Hej hopp febertopp

Efter mycket möda och stort besvär tycks våra små gryn ha törnat in.
Känns som våra idogt inarbetade rutiner kastats fullständigt över ända på bara en helg.
Att Måns på sistone inte varit att lita på när det gäller mat och sömn, det vet vi ju. Men igår kväll var det Algot som toppa av med en rejäl febertopp. 39,9 visade termometern när han, vid midnatt, kom upp het som en kaffepanna. Efter en Panodil och en stunds mys med pappa i tv-soffan somnade han snällt. Och i morse var det inget större fel på honom. Trodde vi...men skenet bedrog för efter lunch var den lille kämpen så trött att han inte protesterade det allra minsta när vi föreslog att han skulle ta sig en lur. Och, som ett brev på posten, ledde förstås det till att han absolut inte kunde somna ikväll. Vet inte hur många svängar det blev mellan soffan, sängen, toaletten och vattenkranen innan han slutligen gav upp.
Och Måns, ja honom blir vi sannerligen inte kloka på. Idag har varit en svajig matdag och ikväll var han fullständigt skogstokig.
Nåväl, nu är det tyst i huset och när jag tänker efter har det varit en riktigt bra dag.
Har äntligen putsat köksfönstren, så nu ser vi faktiskt ut!
Det är ta mig tusan inte klokt vad flugorna här på landet skitar ner (ja, som ni förstår är det ingen här i huset som har putsat fönster sen i somras). Men, nu är varenda fluglort borta!
Och så fick jag faktiskt till en liten löprunda i eftermiddags. Becksvart och plaskeblött men huj så gott!

Har blivit utmanad av bloggisen Annika med en ny lååång lista. Men den får vänta till en annan dag.

Dagens fråga:
När börjar man uppskatta att få en adventskalender? Förra året kunde jag konstatera att Algot var något för ung (efter att ha slitit upp varenda lucka kasta han iväg kalendern för att aldrig mer bemöda den en blick). I år har jag inte köpt någon. Kommer han undra varför?