stan, ska jag säga! För där fanns det våldtäktsmän, rånare och knepigt folk! Här ute får man ju besök av ett rådjur eller två emellanåt och de är ju trots allt ruskigt söta!

Kajsa Wedberg sa...

Hej Magdalena!
Vad bra at du trivs i mörkret. Håller med om det det att man nog har anledning att vara bra mycket räddare i en upplyst stad än här ute på vissjan.
Det enda man stöter på här ute är hästar, kossor, katter å ett å annat rådjur. Och det kan man ju stå ut med.
Mors kors